Om jag saknar Innebandyn?
För er nya läsare som hittat hit via Kyrkobladet som jag skrev en text i så är mitt råd att gå tillbaka till mina första inlägg. Jag lägger inte direkt in dagens outfit eller något, utan om ni läser de första inläggen så skriver jag lite om vad jag har för nya mål i livet och varför jag vill göra det. Mina närmsta mål är att cykla till Dalarna, Paddla till Mariestad, hoppa fallskärm och tågluffa en månad i Europa samt bestiga Sveriges högsta berg. Trevlig läsning :)
Nog om det!
Fick frågan igår, saknar du verkligen inte innebandyn eller saknar du det, men vågar inte erkänna det?
Jag kan ärligt säga att jag inte saknar innebandyn i det stora hela. Men det jag saknar är allt gott snack i omklädningsrummet, bussresor med laget sådana grejer kan jag ibland känna att jag saknar.
Sen visst några matcher som jag spelade var helt magiska då det kändes som man kunde göra exakt vad man ville med bollen. Sen att hänga upp den i krysset och hela laget kommer springande mot en det är en häftig känsla måste jag säga.
Men just nu känner jag absolut inget sug efter att börja lira igen, jag har inte ens varit och kollat på en enda match sen jag slutade. Men om jag spelat min sista innebandymatch? Nej det tror jag faktiskt inte. Jag kanske gör någon säsong i Norge eller något i framtiden, det vet man aldrig.
Men innebandyn har betytt otroligt mycket för mig. Och pågrund av innebandyn har jag skaffat väldigt många nya kompisar. Innebandyläger som Allstar har ju varit årets höjdpunkt nästan varenda år.
Så om jag ångrar att jag lagt nästan hela mitt liv på att springa runt efter en boll? Nej det gör jag absolut inte, jag känner bara det att det är dags att prova på något nytt. Men vem vet att bli äventyrare kanske inte passar mig alls.
Haha kom just ihåg när jag gick i klass 5 då slutade jag också med innebandyn nästan 1 år, anledningen var att jag ville bli soldat. Hade precis kollat Band of Brothers och tyckte det verkade väldigt häftigt. Jag kom tbx till innebandyn när några matcher återstod av serien och vann poängligan och tyckte innebandy var det roligaste som fanns igen.
Men som sagt just nu saknar jag det absolut inte och jag tänker knappt på det alls. Ska verkligen satsa på mina nya kommande mål och efter sommaren får man ju se hur det gått.
/ Jonathan
Nog om det!
Fick frågan igår, saknar du verkligen inte innebandyn eller saknar du det, men vågar inte erkänna det?
Jag kan ärligt säga att jag inte saknar innebandyn i det stora hela. Men det jag saknar är allt gott snack i omklädningsrummet, bussresor med laget sådana grejer kan jag ibland känna att jag saknar.
Sen visst några matcher som jag spelade var helt magiska då det kändes som man kunde göra exakt vad man ville med bollen. Sen att hänga upp den i krysset och hela laget kommer springande mot en det är en häftig känsla måste jag säga.
Men just nu känner jag absolut inget sug efter att börja lira igen, jag har inte ens varit och kollat på en enda match sen jag slutade. Men om jag spelat min sista innebandymatch? Nej det tror jag faktiskt inte. Jag kanske gör någon säsong i Norge eller något i framtiden, det vet man aldrig.
Men innebandyn har betytt otroligt mycket för mig. Och pågrund av innebandyn har jag skaffat väldigt många nya kompisar. Innebandyläger som Allstar har ju varit årets höjdpunkt nästan varenda år.
Så om jag ångrar att jag lagt nästan hela mitt liv på att springa runt efter en boll? Nej det gör jag absolut inte, jag känner bara det att det är dags att prova på något nytt. Men vem vet att bli äventyrare kanske inte passar mig alls.
Haha kom just ihåg när jag gick i klass 5 då slutade jag också med innebandyn nästan 1 år, anledningen var att jag ville bli soldat. Hade precis kollat Band of Brothers och tyckte det verkade väldigt häftigt. Jag kom tbx till innebandyn när några matcher återstod av serien och vann poängligan och tyckte innebandy var det roligaste som fanns igen.
Men som sagt just nu saknar jag det absolut inte och jag tänker knappt på det alls. Ska verkligen satsa på mina nya kommande mål och efter sommaren får man ju se hur det gått.
/ Jonathan
Äntligen körkort!
Vägen mot körkort har varit det absolut tråkigaste och segaste jag någonsin varit med om. Jag gjorde halkbanan och allt i somras och då tänkte jag gött då tar jag snart körkort. Ett halvår senare och ca 20 körlektioner är det äntligen fixat. Jag är van vid att klara av allt som jag ger mig in på i första taget, men detta har varit något nytt. Jag misslyckades både med teorin och uppkörningen första gången vilket kändes otroligt tungt.
Idag kändes dock allt riktigt bra och jag var lugn hela tiden mot skillnad från första gången. Men det som är det bästa med att ha tagit körkort känner jag är att nu kan jag blicka framåt mer. Börja träna regelbundet nu 5 pass i veckan och bara tänka på det, istället för att varenda gång man tränar ha ångest över att man borde plugga körkortsteori eller något. Fokus cykling nu!, Kan också sitta ner med pappa och planera resan till Sveriges högsta berg Kebenikaise.
Jag och syrran kan börja öva några låtar för att sen åka och spela på ryhov som jag lovat dem vi ska göra. Blir riktigt kul!
Nästa lediga helg ska ja nog ta bilen och köra ner till Skåne, är sjukt sugen på att se havet igen. Kanske hälsa på gamla vänner till familjen och bara njuta!
/ Ett lyckligt Päron!
Idag kändes dock allt riktigt bra och jag var lugn hela tiden mot skillnad från första gången. Men det som är det bästa med att ha tagit körkort känner jag är att nu kan jag blicka framåt mer. Börja träna regelbundet nu 5 pass i veckan och bara tänka på det, istället för att varenda gång man tränar ha ångest över att man borde plugga körkortsteori eller något. Fokus cykling nu!, Kan också sitta ner med pappa och planera resan till Sveriges högsta berg Kebenikaise.
Jag och syrran kan börja öva några låtar för att sen åka och spela på ryhov som jag lovat dem vi ska göra. Blir riktigt kul!
Nästa lediga helg ska ja nog ta bilen och köra ner till Skåne, är sjukt sugen på att se havet igen. Kanske hälsa på gamla vänner till familjen och bara njuta!
/ Ett lyckligt Päron!
I skuggan av San Siro, Meningen med livet?
Ni tänker nu säkert varför har jag som rubrik i skuggan av San Siro? Detta inlägg kommer bli ganska långt kanske delar in det i 2 delar men det kommer handla mycket om en bok som förändrade mig totalt. Visst jag kom aldrig med i landslaget eller så långt med min innebandykarriär men Martins historia är läskigt lik min egen.
Självbiografin "I skuggan av San Siro" beskriver Martin sin väg mot att bli fotbollsproffs. För att göra handlingen kort handlar boken om att som väldigt ung skrev Martin ner sina mål. Han skulle bli fotbollsproffs i Italien. Han bestämde sig för att träna 3 timmar varje dag tills han blev proffs, han sket i allt annat än fotbollen. Han beskriver sig själv som en maskin som bara hade ett mål i siktet. Att bli fotbollsproffs, tyckte han fotboll var roligt nej han tyckte det var skittråkigt att träna och spela fotboll. Men han fick mer och mer framgång och en vacker dag ringde Inter och ville skriva kontrakt med honom. Han åkte ner och gjorde succé tills han åkte på en skada.
Han kom tillbaka sedan skadade han sig igen. Han kände sig som en fånge i Inters Ungdomsakademi de fick inte gå ut på stan själva bara sitta inne på deras rum, Äta,sova träna var inprincip de enda de fick göra. Till slut orkade Martin inte mer han började fundera på vad meningen med livet var och börja tänka på djupa saker. Det gick så långt att han försökte begå självmord. Han överlevde och idag lever han för att föreläsa om sitt liv. Och varenda dag får han 100 tals mejl om att ungdomar känner samma som honom.
Miljontals ungdomar satsar nästan allt på ett kort för att bli proffs, väldigt få lyckas. Vad händer med dem som ej lyckas? Många hamnar ute på gatan eller som Martin skriver det blir helt enkelt ingenting av dem. De förlorar hoppet när de inser att de inte kan bli fotbollsproffs som de alltid drömt om.
Precis som Martin skrev jag ner mina mål om att jag en dag skulle bli proffs helt enkelt. Jag satte väldigt stor press på mig själv när jag spelade innebandy. Jag fick väldigt mycket framgång men tyckte inte det var spec kul ju högre upp man kom. Jag var en ganska stor egoist om jag ska vara ärlig.
