Senaste helgen fick jag hänga med Patric och flyga lite, planet var mycket mindre än det som jag hoppade fallskärm ur så det var ändå ganska spännande.

Men måste säga att det kändes tryggt att veta att man inte skulle hoppa ur planet utan man kunde lungt sitta där och filma lite och ta kort.
För övrigt så hoppas jag min gode kompis Rickard skickar videon när vi flög.. och några fina bilder fick jag allt.

Nu är jag dock lite nervös igen, boken är korrekturläst och klar nu. Stora frågan är nu vilken bild eller vad man ska ha på framsidan..

Kollade lite innebandy i helgen och åter måste jag säga hur skönt det är för mig att kunna kolla utan att sakna det någonting. När jag jobbade som lärare för 2 veckor sedan  då frågade ett barn mig hur det gick med innebandyn. Jag sa att jag hade slutat och nu ägnade mig åt andra saker. Det är så roligt för här i trakten bland små barnen verkar alla tycka att om man kommer med i fagerhults a lag kan man knappt komma längre i livet.

Jag hade en liten föreläsning för en klass mer exakt vad jag hade haft för mig på senaste och att jag i framtiden är sugen på att klättra Everest. På rasten hörde jag sedan grabbarna snacka om att de med ville äventyra, då fick jag lite smått panik då jag bara kunde föreställa mig om hur arga deras föräldrar säkert skulle bli på mig om deras barn kommer hem och pratar om att klättra berg, och att en vikarie vid namn päron berättat om det. Så jag sa till dem att det var extremt farligt och klättra och de borde satsa på innebandyn istället för det är mycket häftigare. Okej sa de bara och började spela igen.

Fina är de kidsen, på något sätt vill jag försöka få in att jobba med barn i framtiden. Johan Ernst Nilson tog med sig 10 stycken cancersjuka barn upp på Kebnekaise, vilken grej!

/ Jonathan

var ett tag sedan jag bloggade, cirka 2 veckor. På de två veckorna har jag hunnit med att bli sjuk sedan bli frisk och sedan bli sjuk och sedan frisk igen.

Har försökt jobba så mycket jag klarat av ändå så inte missat allt för mycket. Att jobba som vikarie är riktigt gött måste jag säga. Man börjar komma in i det där nu.

Även om dagarna är goa så känner sig ändå äventyraren i mig lite fast, jag skulle faktiskt vilja åka till Afrika imorgon om jag kunde. Åka bort från detta mörker och få uppleva 4 fantastiska månader i Afrika för att sedan komma hem till den svenska våren som är riktigt härlig ändå!

Jag har också gjort min hemläxa om Kilimanjaro som enligt några personer sägs vara lätt och av andra personer svårt.
Höjdsjuka slår till när man befinner sig på höjder över 2500 meter och den vet man aldrig hur hårt den drabbar en person. Med tanke på att vi ska nästan 6000 meter upp är det inte konstigt att 50 procent av alla som försöker får bryta. Det sjuka är att en överviktig soffpotatis kan klara Kilimanjaro enbart för han tål höjden när en supertränad elitidrottsman måste bryta för han inte tål den.

Jag hoppas jag tål den och jag tror jag gör det, i somras testade jag ju på att göra en liten löptur uppe på ett 3000 meters berg med en 19 kilo ryggsäck och det gick bra.

Också skulle jag vilja passa på att gratulera Mattias som tagit dykcert+en advance kurs som ger honom behörighet att dyka 30 meter ner.
Om det är någonting jag ser fram emot med Zanzibar så är det att dyka, världens bästa dykning finns i Zanzibar sägs det.

/ Jonathan