Ett litet utdrag från min bok, kommentera gärna! 2 dagar kvar!
Hur kan du paddla själv? fy vad tråkigt har många sagt till mig. Men jag tycker verkligen inte det ska bli tråkigt, jag känner mig rastlös nu och vill bara komma iväg!
Tiden bara rinner iväg känns det som och en vecka kan ibland kännas som en dag och när man praktiserar eller går i skolan går tiden ruskigt fort och man vet exakt vad man har framför sig när man vaknar på morgonen . De 5 dagarna jag och jakob var ute och cyklade var det verkligen som om tiden stod still ibland. Man levde här och nu man fokuserade och la märkte till grejer man kanske inte skulle gjort annars.
Det ser jag fram emot dessa dagar! jag kommer vara ute och rent ut sagt bara vara. Att bli ett med kajaken, Tidan, forsarna, naturen. Fåglarna får bli min musik och naturen och omgivningen får bli min tv. Tältet får bli mitt hem och viloplats.
Min bok håller jag på med för fullt också och har kommit en ganska bra bit, här kommer ett litet utdrag för den som är intresserad.
Jag gick av cykeln för sista gången, vi var hemma! vi hade tusan klarat att cykla till Skåne och tillbaka, känslan var helt enorm. Vi hade givit oss iväg som 2 stora amatörer som knappt cyklat med packning innan och som aldrig cyklat 2 dagar irad. Vi kom hem som någonting annat, jag säger absolut inte proffs men vilken erfarenhet rikare vi båda hade blivit. När vi startade cyklade vi med en flaska vatten var och ganska sent på förmiddagen för vi prioriterade sömn mer. Sista dagarna gick vi upp kl 6 på morgonen för vi visste att det skulle vara mycket varmare och jobbigare att starta vid 11, som vi gjorde första dagen. Varenda gång vi såg en affär såg vi till att dricka upp allt vatten sedan fylla på alla flaskor för vi visste att nästa affär kanske skulle ligga väldigt långt bort. Sådana grejer gjorde oss till ett så mycket bättre lag. Och våra kroppar är helt otroliga, de anpassar sig efter allt du gör. Första dagen var jobbigast, andra var faktiskt lite bättre. Sista dagen cyklade vi 20 mil och jag hade helt klart kunnat cykla ännu längre.
Men känslan att vi faktiskt hade lyckats är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord utan den känslan hoppas jag fler än jag och min bror får uppleva någon gång i livet. Jag har känslan att så många blir för bekväma med sina liv att de inte utsätter sig för några risker alls. De går till jobbet, åker hem kanske spelar lite golf, kollar en film och äter god mat. Det låter ju faktiskt väldigt gött att ha de så. Men frågan man kanske måste ställa sig själv är vill du se tillbaka på ditt liv när du är 60 och känna att du önskade att du gjort en grej som aldrig blev av för du inte hade tid. Jag tror inte man vill bli gammal med de känslorna allt handlar nog om att ta de där första stegen. De där första stegen att göra något annorlunda som du alltid drömt om men folk har sagt att det är för farligt eller onödiga pengar. Jag tycker att vad det nu är man vill göra i sitt liv så ska man satsa hela sitt hjärta på de, inte halva utan hela! För när du väl får den där kicken att jösses vad stolt jag är över mig själv, då finns det absolut ingenting som kan stoppa dig från att verkligen leva livet!
Släng gärna in en kommentar om vad du tycker, jag blir tillbaka på bloggen om någon vecka och då får vi se hur paddlingen gått. 16 mil är långt men inte omöjligt!
/ Jonathan
Tiden bara rinner iväg känns det som och en vecka kan ibland kännas som en dag och när man praktiserar eller går i skolan går tiden ruskigt fort och man vet exakt vad man har framför sig när man vaknar på morgonen . De 5 dagarna jag och jakob var ute och cyklade var det verkligen som om tiden stod still ibland. Man levde här och nu man fokuserade och la märkte till grejer man kanske inte skulle gjort annars.
Det ser jag fram emot dessa dagar! jag kommer vara ute och rent ut sagt bara vara. Att bli ett med kajaken, Tidan, forsarna, naturen. Fåglarna får bli min musik och naturen och omgivningen får bli min tv. Tältet får bli mitt hem och viloplats.