Vi kunde vinna en match med 6-0 och ja varit skitdålig och inte gjort ett enda mål. Istället för att glädjas med lagkamraterna gick jag hem och nästan grät för jag var så besviken på mig själv.
Sen om vi förlorade någon match med 7-6 men jag gjort alla våra mål då kunde jag ändå vara överlycklig.
Jag skulle egentligen gått Sanda Elit innebandy men dagarna innan valet läste jag denna bok. Jag fick verkligen kalla fötter och ansökte till byggprogrammet istället. Jag ville inte träna innebandy 10 pass i veckan helt enkelt,
Martin började ställa sig själv frågan vad meningen med livet var, han blev fullständigt galen av den tanken eftersom han inte visste svaret. Innan jag visste vad jag ville satsa på i mitt liv kunde jag ligga vaken hela nätterna och bara tänka på vad jag egentligen vill göra om jag inte skulle spela innebandy?
Jag kom på ganska snabbt vad jag ville med mitt liv och jag kommer fortfarande på nya grejer känns det som. Men tänk er själva Martin låg i ett rum i Milano hela dagarna utan kompisar,familj eller någonting och bara tänkte. Klart man blir galen av det, han orkade bara inte mer helt enkelt.
När han kom hem från Italien var han tvungen att ta igen allt han missat i skolan han vara bara 18 år gammal.
Under nästan hela sitt liv hade det bara varit fotboll, fotboll hela tiden. Han lärde sig spela gitarr och blev nästan förvånad över hur det var att kunna tänka på något annat. Samma upplevde jag det var helt underbart och är fortfarande helt underbart att kunna sitta ner ibland och bara lira lite gitarr.
Martin beskrev också hur mycket skit han fick ta bara för han nästan alltid var yngst i laget. Det kände man också igen.. Hur de äldre ibland kunde klaga under samlingar att sargen skulle ner snabbare sen bara skita i det själva. Det var en otrolig bok som fick mig att tänka på ett nytt sätt. Framför allt att livet är mer än bara sin sport som man är bra på, eller sin hobby som man trivs och är duktig i allt från musik, dans osv. bara för vi känner oss så trygga med något vi gjort hela vårat liv testar många aldrig på något nytt.
Jag testade på en buggkurs, började med rodd, gitarr och lite allt möjligt och jag kände att livet blir så mycket roligare om man lever med variation. Inte bara jaha denna vecka blir allt som vanligt, 3 pass innebandy sen match under helgen. Jag höll nästan på att gå in i en depression pågrund av att allt blev sig så likt vecka ut efter vecka in.
Men vad meningen med livet är har jag faktiskt inget riktigt bra svar på. Är det att se och göra så mycket man hinner med? är det att verkligen lyckas och bli rik? Det är en riktigt svår fråga men jag börjar veta för varje dag som går vad jag vill iaf. Jag vill bli en äventyrare som gör stora expeditioner, skriva böcker om det och föreläsa öppna ett företag inom branschen. Jag vill bli väldigt allsidig så jag kan jobba med dykning, klättring, forsränning men även bli expert på att hjälpa folk upp på fötter. Hjälpa dem med tex övervikt eller depression eller något liknande. Det vill jag göra! Finns säkert massa som tänker fy vad tråkig varför vill han göra de? Men det är ju det som är det häftiga! jag tror vi alla behöver komma på vad meningen med livet är just för oss själva. Men i det stora hela skulle jag tro att meningen med livet är att vara riktigt lycklig och älska sitt liv varenda dag och att hitta sin livspartner. Det är min åsikt. Tack och hej!
Kommentera eller hör gärna av er, vad tycker ni?
/ Jonathan
Självbiografin "I skuggan av San Siro" beskriver Martin sin väg mot att bli fotbollsproffs. För att göra handlingen kort handlar boken om att som väldigt ung skrev Martin ner sina mål. Han skulle bli fotbollsproffs i Italien. Han bestämde sig för att träna 3 timmar varje dag tills han blev proffs, han sket i allt annat än fotbollen. Han beskriver sig själv som en maskin som bara hade ett mål i siktet. Att bli fotbollsproffs, tyckte han fotboll var roligt nej han tyckte det var skittråkigt att träna och spela fotboll. Men han fick mer och mer framgång och en vacker dag ringde Inter och ville skriva kontrakt med honom. Han åkte ner och gjorde succé tills han åkte på en skada.
Han kom tillbaka sedan skadade han sig igen. Han kände sig som en fånge i Inters Ungdomsakademi de fick inte gå ut på stan själva bara sitta inne på deras rum, Äta,sova träna var inprincip de enda de fick göra. Till slut orkade Martin inte mer han började fundera på vad meningen med livet var och börja tänka på djupa saker. Det gick så långt att han försökte begå självmord. Han överlevde och idag lever han för att föreläsa om sitt liv. Och varenda dag får han 100 tals mejl om att ungdomar känner samma som honom.
Miljontals ungdomar satsar nästan allt på ett kort för att bli proffs, väldigt få lyckas. Vad händer med dem som ej lyckas? Många hamnar ute på gatan eller som Martin skriver det blir helt enkelt ingenting av dem. De förlorar hoppet när de inser att de inte kan bli fotbollsproffs som de alltid drömt om.
Precis som Martin skrev jag ner mina mål om att jag en dag skulle bli proffs helt enkelt. Jag satte väldigt stor press på mig själv när jag spelade innebandy. Jag fick väldigt mycket framgång men tyckte inte det var spec kul ju högre upp man kom. Jag var en ganska stor egoist om jag ska vara ärlig.
Vi kunde vinna en match med 6-0 och ja varit skitdålig och inte gjort ett enda mål. Istället för att glädjas med lagkamraterna gick jag hem och nästan grät för jag var så besviken på mig själv.
Sen om vi förlorade någon match med 7-6 men jag gjort alla våra mål då kunde jag ändå vara överlycklig.
Jag skulle egentligen gått Sanda Elit innebandy men dagarna innan valet läste jag denna bok. Jag fick verkligen kalla fötter och ansökte till byggprogrammet istället. Jag ville inte träna innebandy 10 pass i veckan helt enkelt,
Martin började ställa sig själv frågan vad meningen med livet var, han blev fullständigt galen av den tanken eftersom han inte visste svaret. Innan jag visste vad jag ville satsa på i mitt liv kunde jag ligga vaken hela nätterna och bara tänka på vad jag egentligen vill göra om jag inte skulle spela innebandy?
Jag kom på ganska snabbt vad jag ville med mitt liv och jag kommer fortfarande på nya grejer känns det som. Men tänk er själva Martin låg i ett rum i Milano hela dagarna utan kompisar,familj eller någonting och bara tänkte. Klart man blir galen av det, han orkade bara inte mer helt enkelt.
När han kom hem från Italien var han tvungen att ta igen allt han missat i skolan han vara bara 18 år gammal.
Under nästan hela sitt liv hade det bara varit fotboll, fotboll hela tiden. Han lärde sig spela gitarr och blev nästan förvånad över hur det var att kunna tänka på något annat. Samma upplevde jag det var helt underbart och är fortfarande helt underbart att kunna sitta ner ibland och bara lira lite gitarr.
Martin beskrev också hur mycket skit han fick ta bara för han nästan alltid var yngst i laget. Det kände man också igen.. Hur de äldre ibland kunde klaga under samlingar att sargen skulle ner snabbare sen bara skita i det själva. Det var en otrolig bok som fick mig att tänka på ett nytt sätt. Framför allt att livet är mer än bara sin sport som man är bra på, eller sin hobby som man trivs och är duktig i allt från musik, dans osv. bara för vi känner oss så trygga med något vi gjort hela vårat liv testar många aldrig på något nytt.
Jag testade på en buggkurs, började med rodd, gitarr och lite allt möjligt och jag kände att livet blir så mycket roligare om man lever med variation. Inte bara jaha denna vecka blir allt som vanligt, 3 pass innebandy sen match under helgen. Jag höll nästan på att gå in i en depression pågrund av att allt blev sig så likt vecka ut efter vecka in.
Men vad meningen med livet är har jag faktiskt inget riktigt bra svar på. Är det att se och göra så mycket man hinner med? är det att verkligen lyckas och bli rik? Det är en riktigt svår fråga men jag börjar veta för varje dag som går vad jag vill iaf. Jag vill bli en äventyrare som gör stora expeditioner, skriva böcker om det och föreläsa öppna ett företag inom branschen. Jag vill bli väldigt allsidig så jag kan jobba med dykning, klättring, forsränning men även bli expert på att hjälpa folk upp på fötter. Hjälpa dem med tex övervikt eller depression eller något liknande. Det vill jag göra! Finns säkert massa som tänker fy vad tråkig varför vill han göra de? Men det är ju det som är det häftiga! jag tror vi alla behöver komma på vad meningen med livet är just för oss själva. Men i det stora hela skulle jag tro att meningen med livet är att vara riktigt lycklig och älska sitt liv varenda dag och att hitta sin livspartner. Det är min åsikt. Tack och hej!
