Nu en vecka efter att jag gett ut min bok, så är jag väldigt lättad. Nu förstår jag faktiskt varför det finns författare som dör tidigt, eller super ihjäl sig själva.

Den mentala pressen var verkligen stor. Jag kunde knappt sova om nätterna, för jag var rädd att folk skulle hata min bok. Framför allt pågrund av att den inte är skriven helt korrekt. Jag kanske inte har byggt upp min bok som man enligt reglerna ska göra, det kanske finns något stavfel här och där.

Men det som jag är så glad över nu, är att folk verkar inte riktigt bry sig om det. Budskapet i boken verkar vara starkare än att den inte är skriven helt rätt.

Det ringde en äldre dam från Värmland för några dagar sedan och ville diskutera djupet i boken, jag får mejl om att boken har inspirerat, eller sms om att den är bra. Att folk börjar våga saker de inte gjort innan.
 
Det gör mig verkligen lycklig, men framför allt stolt över att jag stod på mig och faktiskt vågade.

Jag har gått ut med och sagt att denna första bok troligen kommer skrivas om helt och hållet, för att jag mest ville se om folk tyckte om mitt sätt att skriva på eller inte.

Men frågan är om den ska skrivas om, om jag kan klättra everest någon dag i framtiden kanske man skulle kunna skriva en intressant bok om det. Men jag tror att folk som läser min bok nu som den är, verkligen känner att det är jag som skrivit den. Budskapet i min bok nu, kommer kanske vara starkare än någon av mina kommande böcker. Budskapet är det jag vill dela med alla, att man ska våga, att man ska tro på sig själv, och man ska följa sina drömmar.  


Tack ska ni ha!

/ Jonathan

Igår kom jag till idrottshuset och tanken var då att vi skulle träna, det kom cirka 5 stycken och vi körde lite småmål. Vi funderade starkt på om vi skulle lämna wo tills morgondagen då vi skulle möta Sanda i sm.

Vi beslöt oss för att kolla hur många det skulle kunna tänkas komma till sm och chansade på det bästa.

Jag var där först imorse, klockan 07.45 matchen skulle börja kl 8.00 men vi trodde att mathen skulle börja en halvtimme senare. Christian och jag pratade lite om att det kanske inte skulle bli någon match men att vi skulle vänta och se lite.

En kvart senare började folket dyka upp och vi bestämde oss för att spela när vi ändå var där. Vi skulle kunna gå på 3 backar och 2 kedjor fram. Sanda Elit hade med 3 fulla femmor och såg verkligen seriösa ut. Vi körde snabbt hörnen och gjorde några snabba ruscher innan matchen.

Vår taktik var att ha en riktigt bra första femma som skulle kunna anfalla lite, andrafemman skulle ej gå över halvplan i försvarspelet.
Men det jag satsade mest på var att försöka få bort respekten för våra motståndare. Om vi bara skulle kunna gå in och spela 100 procent skulle det säkerligen kunna slå deras klass.

Ju längre matchen gick desto sjukare blev det, vi skapade riktigt härliga lägen och kom upp i hela 4-2. Jag kände mig fullständigt galen där på bänken och började tappa rösten efter halva matchen.

Men det var fruktansvärt kul att bara fokusera på en grej under en otrolig timme. Behövde inte tänka på boken eller allt annat som gjort att jag sovit ganska dåligt på senaste.

Jag tror att alla innebandyspelare då och då spelar över sin förmåga vissa matcher. Idag fick jag uppleva 10 stycken som alla spelade över sin förmåga. De gick in och visade att de var inte ett skit rädda även om vi mötte eliten som tränar med varandra 4 gånger i veckan+ med deras klubblag.

Och det var så fruktansvärt häftigt att få vara med om det, att slå ur underläge är det absolut bästa som finns!
Men men nu väntar sm slutspel för bäckadal, om jag kan vara med då vet jag inte tyvärr för det kanske krockar med Afrika..


/ Coach päron :)

Att jag om mindre än en vecka kan ge ut min egen bok känns både bra och dåligt.
Det som är positivt är att jag är riktigt stolt över mig själv som efter över ett
års arbete kan säga att jag klarade det. 

Även om allt skulle skita sig tänker jag satsa enormt mycket på
kommande bok ändå. Och den vet jag inte om jag kommer skriva själv. 
Det beror helt på om folk tycker om mitt sätt att skriva, om 200 stycken kommer
fram till mig och säger att min bok var totalt värdelös då får jag väll helt 
enkelt anlita någon riktig författare som får skriva kommande bok. 

En stor del i att jag faktiskt bestämde mig att trycka den var ändå att jag lät en
äldre man läsa den. En lärare, han tyckte den var väldigt bra och att han verkligen
förstod bokens budskap. 
En kompis till mamma har också läst den och även hon gillade den. 
Framför allt tyckte hon att det var mycket humor i boken och det har jag satsat
mycket på.

Sen har jag också fått negativ kritik, jag vet att jag inte är grammatisk korrekt
när jag skriver. 
Men som Pär sa igår att han är väldigt nyfiken på hur en tonåring ser på 
livet och siktar mot stora drömmar. Så jag hoppas inte bara ungdommar köper 
boken utan även äldre också. 

Jag kommer höra av mig privat till alla er som visat intresse på facebook. 
Antingen kommer ni få beställa boken genom nätet. 
Eller via mig, eller så kommer boken troligen dyka upp i några små butiker. 

 Beställer ni via mig så kan jag skriva en hälsning i boken till just dig, men det blir också
lite längre väntetid då.

Mycket boken handlar om har jag ju faktiskt bloggat om, men de flesta äventyr
har jag ju bara skrivit de första dagarna och medvetet hållt på de sista.

Jag har också med endel bakgrund och lite innebandy finns med ibörjan.

Men som sagt även om boken bygger mycket på mina erfarenheter så blandar jag det mycket
med tankar och funderingar men som sagt även mycket humor.

Hör gärna av er till mig efter att ni läst den

Mvh Jonathan