Min bok håller jag på med för fullt också och har kommit en ganska bra bit, här kommer ett litet utdrag för den som är intresserad.
Jag gick av cykeln för sista gången, vi var hemma! vi hade tusan klarat att cykla till Skåne och tillbaka, känslan var helt enorm. Vi hade givit oss iväg som 2 stora amatörer som knappt cyklat med packning innan och som aldrig cyklat 2 dagar irad. Vi kom hem som någonting annat, jag säger absolut inte proffs men vilken erfarenhet rikare vi båda hade blivit. När vi startade cyklade vi med en flaska vatten var och ganska sent på förmiddagen för vi prioriterade sömn mer. Sista dagarna gick vi upp kl 6 på morgonen för vi visste att det skulle vara mycket varmare och jobbigare att starta vid 11, som vi gjorde första dagen. Varenda gång vi såg en affär såg vi till att dricka upp allt vatten sedan fylla på alla flaskor för vi visste att nästa affär kanske skulle ligga väldigt långt bort. Sådana grejer gjorde oss till ett så mycket bättre lag. Och våra kroppar är helt otroliga, de anpassar sig efter allt du gör. Första dagen var jobbigast, andra var faktiskt lite bättre. Sista dagen cyklade vi 20 mil och jag hade helt klart kunnat cykla ännu längre.
Men känslan att vi faktiskt hade lyckats är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord utan den känslan hoppas jag fler än jag och min bror får uppleva någon gång i livet. Jag har känslan att så många blir för bekväma med sina liv att de inte utsätter sig för några risker alls. De går till jobbet, åker hem kanske spelar lite golf, kollar en film och äter god mat. Det låter ju faktiskt väldigt gött att ha de så. Men frågan man kanske måste ställa sig själv är vill du se tillbaka på ditt liv när du är 60 och känna att du önskade att du gjort en grej som aldrig blev av för du inte hade tid. Jag tror inte man vill bli gammal med de känslorna allt handlar nog om att ta de där första stegen. De där första stegen att göra något annorlunda som du alltid drömt om men folk har sagt att det är för farligt eller onödiga pengar. Jag tycker att vad det nu är man vill göra i sitt liv så ska man satsa hela sitt hjärta på de, inte halva utan hela! För när du väl får den där kicken att jösses vad stolt jag är över mig själv, då finns det absolut ingenting som kan stoppa dig från att verkligen leva livet!
Släng gärna in en kommentar om vad du tycker, jag blir tillbaka på bloggen om någon vecka och då får vi se hur paddlingen gått. 16 mil är långt men inte omöjligt!
/ Jonathan
Blir en solopaddling till Mariestad!
Ingen annan har paddlat själv till Mariestad, jag siktar på att bli den första!
Bra och dåliga nyheter
De positiva nyheterna är att Jag har 1 praktik dag kvar och 1 grej kvar i skolan sen är de slut, känns helt sjukt!
Mina dystra nyheter är att både bröderna Hillerström måste va i skolan nästa vecka och kan ej paddla, Amelia kan inte syrran och Louise var tveksamma och Amanda kanske måste jobba istället vilket jag förstår detta kommer ändå kosta ganska mycket..
Så jag vet inte riktigt hur ja ska göra, antingen jag å Musse då eller om inte han kan heller så kör ja på min första soloexpedition, det hade ändå inte varit fel.
Men 6-7 dagar ute i skogen helt själv skulle ändå bli extremt tufft med tanke på alla lyft men jag tror inte det skulle vara omöjligt.
Andra negativa nyheter är att det är storm ute och blåser det såhär mycket om en vecka kommer det bli inprincip omöjligt att paddla 140km. Men som Johan skrev så länge man fortsätter försöka har man inte misslyckats. Va tusan även om de stormar nästa vecka skadar det ju inte att försöka iaf. Det var inte många som trodde vi skulle klara oss till Skåne påvägen dit men vi gjorde det. Och när ja ringer te kyrkekvarn kanotcenter och säger vi ska paddla till Mariestad utan någon riktigt erfarenhet kommer han säkert bara garva.