Kommentera eller hör gärna av er, vad tycker ni?
/ Jonathan
Varför tågluffa?
När jag knappt visste vad det innebar att tågluffa och sa till mina polare att jag och Amanda skulle göra det fick jag knappt en enda positiv kommentar om de. Det var mest ha så kul med en stor ryggsäck och sitta och vänta på alla tåg. När jag bara fick höra negativa kommentarer om det föreslog jag lite lätt för Amanda att vi kanske borde göra som alla andra. Dra te Thailand eller något och bara slappa på stranden, Jag såg på Amanda hur sårad hon blev över att höra mig säga så. Hon sa till mig att jag var precis som alla andra som inte vågade ge sig ut på ett riktigt äventyr.
Jag skämdes väldigt mycket över de, ja gick hem och googlade lite på det. Jag tror jag satt hela eftermiddan. Mina tankar om tågluffning ändrades totalt efter det. Jag insåg att det finns så sjukt mycket mer att se än bara en strand och ett hav.
Amanda hade rätt helt enkelt, denna resa kommer bli mer än en vanlig strandsemester. Vi ska besöka Österrike och vandra i bergen, vi ska till Grekland och Kroatien för att dyka och allt möjligt, vi ska till Rom, Paris sedan i Nederländerna finns världens högsta klättervägg. Den kan klättras av amatörer jag tänker helt klart ge det ett försök! Visst det kommer säkert vara stressigt ibland men jösses vad vi kommer se och göra mycket!
Min tanke är att jag ska skriva ganska mycket om detta och mer i detalj. Kommer bli sjukt kul!
/ Jonathan
Jag skämdes väldigt mycket över de, ja gick hem och googlade lite på det. Jag tror jag satt hela eftermiddan. Mina tankar om tågluffning ändrades totalt efter det. Jag insåg att det finns så sjukt mycket mer att se än bara en strand och ett hav.
Amanda hade rätt helt enkelt, denna resa kommer bli mer än en vanlig strandsemester. Vi ska besöka Österrike och vandra i bergen, vi ska till Grekland och Kroatien för att dyka och allt möjligt, vi ska till Rom, Paris sedan i Nederländerna finns världens högsta klättervägg. Den kan klättras av amatörer jag tänker helt klart ge det ett försök! Visst det kommer säkert vara stressigt ibland men jösses vad vi kommer se och göra mycket!
Min tanke är att jag ska skriva ganska mycket om detta och mer i detalj. Kommer bli sjukt kul!
/ Jonathan
Att våga!
Jag snackade lite med Min polare Jesper Dahl igår om inte han kunde skriva ett gästinlägg i bloggen. Jesper gjorde något som jag tycker alla borde göra innan vi börjar jobba, läsa vidare.
Han jobbade lite efter studenten sedan packade han väskorna och flyttade till Barcelona och lever sin dröm.
Jag tycker det är så rätt att verkligen våga göra det, jag trodde det bara var skitsnack att han skulle dra, men det var det inte. När jag kollar Barcelona ibland tänker jag att bland alla de 1000 tals åskådarna sitter Jeppe där någonstans och njuter.
Jag tror de flesta vill göra något liknande men inte riktigt vågar lämna tryggheten. Därför ville jag att Han skulle få berätta själv hur han har det vad han gör osv.
Hela livet handlar inprincip om att våga, för om du aldrig testar nya gränser så utvecklas du inte som person. Vi är rädda för att misslyckas men vad gör det om vi misslyckas? Vi växer också av att just misslyckas. Här kommer ett citat från en ganska känd snubbe.
Michael Jordan
"I've missed over 9,000 shots in my career. I've lost almost 300 games. 26 times I've been trusted to take the game-winning shot . . . and missed. I've failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed."
Han jobbade lite efter studenten sedan packade han väskorna och flyttade till Barcelona och lever sin dröm.
Jag tycker det är så rätt att verkligen våga göra det, jag trodde det bara var skitsnack att han skulle dra, men det var det inte. När jag kollar Barcelona ibland tänker jag att bland alla de 1000 tals åskådarna sitter Jeppe där någonstans och njuter.
Jag tror de flesta vill göra något liknande men inte riktigt vågar lämna tryggheten. Därför ville jag att Han skulle få berätta själv hur han har det vad han gör osv.
Hela livet handlar inprincip om att våga, för om du aldrig testar nya gränser så utvecklas du inte som person. Vi är rädda för att misslyckas men vad gör det om vi misslyckas? Vi växer också av att just misslyckas. Här kommer ett citat från en ganska känd snubbe.
Michael Jordan
"I've missed over 9,000 shots in my career. I've lost almost 300 games. 26 times I've been trusted to take the game-winning shot . . . and missed. I've failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed."
Imorgon kommer ett inlägg från Jesper Dahl direkt från Barcelona!
/ Jonathan
Glad!
Igår fick bröderna Ljungqvist för sig att löpa en runda. Det blev en löprunda ner till domsan, isen var väldigt bra så vi bestämde oss för att löpa längs isen tillbaka. Det gick jätte bra till vi kom till ett ställe där det kändes som att isen i vilken sekund som helst skulle brista. Vi klättrade upp för en väldigt brant slutning, Och kom ut på åkern bakom västgöte. Hur konstigt måste inte det ha varit att se för de som kollade den fina utsikten. Helt plötsligt kommer 2 grabbar upp från ingenstans och löper mot dem mitt i åkern. Haha helt utmattade tar vi några hotdogs och vilar lite, sedan fortsätter löprundan i vansinnig fart hem.
Jag tänkte det att nu ska jag visa lillbrosan att han fortfarande inte är i närheten av mig än. Så jag ökade.. han hängde på som ingenting. Jag tänkte okej lägger i en växel till. Han hängde på.. Jag började få panik och sa flämtandes medans vi sprang:
Okej efter denna backen slutar vi. Det blev en 100 procentig löpning upp för backen. Jag lyckades med någon hundradel komma först upp.
Efter ligger jag totalt död i sängen. Brosan går runt som ingenting, jag frågar vad ska du göra nu?
"Jag ska gymma" svarar han som ingenting. Det är tur att min cykel är dubbelt så bra som hans för annars kommer jag tusan inte hänga på te Dalarna..
Vill också tacka Rickard för ett fint skrivet gästboksinlägg!
Vill du skriva något om vad du tycker om denna blogg, Vad du har för mål eller något som gör dig lycklig eller vad som helst går de utmärkt att skicka texten te mig så publicerar jag det. Igår fick jag en kommentar av Frida att hon nu känner sig riktigt motiverad och vill göra massa med sitt liv. Jag blir otroligt glad av att höra sådant!
/ Jonathan
Jag tänkte det att nu ska jag visa lillbrosan att han fortfarande inte är i närheten av mig än. Så jag ökade.. han hängde på som ingenting. Jag tänkte okej lägger i en växel till. Han hängde på.. Jag började få panik och sa flämtandes medans vi sprang:
Okej efter denna backen slutar vi. Det blev en 100 procentig löpning upp för backen. Jag lyckades med någon hundradel komma först upp.
Efter ligger jag totalt död i sängen. Brosan går runt som ingenting, jag frågar vad ska du göra nu?
"Jag ska gymma" svarar han som ingenting. Det är tur att min cykel är dubbelt så bra som hans för annars kommer jag tusan inte hänga på te Dalarna..
Vill också tacka Rickard för ett fint skrivet gästboksinlägg!
Vill du skriva något om vad du tycker om denna blogg, Vad du har för mål eller något som gör dig lycklig eller vad som helst går de utmärkt att skicka texten te mig så publicerar jag det. Igår fick jag en kommentar av Frida att hon nu känner sig riktigt motiverad och vill göra massa med sitt liv. Jag blir otroligt glad av att höra sådant!
/ Jonathan
Vem är Päron?
Ena studen älskar man killen, ena stunden hatar man han. Det är förtjusningen med denna grabb, Jonathan"Päron" Ljungqvist. Jag har känt han sen vi var små, du vet då han var lika kort som mig och hade ett fräknit ansikte. Idag har han vuxit om mig på längden, kanske inte så konstigt då jag krympte i tvättmaskinen för 3 år sedan. Ingen rolig information kanske, men här kommer hans bästa sidor:
- Han gillar MIN massage mer än Amandas (hans tjej).
- Han brukar alltid förlora mot MIG.
Mer kan jag för tillfället inte komma på. Här kommer hans dåliga sidor:
- Luktar för det mesta äckligt.
- Pillar alltid i naveln.
- Ser alltid ner på folk( iallafall på mig, inte så konstigt)
- Fuskar ALLTID.
Okej, detta var bara skitsnack vi börjar om.
Mitt namn är Rickard Abrahamsson och jag har känt Päron i snart 12 år. Alltså 2/3 delar av mitt liv. Jag gillar det, för utan han är jag inte riktigt hel. Jag har så sjukt många minnen med denna sköna grabb. Jag kan dra hur många som helst äckliga, roliga, tråkiga, konstiga & alldeles alldeles underbara men det har vi inte tid med nu. Jag vil nämligen berätta för er att alla borde ha en vän som Päron. Om ni inte har någon sök er till han, han är en sådan glädjespridare som alltid går runt med ett leende på läpparna. Han tänker alltid på andra i första hand och ställer upp på allt man vill göra. Har man tråkigt så är det bara ringa Challe (ja så kallar jag honom). Han har alla egenskaper man ska ha rolig, snäll, omtänksam, öppenhjärtlig, trovärd, glad, påhittig, schysst ja allt man kan tänka sig. Men som ni förstår så vill jag bara ha sagt att han är en fantastisk vän som jag hoppas få dela många fler roliga minnen med i framtiden.
Om jag kan bli ungefär hälften så bra som Päron, då skulle jag vara nöjd.
Bra - Bättre - PÄRON.
/ Apan.
- Han gillar MIN massage mer än Amandas (hans tjej).
- Han brukar alltid förlora mot MIG.
Mer kan jag för tillfället inte komma på. Här kommer hans dåliga sidor:
- Luktar för det mesta äckligt.
- Pillar alltid i naveln.
- Ser alltid ner på folk( iallafall på mig, inte så konstigt)
- Fuskar ALLTID.
Okej, detta var bara skitsnack vi börjar om.
Mitt namn är Rickard Abrahamsson och jag har känt Päron i snart 12 år. Alltså 2/3 delar av mitt liv. Jag gillar det, för utan han är jag inte riktigt hel. Jag har så sjukt många minnen med denna sköna grabb. Jag kan dra hur många som helst äckliga, roliga, tråkiga, konstiga & alldeles alldeles underbara men det har vi inte tid med nu. Jag vil nämligen berätta för er att alla borde ha en vän som Päron. Om ni inte har någon sök er till han, han är en sådan glädjespridare som alltid går runt med ett leende på läpparna. Han tänker alltid på andra i första hand och ställer upp på allt man vill göra. Har man tråkigt så är det bara ringa Challe (ja så kallar jag honom). Han har alla egenskaper man ska ha rolig, snäll, omtänksam, öppenhjärtlig, trovärd, glad, påhittig, schysst ja allt man kan tänka sig. Men som ni förstår så vill jag bara ha sagt att han är en fantastisk vän som jag hoppas få dela många fler roliga minnen med i framtiden.
Om jag kan bli ungefär hälften så bra som Päron, då skulle jag vara nöjd.
Bra - Bättre - PÄRON.
/ Apan.
Dykteorin check :)
Nu kan jag äntligen andas, dykarprovet igår var ett av mina bästa prov någonsin då jag endast fick 3 fel av 50 frågor. Men det blir troligen inget dyktest i helgen. Inte specielt troligt att isen förvinner tills imån.. Snackade lite med Ulrik igår om jag jag ville inom de kommande åren utbilda mig till divemaster. Det är en ganska lång väg att vandra men en otroligt rolig väg! dessa kurser ska jag gå efter Open Water kursen.
Advanced Open Water diver
Emergency first Diver
Rusque Diver
Master Scuba Diver
Sedan 3 specialkurser det blir
Undervattens Fotografering
Grottdykning
Vrakdykning
Sedan Pro kurs
DIVEMASTER!!!
/ Jonathan
Advanced Open Water diver
Emergency first Diver
Rusque Diver
Master Scuba Diver
Sedan 3 specialkurser det blir
Undervattens Fotografering
Grottdykning
Vrakdykning
Sedan Pro kurs
DIVEMASTER!!!
/ Jonathan
Sjukt gott!
Om jag hade misslyckats idag med körkortsprovet hade jag nog helt och hållet gått in i väggen. Jag hade verkligen inte klarat av de, men som tur var stod det godkänt. Jag blev så glad att ja var tvungen att ställa mig upp och sedan tackade jag datan. Nu känns allt plötsligt så mycket bättre!
Jag måste sett sjuk ut under bussfärden hem, jag satt där och kunde bara inte sluta le och jag blir översocial när jag är glad så jag började prata med alla som satt inom räckhåll.
Imorgon har jag dock ett annat prov, dykningsprovet. Men jag ska plugga med ett leende på läpparna idag och klara det imån. Inför uppdykningen te helgen är jag inte alls nervös. Jag känner mig väldigt säker under vattnet.
Igår fick vi träna på bogsering, andas under vattnet med snorkel sedan byta til regulaton. Ta av sig masken under ytan och sedan sätta på den. Vi gick ner 5 meter igår men te helgen ska vi ner ca 10. Om det är för kyligt ute blir det inställt men jag håller tummarna. Amanda gjorde riktigt bra ifrån sig igår och jag är verkligen sjukt stolt över henne!
Men men detta var en väldigt positiv grej iaf! jag skiter i jobbet idag. Ska passa på och njuta lite :)
/ Jonathan
Jag måste sett sjuk ut under bussfärden hem, jag satt där och kunde bara inte sluta le och jag blir översocial när jag är glad så jag började prata med alla som satt inom räckhåll.
Imorgon har jag dock ett annat prov, dykningsprovet. Men jag ska plugga med ett leende på läpparna idag och klara det imån. Inför uppdykningen te helgen är jag inte alls nervös. Jag känner mig väldigt säker under vattnet.
Igår fick vi träna på bogsering, andas under vattnet med snorkel sedan byta til regulaton. Ta av sig masken under ytan och sedan sätta på den. Vi gick ner 5 meter igår men te helgen ska vi ner ca 10. Om det är för kyligt ute blir det inställt men jag håller tummarna. Amanda gjorde riktigt bra ifrån sig igår och jag är verkligen sjukt stolt över henne!
Men men detta var en väldigt positiv grej iaf! jag skiter i jobbet idag. Ska passa på och njuta lite :)
/ Jonathan
2 månader till Dalarna!
Mitt mål om att blogga varje dag senaste veckan kunde jag tyvär inte riktigt hålla. Jag och Amanda tog bilen upp till Örebro över helgen och hälsade på min syster. Vi har haft det riktigt bra, för en gång skull släppte alla tankar om körkort,skolan och allt jobbande. Det var väldigt skönt att bara andas och komma bort ett litet tag. Framför allt igårkväll, Jag och Amanda hade precis varit och badat hela dagen och var sådär lite lagom goa i kroppen. Sedan tände vi ljus, Jag och syrrans pojkvänn Alexander satt och lirade gitarr och sjöng medans lukten av härlig mat infann sig i lägenheten. Vi hade det jättetrevligt åt god mat, pratade och sedan kollade vi film. Det var inte fören när vi vaknade upp idag jag sakta men säkert började känna av att det verkliga livet knackade på dörren.
Vad ska jag göra hela denna vecka? Jo jobba,plugga,körlektion typ. Sen visst dyka 2 gånger denna vecka kommer bli väldigt roligt. Men jag känner att jag skulle behöva ett ganska långt break från allt just nu. Jag hade inget höstlov för då jobbade jag, inget vinterlov för då jobbade jag mest. Jag känner mig faktiskt ganska utbränd eller vad man ska kalla det. Jag är en sånn person som blivit inpräntad att man ska leva i nuet. Man ska ta vara på varje dag man får. Men just nu ligger jag ofta vaken under nätterna och drömmer mig bort. Jag drömmer att jag och Amanda kysser varandra på toppen av eiffeltornet, och har det jätte bra under tågluffningen att jag och brosan ger oss iväg mot Dalarna, att jag paddlar i forsarna mot Mariestad. Jag vill utmana alla mina mål just nu, jag vill inte vänta 2 månader till. Om allt går som planerat vill jag sedan skriva en bok, det är någonting jag alltid velat göra. Om jag skulle bryta ryggen eller något som gör att jag inte kan skriva om äventyr eller sådanna saker som jag skulle själv utföra, vill jag ändå skriva böcker i framtiden. Böcker som betyder något för folk.
Nu ska jag fortsätta kolla på när Amanda sover och ska göra det ett bra tag till!
/ Jonathan
Zickan!
För er som känner mig nu och för er som känner Zickan nu är det nog ganska svårt för er att tro att vi 2 var bästa kompisar under faktiskt ganska många år under barndommen. Och det är nog nu när jag tänker efter Zickan, som jag haft mest kul med av alla.
Jag och Zickan älskade att busa, Vi sprang runt med knallpistoler på andras tomtar sköt och skrek sedan sprang vi iväg. Klättrade i träd och följde bäckar genom att hoppa från sten till sten. Ibland hade vi med Rickard, när vi sa till Rickard att han också skulle vara som oss och hoppa ut på den minsta stenen mitt i floden började Rickard lipa sprang hem och sa att han inte fick de för sin mamma. De va ganska kul nu i efterhand tyckte jag. Haha och en gång när Zickan fick utegångsförbud då klättrade han ut genom toafönstret och sprang hem till mig. Vi har också drabbats samman då och då. En vinter hade Zickan sagt något till mig som jag inte tyckte om, så jag sa
"kan inte du gräva en tunnel i snöberget där?