Men men vi får se hur de går, denna helg ska jag iaf bara njuta med min tjej i Stockholm. Egen lägenhet för oss själva, kolla Alex musikal Hair och lite allt möjligt ser jag verkligen fram emot:)
Ha de gott alla!
/ Jonathan
Mina dystra nyheter är att både bröderna Hillerström måste va i skolan nästa vecka och kan ej paddla, Amelia kan inte syrran och Louise var tveksamma och Amanda kanske måste jobba istället vilket jag förstår detta kommer ändå kosta ganska mycket..
Så jag vet inte riktigt hur ja ska göra, antingen jag å Musse då eller om inte han kan heller så kör ja på min första soloexpedition, det hade ändå inte varit fel.
Men 6-7 dagar ute i skogen helt själv skulle ändå bli extremt tufft med tanke på alla lyft men jag tror inte det skulle vara omöjligt.
Andra negativa nyheter är att det är storm ute och blåser det såhär mycket om en vecka kommer det bli inprincip omöjligt att paddla 140km. Men som Johan skrev så länge man fortsätter försöka har man inte misslyckats. Va tusan även om de stormar nästa vecka skadar det ju inte att försöka iaf. Det var inte många som trodde vi skulle klara oss till Skåne påvägen dit men vi gjorde det. Och när ja ringer te kyrkekvarn kanotcenter och säger vi ska paddla till Mariestad utan någon riktigt erfarenhet kommer han säkert bara garva.
Men men vi får se hur de går, denna helg ska jag iaf bara njuta med min tjej i Stockholm. Egen lägenhet för oss själva, kolla Alex musikal Hair och lite allt möjligt ser jag verkligen fram emot:)
Ha de gott alla!
/ Jonathan
Så är det att löpa Göteborgsvarvet
Med ca 4 ordentliga löppass och käkat lite för onyttiga saker denna vecka så kändes det väldigt tungt att ha 2.1 mil framför sig. Jag startade sist också så det skulle bli väldigt trångt.
Men jösses vilken folkfest det var 60 000 löpare och publik nästan runt hela loppet.
Det är en väldigt speciell känsla den där sista minuten innan man ska löpa, man är nervös, förväntansfull och taggad på samma gång. Sen smäller de och iväg bär de!
Jag brukar öppna i mycket högre fart än vad jag egentligen orkar men det kändes väldigt bra faktiskt. Jag låg i rygg på dem som siktade på under 1.30 men efter 5 km kände jag att nej det går för fort. Det var sjukt mycket folk runt omkring som hejade fram alla. Göteborgsvarvet är ju världens största halvmarathon. Musik spelades längs vägen och humöret var på topp från de flesta.
Nackdelen med att starta så långt bak var att det var otroligt trångt att löpa, när man väl kom upp i fart tog det stopp ibland och man fick gå bakom. Ibland hoppade jag av bannan och löpte på gräset bland åskådarna bredvid. Jag ville framåt och jag vet inte hur många andra löpare jag passerade. Första milen gick på 44 minuter och om jag fortsatt i samma fart hade jag kommit in på 1.30 vilket hade varit väldigt bra. Men här började bennen säga sitt det blev väldigt jobbigt och jag fruktade att man skulle gå in i väggen.
Men det var bara köra på, in på avenyn och det var en otrolig stämning, så mycket folk!
3 km kvar hörde jag någon säga och då var det bara köra på. Här blev jag omsprungen av många och tappade fart hela tiden men jag stanande aldrig och det var de viktiga!
Med en 1km kvar hör jag Rickard vråla
- KÖR PÄRON KOM IGEN!
Då fick jag helt ny energi och spurtade sista kilometern. Väl i mål satte jag mig ner totalt utmattad men jag hade sprungit på 1.42 och de är ändå ingen dålig tid för att ha startat sist.
Av 60 000 löpare kom jag på 6000 plats eller något. Och jag känner att om jag inte behövt stanna så ofta och gå hade jag nog pressat ner ca 5 min mer.
Rickard sprang på 1.28 vilket är en läskig tid rent ut sagt! Men den jag var mest imponerad av var tusan brorsan. 15 bast och sprang på 1.48 det är ju helt otroligt bra! fatta han om 4 år om han fortsätter träna 1.20 skulle jag gissa på han kan ta
Amanda gjorde också ett bra lopp och jag var stolt över min vackra tjej!