Det gör Zickan, jag väntar ovanför berget med en giganstisk snöboll. Så fort jag såg Zickans huvud komma utkravlande puttade jag på bollen med all kraft så den drämde i huvudet på honom. Zickans brillor gick sönder och han fick väldigt ont i huvudet. Jag fick sjukt dåligt samvete flera dagar efteråt. Zickan är också den enda personen jag jag givit en riktigt käftsmäll.
Det hela började med att Zickan och jag hade gjort upp en pakt hur vi skulle brotta ner Rickard och Adam. Jag smyger med en stor isboll i handen som jag skulle sula på Rille. Plötsligt känner jag hur någon släpper en giganstisk isboll i huvudet på mig. Det var Zickan som hade lurat mig, jag blir fruktansvärt arg på alla inblandade och Skriker för fulla muggar:
- NI SUGER PÅ INNEBANDY! (var det bästa jag kunde komma på)
Zickan springer efter och går kaxigt mot mig, Då tänkte jag inte utan med all kraft drog jag till honom i ansiktet sedan sprang jag hem. Det var ganska pinsamt att träffa alla andra på innebandyträningen sedan på kvällen.
Under en uttagning till smålandslaget hade vi en liten rast, Zickan drog fram pitten och började göra helikoptern, dörren öppnas och ledaren som kommer in fullständigt tappar hakan när han ser vad Zickan håller på med. Sånna grejer var typiskt Zickan att göra, de var aldrig tråkigt att vara med honom. jag var också fruktansvärt rädd för att vara ensam hemma, när ingen var hemma satt jag i ett hörn med telefonen och slog Zickans nummer om och om igen tills han svarade. Då frågade jag alltid:
-Hej vill du leka?
Nu har jag skrivit ganska mycket men här kommer ett kort som jag fick av Zickan för väldigt länge sen. Texten är väldigt stor haha.
Hej Jonne!
Idag har vi badat i polen
jag tyckte det var kallt i vattnet.
Imorgon ska vi åka till Aquapark eller ska vi hyra en jeep
och åka till teide. Hej då ha det så bra
Zickan kanske är hård nu på utsidan, men den Zickan jag växte upp med var den mjukaste personen jag någonsin träffat!
Anton Gillek!
Under hagaboda tiden hängde jag väldigt mycket med gillek. En mycket skön kille som jag ändå har glidit ifrån nu under gymnasietiden vilket är väldigt synd. Jag var nästan utomhus under hela min barndom kändes det som, antingen spelade vi bandy ute på gatan eller så va vi i skogen och byggde hyddor. Ungefär fram till 6an höll vi på sen blev det tyvär för töntigt.
När Gillek var hemma hos mig en gång under 9an fick jag för mig att visa Gillek hyddan, vi gick ner till skogen och där stod den. Allt som återstod var att fixa till taket och lite väggar sen skulle de vara ett mästervärk.
Haha sen bestämde vi det att okej vi fixar den, vi låter Jakob bära ner alla verktyg så inga ser oss, så säger vi inte detta till någon!
Det blev våran hemlighet, 15 år gamla och var ute i skogen och byggde hydda, eller så åkte vi runt på våra gamla mopeder. Medans väldigt många som gick i 9an började dricka för första gången höll jag och Gillek till ute i skogen. Och kul som satan hade vi varenda gång! När folk från främst klassen började fråga vad vi gjorde hela tiden och om de kunde hänga på sa vi alltid. Nej de går inte, vi håller på med en grej bara. Ryktet började gå i klassen att vi var bögar och allt möjligt. Men vi skrattade bara åt situationen tvingade Brosan bära ner alla verktyg sen smög vi ner när ingen såg oss.
Men en idag tänker jag tillbaka på den tiden då man i mörkret och kylan åker förbi den skogen när man är påväg till Mullsjö, Ibland känns det som om jag hör ekandet av hammarslagen, Gilleks gapskratt, Känner vårvärmen och tänker att då var det inte mycket problem man hade att tänka på..
Och ibland när ja sitter i skolan och allt är piss behöver jag bara tänka på när Gillek och jag försökte paddla ifatt en anka över hela Furusjö, När ja skulle skjutsa honom på farsans gamla moppe och vi inte ens kunde köra om en tant med rulator. Eller när Gillek sket under en fotbollsmatch så hela spelet stanna upp och motståndarna skrattade. Finns så sjukt mycket fina minnen med Anton!
/ Jonathan
När Gillek var hemma hos mig en gång under 9an fick jag för mig att visa Gillek hyddan, vi gick ner till skogen och där stod den. Allt som återstod var att fixa till taket och lite väggar sen skulle de vara ett mästervärk.
Haha sen bestämde vi det att okej vi fixar den, vi låter Jakob bära ner alla verktyg så inga ser oss, så säger vi inte detta till någon!
Det blev våran hemlighet, 15 år gamla och var ute i skogen och byggde hydda, eller så åkte vi runt på våra gamla mopeder. Medans väldigt många som gick i 9an började dricka för första gången höll jag och Gillek till ute i skogen. Och kul som satan hade vi varenda gång! När folk från främst klassen började fråga vad vi gjorde hela tiden och om de kunde hänga på sa vi alltid. Nej de går inte, vi håller på med en grej bara. Ryktet började gå i klassen att vi var bögar och allt möjligt. Men vi skrattade bara åt situationen tvingade Brosan bära ner alla verktyg sen smög vi ner när ingen såg oss.
Men en idag tänker jag tillbaka på den tiden då man i mörkret och kylan åker förbi den skogen när man är påväg till Mullsjö, Ibland känns det som om jag hör ekandet av hammarslagen, Gilleks gapskratt, Känner vårvärmen och tänker att då var det inte mycket problem man hade att tänka på..
Och ibland när ja sitter i skolan och allt är piss behöver jag bara tänka på när Gillek och jag försökte paddla ifatt en anka över hela Furusjö, När ja skulle skjutsa honom på farsans gamla moppe och vi inte ens kunde köra om en tant med rulator. Eller när Gillek sket under en fotbollsmatch så hela spelet stanna upp och motståndarna skrattade. Finns så sjukt mycket fina minnen med Anton!
/ Jonathan
Linus Fältskog!
Sitter här och planerar lite inför paddlingen till Mariestad. Det står att det förekommer vissa svåra forsar och ibland måste man bära kajaken. Högsta sträckan var 2km. Det blir riktigt tufft men ja längtar verkligen! Om vi är friska och krya drar vi 1 Juni räknar med att det tar 5 dagar ungefär, 13 mil. Ikväll är det dags för sista dykteori lektionen sen blir det att börja dyka i rosenlund. Efter de ska vi dyka i Vättern blir riktigt kul! Nu till de ja skulle skriva om. Som ja skrev i senaste inlägget ska ja skriva om en riktigt bra dag med en person hela veckan, jag börjar med En dag i Dalarna som blir svår att glömma med Linus.
Mycket i min blogg har handlat om paddling, även denna dagen kommer göra det. Linus hängde med min familj upp till Dalarna 1 vecka under en sommar. Jag och Linus bestämde oss för att hyra en kanot och paddla 2 mil. Han som vi hyrde den av sa att de skulle nog säkert bara ta en 3 timmar för 2 starka ungdomar. Med fiskespöna och annan utrustning i högsta hugg åkte vi buss upp längs floden. Vi åkte upp på ett berg och vattnet var faktiskt väldigt strömt här uppe. Det var fruktansvärt fint, säkert en 30 grader varmt, solen speglade sig i vattnet, floden brusade och allt var verkligen toppen. När vi sköt ifrån kanoten slets vi tag att farten ökade ganska snabbt, vi fick styra undan från stenar och annat. När strömmen avtog lite efter några km sa ja att nej Linus jag måste träna. Så jag började pumpa armövningar och simma mot strömmen tills jag knappt kunde lyfta armarna. Vi paddlade någon km till sen fiskade vi, fikade lite och latade oss i solen. Vi hade det riktigt bra! Sedan fortsatte vi väldigt lugnt. Plötsligt ökade strömmen igen, Linus som säkert ville bevisa för mig att han var en väldigt duktig fiskare stod upp i kanoten och fiskade, jag ville också vara lika "cool" som Linus så jag ställde mig med upp. Vi närmade oss massa andra flugfiskare och vad händer? Jo vi vinglar till, Linus trillar baklänges och jag plumsar också i vattnet, kanoten sticker iväg och ja får slänga mig för att fånga den. Vi visste att alla måste ha sett oss så väldigt generade drog vi iland kanoten där ingen kunde se oss. Där stannade vi i säkert över en timme och skämdes. Efter det paddlade vi vidare och det dröjde inte länge förens Linus hade fått napp. Återigen en timme gick efter att Linus ville fortsätta fiska på samma ställe. Jag var väldigt trött i armarna också efter träningen. När vi paddlat åter ett tag träffade vi på en annan som var ute med sin båt. Vi frågade hur långt det var till (kommer inte ihåg stället) Men han svarade att det var 1 mål kvar. Vi hade säkert varit ute i 7-8 timmar nu och hade bara paddlat halva vägen? Jag hade också på vägen tappat min mobil så vi fick inte tag i farsan. Men vi körde på i samma tempo, fiskade lite mer, badade solade men nu började faktiskt solen gå ner. Efter 12 timmar kom vi fram, totalt slut i våra kroppar! han som hyrde sa att om de dröjt mycket längre tid innan vi kom hade han ringt några som skulle ut och letat efter oss. Även om de va ganska jobbigt i slutet var det en ruskigt bra dag, det kändes som om man kom bort totalt från de verkliga livet och man kunde verkligen slappna av. Linus är en riktigt skön kille så ett och annat gapskratt blev det ju längs turen också.
Ha de gott!
Jonathan
Mycket i min blogg har handlat om paddling, även denna dagen kommer göra det. Linus hängde med min familj upp till Dalarna 1 vecka under en sommar. Jag och Linus bestämde oss för att hyra en kanot och paddla 2 mil. Han som vi hyrde den av sa att de skulle nog säkert bara ta en 3 timmar för 2 starka ungdomar. Med fiskespöna och annan utrustning i högsta hugg åkte vi buss upp längs floden. Vi åkte upp på ett berg och vattnet var faktiskt väldigt strömt här uppe. Det var fruktansvärt fint, säkert en 30 grader varmt, solen speglade sig i vattnet, floden brusade och allt var verkligen toppen. När vi sköt ifrån kanoten slets vi tag att farten ökade ganska snabbt, vi fick styra undan från stenar och annat. När strömmen avtog lite efter några km sa ja att nej Linus jag måste träna. Så jag började pumpa armövningar och simma mot strömmen tills jag knappt kunde lyfta armarna. Vi paddlade någon km till sen fiskade vi, fikade lite och latade oss i solen. Vi hade det riktigt bra! Sedan fortsatte vi väldigt lugnt. Plötsligt ökade strömmen igen, Linus som säkert ville bevisa för mig att han var en väldigt duktig fiskare stod upp i kanoten och fiskade, jag ville också vara lika "cool" som Linus så jag ställde mig med upp. Vi närmade oss massa andra flugfiskare och vad händer? Jo vi vinglar till, Linus trillar baklänges och jag plumsar också i vattnet, kanoten sticker iväg och ja får slänga mig för att fånga den. Vi visste att alla måste ha sett oss så väldigt generade drog vi iland kanoten där ingen kunde se oss. Där stannade vi i säkert över en timme och skämdes. Efter det paddlade vi vidare och det dröjde inte länge förens Linus hade fått napp. Återigen en timme gick efter att Linus ville fortsätta fiska på samma ställe. Jag var väldigt trött i armarna också efter träningen. När vi paddlat åter ett tag träffade vi på en annan som var ute med sin båt. Vi frågade hur långt det var till (kommer inte ihåg stället) Men han svarade att det var 1 mål kvar. Vi hade säkert varit ute i 7-8 timmar nu och hade bara paddlat halva vägen? Jag hade också på vägen tappat min mobil så vi fick inte tag i farsan. Men vi körde på i samma tempo, fiskade lite mer, badade solade men nu började faktiskt solen gå ner. Efter 12 timmar kom vi fram, totalt slut i våra kroppar! han som hyrde sa att om de dröjt mycket längre tid innan vi kom hade han ringt några som skulle ut och letat efter oss. Även om de va ganska jobbigt i slutet var det en ruskigt bra dag, det kändes som om man kom bort totalt från de verkliga livet och man kunde verkligen slappna av. Linus är en riktigt skön kille så ett och annat gapskratt blev det ju längs turen också.
Ha de gott!
Jonathan
Helt sjukt vad man saknar de! 9H<3
Det var länge sen jag skrattade så mycket som jag gjorde idag. Jag hittade nämligen några gamla dagböcker. Jag svor nästan en ed på att aldrig låta någon annan läsa, men detta är för roligt tycker jag för att inte dela det.
Söndag 08/06 2008
Tjenixen! Eftersom det händer så mycket kul i mitt liv så har jag valt att skriva ner allt, Har väldigt mycket att skriva om. Börjar med tisdagen då vi var och paddlade med klassen. Jag och Rickard stannade på vägen då jag på ett snöre skulle försöka balansera över floden. Blev ganska blöt men men. När vi padlat klart ser vi några tjejer komma i en kanot, Zickan simmar i högsta fart och välter deras. Det visar sig att Emma hade mobil och allt i kanoten så det gick sönder. Surt för Zickan! Jag och Ricke garvade ihjäl oss när Zickan sa att de inte var meningen haha. På torsdagen spelade vi match mot lärarna, jag brände hur mycket som helst och vi förlorade. Värst var att Pär fick avgöra på straff. Jag är en målskytt så det var väldigt förnedrande att folk kallade mig brännberg.
Sen var det avslutningsmiddag, Robban delade ut kondomer de va as kul! vi vann också körslaget. 9H är helt klart den bästa klassen på hela skolan vi har vunnit typ exakt allting. Synd att jag inte fick årets GPS för att jag är den enda i historien som sprungit fel i skoljoggen.
Under fredagen bar det av till kyrkan för avslutning. Det var riktigt sorligt faktiskt, Ricke fick stipendium ingen överaskning direkt. Sedan bar det av sjungands i traktorer till centrum jag fick in 2 fullträffar. Haha först träffade jag en tjej mitt mellan pattarna sedan pricket på tårtan träffade jag domebergan i bakhuvudet så han nästan tappade balansen och trillade. Sedan åkte vi till skara sommarland och hade väldigt kul. Jag kunde inte fatta varför folk kollade på mig, det visade sig att mina badbyxor hade åkt ner och jag hade gått runt och visat busken inför massa. Sjukt pinsamt!
På dansgolvet dansade jag med en tjej som hette Bea men henne tog Adam ganska snabbt hand om. Anton Gillek är den roligaste människa som finns. Nu är ja trött och orkar inte skriva mer
/ Päron
Det är mycket man glömmer bort. Minnena är det finaste vi har, Jag tänker blogga varje dag denna vecka. Varje dag kommer rubriken på inlägget vara en av mina kompisars namn och de ska handla om något riktigt roligt minne jag har med den personen.
Ha de toppen! /
Jonathan
Söndag 08/06 2008
Tjenixen! Eftersom det händer så mycket kul i mitt liv så har jag valt att skriva ner allt, Har väldigt mycket att skriva om. Börjar med tisdagen då vi var och paddlade med klassen. Jag och Rickard stannade på vägen då jag på ett snöre skulle försöka balansera över floden. Blev ganska blöt men men. När vi padlat klart ser vi några tjejer komma i en kanot, Zickan simmar i högsta fart och välter deras. Det visar sig att Emma hade mobil och allt i kanoten så det gick sönder. Surt för Zickan! Jag och Ricke garvade ihjäl oss när Zickan sa att de inte var meningen haha. På torsdagen spelade vi match mot lärarna, jag brände hur mycket som helst och vi förlorade. Värst var att Pär fick avgöra på straff. Jag är en målskytt så det var väldigt förnedrande att folk kallade mig brännberg.
Sen var det avslutningsmiddag, Robban delade ut kondomer de va as kul! vi vann också körslaget. 9H är helt klart den bästa klassen på hela skolan vi har vunnit typ exakt allting. Synd att jag inte fick årets GPS för att jag är den enda i historien som sprungit fel i skoljoggen.
Under fredagen bar det av till kyrkan för avslutning. Det var riktigt sorligt faktiskt, Ricke fick stipendium ingen överaskning direkt. Sedan bar det av sjungands i traktorer till centrum jag fick in 2 fullträffar. Haha först träffade jag en tjej mitt mellan pattarna sedan pricket på tårtan träffade jag domebergan i bakhuvudet så han nästan tappade balansen och trillade. Sedan åkte vi till skara sommarland och hade väldigt kul. Jag kunde inte fatta varför folk kollade på mig, det visade sig att mina badbyxor hade åkt ner och jag hade gått runt och visat busken inför massa. Sjukt pinsamt!
På dansgolvet dansade jag med en tjej som hette Bea men henne tog Adam ganska snabbt hand om. Anton Gillek är den roligaste människa som finns. Nu är ja trött och orkar inte skriva mer
/ Päron
Det är mycket man glömmer bort. Minnena är det finaste vi har, Jag tänker blogga varje dag denna vecka. Varje dag kommer rubriken på inlägget vara en av mina kompisars namn och de ska handla om något riktigt roligt minne jag har med den personen.