På bussen hem mådde jag så illa att jag fick sitta längs fram med en spypåse, Jag tror det är så att mycket sitter i huvudet men också väldigt mycket hur man tränat och förberett sig. Jag tror jag gick mer på vilja och efter var jag helt enkelt slutkörd i kroppen.
En mycket go dag ändå och ett minne för livet blir det!
/
Jonathan
Men jösses vilken folkfest det var 60 000 löpare och publik nästan runt hela loppet.
Det är en väldigt speciell känsla den där sista minuten innan man ska löpa, man är nervös, förväntansfull och taggad på samma gång. Sen smäller de och iväg bär de!
Jag brukar öppna i mycket högre fart än vad jag egentligen orkar men det kändes väldigt bra faktiskt. Jag låg i rygg på dem som siktade på under 1.30 men efter 5 km kände jag att nej det går för fort. Det var sjukt mycket folk runt omkring som hejade fram alla. Göteborgsvarvet är ju världens största halvmarathon. Musik spelades längs vägen och humöret var på topp från de flesta.
Nackdelen med att starta så långt bak var att det var otroligt trångt att löpa, när man väl kom upp i fart tog det stopp ibland och man fick gå bakom. Ibland hoppade jag av bannan och löpte på gräset bland åskådarna bredvid. Jag ville framåt och jag vet inte hur många andra löpare jag passerade. Första milen gick på 44 minuter och om jag fortsatt i samma fart hade jag kommit in på 1.30 vilket hade varit väldigt bra. Men här började bennen säga sitt det blev väldigt jobbigt och jag fruktade att man skulle gå in i väggen.
Men det var bara köra på, in på avenyn och det var en otrolig stämning, så mycket folk!
3 km kvar hörde jag någon säga och då var det bara köra på. Här blev jag omsprungen av många och tappade fart hela tiden men jag stanande aldrig och det var de viktiga!
Med en 1km kvar hör jag Rickard vråla
- KÖR PÄRON KOM IGEN!
Då fick jag helt ny energi och spurtade sista kilometern. Väl i mål satte jag mig ner totalt utmattad men jag hade sprungit på 1.42 och de är ändå ingen dålig tid för att ha startat sist.
Av 60 000 löpare kom jag på 6000 plats eller något. Och jag känner att om jag inte behövt stanna så ofta och gå hade jag nog pressat ner ca 5 min mer.
Rickard sprang på 1.28 vilket är en läskig tid rent ut sagt! Men den jag var mest imponerad av var tusan brorsan. 15 bast och sprang på 1.48 det är ju helt otroligt bra! fatta han om 4 år om han fortsätter träna 1.20 skulle jag gissa på han kan ta
Amanda gjorde också ett bra lopp och jag var stolt över min vackra tjej!
På bussen hem mådde jag så illa att jag fick sitta längs fram med en spypåse, Jag tror det är så att mycket sitter i huvudet men också väldigt mycket hur man tränat och förberett sig. Jag tror jag gick mer på vilja och efter var jag helt enkelt slutkörd i kroppen.
En mycket go dag ändå och ett minne för livet blir det!
/
Jonathan
Mount Everest
Namn: Jonathan Ljungqvist
Från: Habo
E-post: Kontakt Någongång i framtiden skulle jag vilja bestiga mount everest. Vet att det krävs otroligt mycket erfarenhet. Men jag undrar vad kostar det? Mvh Jonathan
Hionlife svarar: Hej Jonathan,
Härligt att du drömmer om Mount Everest! Vägen dit är, precis som du skriver, lång - men absolut inte omöjlig! En expedition till Everest kostar ca 300 000 kronor.
Stort lycka till!
/Christina
Guide & Expeditionsledare
Hi On Life
Sugen!
Blir så sjukt sugen på att dyka när man kollar alla bilder! :)
Inte långt kvar nu!
Nu är det cirka 2 veckor kvar av skolan, dessa helger som ligger framför mig är fullsmackade vilket jag tycker bara är gött!
Denna helg som kommer blir det Göteborgsvarvet, eftersom jag startar i startgrupp 17 och min löpform inte är i bästa skick så kommer jag inte räkna med någon jättetid direkt.