Ha de toppen! /
Jonathan
Om du vill följa min blogg via bloglovin, tryck bara på den här ikonen då! Finns även i menyn.
Klick
Älskar dig Amanda!
Jag sitter här och tänker på vilken tjej man har, När jag vaknade var det verkligen strålande sol ute. Jag kände det ah jag vill verkligen ut, Men sen tänkte jag Amanda pluggar ju idag vem ska jag fråga då? Tiden gick och jag började tänka äh ja skiter i de och drar på en film istället. Det knackar på dörren och jag hör en hund skälla, och där står hon tjejen i mitt liv. Hon säger:
"vill du följa med mig ut te domsand och gå med coda? jag har tagit med fika och te. Jag kände verkligen hur hela min kropp fylldes med värme och glädje. Jag packade ner lite ved och tog med lite korv, Vi tog bilen till domsan och det var verkligen vackert vill jag lova. Vi följde stranden en ganska bra stund åt vänster tills det inte gick mer. Coda Amandas hund sprang runt och man såg på honom hur lycklig han var. Vi pratade om att visst klart vi längtar till sommaren och Europa. Men man behöver faktiskt inte åka så långt för att ha väldigt mysigt och kul med varandra. Vi bestämde att sen när snön smälter ska vi ta Amandas kajaker och invänta den perfekta kvällen med månljus och stjärnor. Sedan ska vi paddla längs stranden och verkligen njuta. Vi slog oss ner och eldade och åt kakor, drack te, Min medtagna korv blev lite svår att grilla men va tusan gjorde det? Jag älskar verkligen att jag och Amanda gör grejer som detta då och då.
Efteråt svängde vi förbi farmor som kommit hem från sjukhuset. Hon blev jätteglad över att få träffa Coda och hon berättade att hon kände sig lite bättre. Det är jag glad över!
Amanda är en speciell tjej som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om här på bloggen. Jag tänkte skriva en bok till henne en gång om oss och allt vi gjort. Jag hade skrivit 30 sidor men datorn pajade och allt försvann. Då var man ju inte så jätteglad. Hon har faktiskt en stor del i att jag har förändrats så mycket. Hon vill så mycket och jag älskar det med henne. Ibland när ja ligger hemma och allt känns totalt hopplöst kan det helt plötsligt bara knacka på dörren så kommer hon där, kryper ner hos mig sen är alla problem borta. Med Amanda känner jag mig stark och väldigt lycklig!
<3
"vill du följa med mig ut te domsand och gå med coda? jag har tagit med fika och te. Jag kände verkligen hur hela min kropp fylldes med värme och glädje. Jag packade ner lite ved och tog med lite korv, Vi tog bilen till domsan och det var verkligen vackert vill jag lova. Vi följde stranden en ganska bra stund åt vänster tills det inte gick mer. Coda Amandas hund sprang runt och man såg på honom hur lycklig han var. Vi pratade om att visst klart vi längtar till sommaren och Europa. Men man behöver faktiskt inte åka så långt för att ha väldigt mysigt och kul med varandra. Vi bestämde att sen när snön smälter ska vi ta Amandas kajaker och invänta den perfekta kvällen med månljus och stjärnor. Sedan ska vi paddla längs stranden och verkligen njuta. Vi slog oss ner och eldade och åt kakor, drack te, Min medtagna korv blev lite svår att grilla men va tusan gjorde det? Jag älskar verkligen att jag och Amanda gör grejer som detta då och då.
Efteråt svängde vi förbi farmor som kommit hem från sjukhuset. Hon blev jätteglad över att få träffa Coda och hon berättade att hon kände sig lite bättre. Det är jag glad över!
Amanda är en speciell tjej som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om här på bloggen. Jag tänkte skriva en bok till henne en gång om oss och allt vi gjort. Jag hade skrivit 30 sidor men datorn pajade och allt försvann. Då var man ju inte så jätteglad. Hon har faktiskt en stor del i att jag har förändrats så mycket. Hon vill så mycket och jag älskar det med henne. Ibland när ja ligger hemma och allt känns totalt hopplöst kan det helt plötsligt bara knacka på dörren så kommer hon där, kryper ner hos mig sen är alla problem borta. Med Amanda känner jag mig stark och väldigt lycklig!
<3
Mål och drömmar
Igår va en bra kväll, Träffade väldigt mycket gott folk! Jag snackade med ganska många om just bloggen faktiskt. Påväg till centrum sa en som jag knappt snackat med innan:
Päron du borde inte vara här, du ska göra allt det du skriver i din blogg, du är en för bra kille för att festa. Jag sa till honom du är säkert också en bra kille, nej ja dricker för mycket svarade han. Sen var det inte mycket mer med det. Men jag är ofta en som tänker i efterhand. Det jag borde sagt till honom är att bara för du dricker nu betyder inte det att du är eller blir en dålig människa! Men om det får dig att känna dig dålig borde du nog inte dricka. Vi bestämmer exakt hur vi vill leva våra liv. Personer som dricker väldigt mycket flyr verkligheten på något sätt. Kanske är det dags att kämpa tillbaka, Som Nelson Mandela skriver varenda gång du faller är den stora styrkan att resa sig och bara kämpa på! Just nu känner jag mig ganska misslyckad om jag ska vara ärlig, ja har misslyckats med körkortet. Men jag får tänka såhär, Jag skjuter bara upp framgången! Kanske är det så man får tänka hela livet. Man ska satsa mot sina mål, misslyckas man så bryter man ihop sen försöker igen och igen. Tillslut får du framgång!
I senaste inlägget skrev ställde jag er frågan " vad är eran största dröm i livet" Jag fick ganska många kommentarer men den jag tyckte var klokast var från en anonym. Det stod
jag tror att man kan ha drömmar genom hela livet, drömmarna är de man strävar efter och de ger en en vilja att fortsätta! så egentligen har jag ingen dröm som jag vill uppnå men jag har massa drömmar som jag vill sträva mot ...jag vill inte att de ska finnas något mål med en topp och sen är det slut utan att man hela tiden kan utvecklas inom något som man älskar och vara lycklig och trygg i det.. ! :D
Det är nog väldigt viktigt att man inte bara har en enda stor dröm. Som tex skaffa den bästa bilen, för vad händer när du gjort det? blir du verkligen så mycket mer lycklig av det? Det är som personen skriver, det handlar om att sträva efter många mål och på resan dit ha kul och utvecklas.
Innan strävade jag mot att bli innebandyproffs, men jag hade verkligen inte kul på den resan därför jag slutade. Man måste ställa sig frågan är det verkligen värt de?
Ha de fint/
Jonathan
Päron du borde inte vara här, du ska göra allt det du skriver i din blogg, du är en för bra kille för att festa. Jag sa till honom du är säkert också en bra kille, nej ja dricker för mycket svarade han. Sen var det inte mycket mer med det. Men jag är ofta en som tänker i efterhand. Det jag borde sagt till honom är att bara för du dricker nu betyder inte det att du är eller blir en dålig människa! Men om det får dig att känna dig dålig borde du nog inte dricka. Vi bestämmer exakt hur vi vill leva våra liv. Personer som dricker väldigt mycket flyr verkligheten på något sätt. Kanske är det dags att kämpa tillbaka, Som Nelson Mandela skriver varenda gång du faller är den stora styrkan att resa sig och bara kämpa på! Just nu känner jag mig ganska misslyckad om jag ska vara ärlig, ja har misslyckats med körkortet. Men jag får tänka såhär, Jag skjuter bara upp framgången! Kanske är det så man får tänka hela livet. Man ska satsa mot sina mål, misslyckas man så bryter man ihop sen försöker igen och igen. Tillslut får du framgång!
I senaste inlägget skrev ställde jag er frågan " vad är eran största dröm i livet" Jag fick ganska många kommentarer men den jag tyckte var klokast var från en anonym. Det stod
jag tror att man kan ha drömmar genom hela livet, drömmarna är de man strävar efter och de ger en en vilja att fortsätta! så egentligen har jag ingen dröm som jag vill uppnå men jag har massa drömmar som jag vill sträva mot ...jag vill inte att de ska finnas något mål med en topp och sen är det slut utan att man hela tiden kan utvecklas inom något som man älskar och vara lycklig och trygg i det.. ! :D
Det är nog väldigt viktigt att man inte bara har en enda stor dröm. Som tex skaffa den bästa bilen, för vad händer när du gjort det? blir du verkligen så mycket mer lycklig av det? Det är som personen skriver, det handlar om att sträva efter många mål och på resan dit ha kul och utvecklas.
Innan strävade jag mot att bli innebandyproffs, men jag hade verkligen inte kul på den resan därför jag slutade. Man måste ställa sig frågan är det verkligen värt de?
Ha de fint/
Jonathan
Vad ska alla göra efter studenten?
Det närmar sig nu känner man, dessa 3 år under gymnasiet har gått ruskigt fort. När vi slutade 9an i hagabodaskolan tänkte man att äntligen, nu börjar det verkliga livet. Tanken var att jag skulle gå Sanda elit innebandy och satsa fullt ut på det. Veckan efter fick jag kalla fötter och ändrade mig och sökte till bygg på bäckadal istället. Även om praktiken känns så otroligt tråkig att gå till så ångrar jag absolut inte att jag valde bygg. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig haft chans att tjäna ihopp pengarna jag behöver, jag hade inte alls varit lika händig. Men framför allt jag hade haft sjukt mycket mindre kompisar. Jag kände inprincip ingen när jag började, nu känns det som man känner alla. Och jag måste säga det finns väldigt mycket gott folk som går bygg!
Nu sitter vi under matrasterna och snackar om vad vi ska göra efter studenten, de flesta vill direkt börja jobba eller plugga vidare. Fredrik ska till USA och spela fotboll vilket jag tycker är riktigt häftigt! Jesper stack till Barcelona efter sin student och bor där idag och har det jättebra! Andra ska gå bibelskola, flytta utomlands och jobba. Robin och Karin har förlovat sig och flyttat ihop. Alexander Hillerström vill kanske göra som mig plugga dykning och kanske till äventyrsledare i Dalarna.
Det känns ändå som om det är nu efter studenten de flesta går skilda vägar. Visst många stannar nog kvar i jönköpingstrakterna men många försvinner också. jag hoppas ändå verkligen att man håller kontakten med alla kompisar. Träffas då och då och har kul. Jag hoppas också verkligen att jag kommer vara skadefri och frisk så jag kan genomföra allt jag planerat nu med. Och jag hoppas att när ni läser om de ska ni känna att ni också vill ut i världen!! Utmana er själva och sätta upp nya mål. Det finns folk som har som mål att leva ett vanligt Svensson liv. Jag tycker absolut inte det är något fel med det. Skaffa en familj i ett stort hus, Volvo och hund. Klart man kan vara lycklig med det också, men jag tycker att innan man skaffar de grejerna ska man ha upplevt väldigt mycket och jobba med något man verkligen älskar!
Så ja vill väldigt gärna veta vad ni vill, kommentera gärna!
Vad är eran största dröm/mål i livet?
/ Jonathan
Nu sitter vi under matrasterna och snackar om vad vi ska göra efter studenten, de flesta vill direkt börja jobba eller plugga vidare. Fredrik ska till USA och spela fotboll vilket jag tycker är riktigt häftigt! Jesper stack till Barcelona efter sin student och bor där idag och har det jättebra! Andra ska gå bibelskola, flytta utomlands och jobba. Robin och Karin har förlovat sig och flyttat ihop. Alexander Hillerström vill kanske göra som mig plugga dykning och kanske till äventyrsledare i Dalarna.
Det känns ändå som om det är nu efter studenten de flesta går skilda vägar. Visst många stannar nog kvar i jönköpingstrakterna men många försvinner också. jag hoppas ändå verkligen att man håller kontakten med alla kompisar. Träffas då och då och har kul. Jag hoppas också verkligen att jag kommer vara skadefri och frisk så jag kan genomföra allt jag planerat nu med. Och jag hoppas att när ni läser om de ska ni känna att ni också vill ut i världen!! Utmana er själva och sätta upp nya mål. Det finns folk som har som mål att leva ett vanligt Svensson liv. Jag tycker absolut inte det är något fel med det. Skaffa en familj i ett stort hus, Volvo och hund. Klart man kan vara lycklig med det också, men jag tycker att innan man skaffar de grejerna ska man ha upplevt väldigt mycket och jobba med något man verkligen älskar!
Så ja vill väldigt gärna veta vad ni vill, kommentera gärna!
Vad är eran största dröm/mål i livet?
/ Jonathan
...
Körkortet går ju jättebra!.. suck..
Man måste vara galen!
Man måste vara galen sa Göran kropp när han berättade om sitt stora projekt att cykla från Sverige till Neapel klättra upp för Mount Everst sedan cykla hem. Folk skrattade åt honom och sa det var absolut omöjligt. Resan för Göran tog 1 år ungefär, han kom hem som en segrare. Han fick frågan hur han hade tränat av en reporter, han svarade:
"För att klara av ett projekt som detta spelar det nästan ingen roll hur mycket du tränat. Det viktigaste är att du har något innanför pannbenet och du måste nog vara lite galen också.
jag tänkte och kom fram till att lite galen de är ja nog ändå.
Jag minns en semesterresa i Teneriffa när jag gjorde något väldigt galet tyckte jag då iaf. Det var på en båt med massa 20 åringar och andra familjer,Plötsligt ser jag att alla män samlas längs bak i båten och kvinnorna tar plats för att titta. Ett långt rep binds fast i båten och alla hoppar i vattnet. Jag springer fram och frågar om jag också får göra det. Mannen skrattade när han såg mig. En liten blond pojke skulle aldrig klara det tänkte han nog. han säger:
Are you sure? Okej we pick you up later, you not scare for big fisches? (ursäkta min dåliga stavning)
Jag nickade ivrigt och hoppade i med de andra som kollade konstigt på mig.
Det började lugnt, men farten ökade ganska kraftigt. han som var framför mig va säkert en 20 år han hans badbyxor började sakta men säkert åka ner. Vi drogs också neråt under vattenytan och det började bli väldigt läskigt tyckte jag. Antingen hade jag en stor röv i ansiktet eller så kunde jag inte andas under vattnet. En efter en tappade taget om repet, men jag vågade inte släppa. Jag var 11 jag hade inte ens fattat vad som hände om man släppte taget. Jag hade tanken släpper jag så dör jag. Så jag höll fast, blundade och höll andan. Han framför mig släppte och hans stora röv åkte nästan helt in i ansiktet på mig med en hand höll jag mig nu fast. Så äntligen stannade båten. Det var jag och en till som hade klarat hela vägen.
Efteråt satt jag och solade på båten med stor stolthet och märkte att de flesta log åt mig och pekade på mig. Jag kände mig väldigt cool tills jag såg mig själv i spegeln. Det visade sig att ena glaset på solglasögonen hade lossnat. Jag måste sett ut som världens idiot..
I somras höll jag på att drunkna för jag skulle bevisa att ja kunde simma över en sjö. Det gick bra i medvind men i motvind var det väldigt svårt. Har väldigt många andra liknande historier men men,
nu har det som vanligt runnit iväg.. folk säger ja borde skriva mindre och ha mer bilder, Får kolla med Sophie hur man gör för att lägga in bilder..
Imorgon uppkörning, nervös!
/ Jonathan
"För att klara av ett projekt som detta spelar det nästan ingen roll hur mycket du tränat. Det viktigaste är att du har något innanför pannbenet och du måste nog vara lite galen också.
jag tänkte och kom fram till att lite galen de är ja nog ändå.
Jag minns en semesterresa i Teneriffa när jag gjorde något väldigt galet tyckte jag då iaf. Det var på en båt med massa 20 åringar och andra familjer,Plötsligt ser jag att alla män samlas längs bak i båten och kvinnorna tar plats för att titta. Ett långt rep binds fast i båten och alla hoppar i vattnet. Jag springer fram och frågar om jag också får göra det. Mannen skrattade när han såg mig. En liten blond pojke skulle aldrig klara det tänkte han nog. han säger:
Are you sure? Okej we pick you up later, you not scare for big fisches? (ursäkta min dåliga stavning)
Jag nickade ivrigt och hoppade i med de andra som kollade konstigt på mig.
Det började lugnt, men farten ökade ganska kraftigt. han som var framför mig va säkert en 20 år han hans badbyxor började sakta men säkert åka ner. Vi drogs också neråt under vattenytan och det började bli väldigt läskigt tyckte jag. Antingen hade jag en stor röv i ansiktet eller så kunde jag inte andas under vattnet. En efter en tappade taget om repet, men jag vågade inte släppa. Jag var 11 jag hade inte ens fattat vad som hände om man släppte taget. Jag hade tanken släpper jag så dör jag. Så jag höll fast, blundade och höll andan. Han framför mig släppte och hans stora röv åkte nästan helt in i ansiktet på mig med en hand höll jag mig nu fast. Så äntligen stannade båten. Det var jag och en till som hade klarat hela vägen.
Efteråt satt jag och solade på båten med stor stolthet och märkte att de flesta log åt mig och pekade på mig. Jag kände mig väldigt cool tills jag såg mig själv i spegeln. Det visade sig att ena glaset på solglasögonen hade lossnat. Jag måste sett ut som världens idiot..
I somras höll jag på att drunkna för jag skulle bevisa att ja kunde simma över en sjö. Det gick bra i medvind men i motvind var det väldigt svårt. Har väldigt många andra liknande historier men men,
nu har det som vanligt runnit iväg.. folk säger ja borde skriva mindre och ha mer bilder, Får kolla med Sophie hur man gör för att lägga in bilder..
Imorgon uppkörning, nervös!
/ Jonathan