Men det är en otrolig folkfest, hörde de va ca 70 000 anmälda det är ju helt sjukt mycket folk.
Helgen efter de blir det Stockholm Fredag till Söndag, jag och Amanda lånar en lägenhet mitt i Stockholm och ska hitta på lite allt möjligt. Men de roligaste blir att kolla syrrans pojkvän Alexander när han har en stor roll i musikalen Hair.
Sedan 3 dagar senare börjar nästa äventyr som jag är riktigt taggad för. Inte många jag känner har paddlat hela vägen från Mullsjö till Mariestad. Det är ca 15 mil och 20 lyft. Jag läste att under en sträcka fick man dra kanoten i 2km.
Det är riktigt kul att vi ändå är ett ganska stort gäng som ska göra det. Det blir jag, amanda, bröderna Hillerström, Syrran och Louise ska vara med under 1 dag, musse hänger troligen med.
Totalt får vi nog räkna med att resan tar 5 dagar. Det kommer bli en helt ny grej ändå, när jag och brorsan cyklade hade vi ändå sängar och god mat till förfogande nästan hela tiden. Nu ska vi sova i tält och laga mat i stormkök.
Måste hinna med och dyka också innan tågluffningen!
Riktigt kul att så många visat intresse för fallskärmshoppet, jag är nästan säker på att de flesta innerst inne vill hoppa. Jag kan säga det att de var bland det bästa jag någonsin gjort och varenda gång jag ser det på film känns det som jag hoppar igen.
Så jag säger det, tveka inte på att göra det någon gång i erat liv!
/ Jonathan
Är du sugen på att paddla med oss kanske bara över en dag? då går det utmärkt! ju fler desto roligare :)
Denna helg som kommer blir det Göteborgsvarvet, eftersom jag startar i startgrupp 17 och min löpform inte är i bästa skick så kommer jag inte räkna med någon jättetid direkt.
Men det är en otrolig folkfest, hörde de va ca 70 000 anmälda det är ju helt sjukt mycket folk.
Helgen efter de blir det Stockholm Fredag till Söndag, jag och Amanda lånar en lägenhet mitt i Stockholm och ska hitta på lite allt möjligt. Men de roligaste blir att kolla syrrans pojkvän Alexander när han har en stor roll i musikalen Hair.
Sedan 3 dagar senare börjar nästa äventyr som jag är riktigt taggad för. Inte många jag känner har paddlat hela vägen från Mullsjö till Mariestad. Det är ca 15 mil och 20 lyft. Jag läste att under en sträcka fick man dra kanoten i 2km.
Det är riktigt kul att vi ändå är ett ganska stort gäng som ska göra det. Det blir jag, amanda, bröderna Hillerström, Syrran och Louise ska vara med under 1 dag, musse hänger troligen med.
Totalt får vi nog räkna med att resan tar 5 dagar. Det kommer bli en helt ny grej ändå, när jag och brorsan cyklade hade vi ändå sängar och god mat till förfogande nästan hela tiden. Nu ska vi sova i tält och laga mat i stormkök.
Måste hinna med och dyka också innan tågluffningen!
Riktigt kul att så många visat intresse för fallskärmshoppet, jag är nästan säker på att de flesta innerst inne vill hoppa. Jag kan säga det att de var bland det bästa jag någonsin gjort och varenda gång jag ser det på film känns det som jag hoppar igen.
Så jag säger det, tveka inte på att göra det någon gång i erat liv!
/ Jonathan
Är du sugen på att paddla med oss kanske bara över en dag? då går det utmärkt! ju fler desto roligare :)
Hoppet på film
Det är väldigt många idag som frågat om priser osv det är bara gå in här på
http://www.frifall.nu/Index.aspx?PageID=1307
Kärlekshyllning före fallskärmshopp
Hoppet ligger ute på Youtube för de som vill se! :)
/ Jonathan
De otroligaste 10 minuterna i mitt liv! Fallskärmshopp!
- Okej det är dags hörde jag! Om ni sett filmen The Guardian, tänk er den scenen när 2 personer går mot helikoptern och ska hoppa ut i havet exakt samma känsla hade jag när jag i fallskärmsdräkt gick mot flygplanet tillsammans med instruktören. En kamerakille filmade mig och och det kändes lite som om man gick mot någonting som man egentligen inte borde hoppa in i.
När jag sedan satt där med fötterna dinglande ut från ett litet plan tänkte jag bara okej nu dör jag nog tusan. Sen kände jag att han som jag var fastkopplad i puttade ut oss. Och vilken känsla det var! jag tyckte det inte var så läskigt att falla fritt utan de var bara en enorm glädje.
Dock föll vi rakt igenom ett moln då fick man ju lite svårt att andas och regnet piskade ansiktet ganska bra. När fallskärmen sedan fälldes ut var det bara ren njutning. Jag fick testa på att styra och jag ville inte ner, vilken grej! har aldrig haft ett sådant adrenalinpump i kroppen som jag hade när jag landade.
Det kändes som absolut ingenting är omöjligt man kan göra vad tusan som helst här i livet!
Mina tankar försvann genast till andra projekt jag vill uppleva mer och mer och mer! det ska aldrig sluta jag tänker fortsätta utmana livet som ja gjort på senaste men de kommer bli större och större utmaningar!
Nu har jag ändå tagit Dykarlicens, cyklat till Skåne och tillbaka, hoppat fallskärm, börjat skjuta hagelgevär osv och jag måste säga att varenda gång jag sitter hemma och inte gör något vill bara ge mig av på nästa äventyr eller nästa upplevelse.
Jag är också en romantiker "försöker iaf" så jag frågade om jag fick hoppa med en lapp där jag skrivit
Jag älskar dig Amanda, det fick jag inte men det kändes bra att visa lappen mot kameran precis innan jag hoppade iaf. Filmen får ni se lite senare ikväll!
Ha de toppen
Jonathan
När jag sedan satt där med fötterna dinglande ut från ett litet plan tänkte jag bara okej nu dör jag nog tusan. Sen kände jag att han som jag var fastkopplad i puttade ut oss. Och vilken känsla det var! jag tyckte det inte var så läskigt att falla fritt utan de var bara en enorm glädje.
Dock föll vi rakt igenom ett moln då fick man ju lite svårt att andas och regnet piskade ansiktet ganska bra. När fallskärmen sedan fälldes ut var det bara ren njutning. Jag fick testa på att styra och jag ville inte ner, vilken grej! har aldrig haft ett sådant adrenalinpump i kroppen som jag hade när jag landade.
Det kändes som absolut ingenting är omöjligt man kan göra vad tusan som helst här i livet!
Mina tankar försvann genast till andra projekt jag vill uppleva mer och mer och mer! det ska aldrig sluta jag tänker fortsätta utmana livet som ja gjort på senaste men de kommer bli större och större utmaningar!
Nu har jag ändå tagit Dykarlicens, cyklat till Skåne och tillbaka, hoppat fallskärm, börjat skjuta hagelgevär osv och jag måste säga att varenda gång jag sitter hemma och inte gör något vill bara ge mig av på nästa äventyr eller nästa upplevelse.
Jag är också en romantiker "försöker iaf" så jag frågade om jag fick hoppa med en lapp där jag skrivit
Jag älskar dig Amanda, det fick jag inte men det kändes bra att visa lappen mot kameran precis innan jag hoppade iaf. Filmen får ni se lite senare ikväll!
Ha de toppen
Jonathan
Fallskärm imorgon!
30 minuter upp i ett litet plan imorgon, sedan väntar ett fritt fall i 200km/h i en hel minut sedan sväva ner från 3000 meters höjd..
Jag som knappt vågar hoppa från 5an i rosenlund..
De står på deras hemsida, " Alla vill hoppa, få gör de"
Jag vill vara en av dem som gör de, ja vill kunna se mig själv i spegeln imånkväll och säga fy satan vad stolt jag är över mig själv! ja har hoppat fallskärm.
/ Jonathan
Jag som knappt vågar hoppa från 5an i rosenlund..
De står på deras hemsida, " Alla vill hoppa, få gör de"
Jag vill vara en av dem som gör de, ja vill kunna se mig själv i spegeln imånkväll och säga fy satan vad stolt jag är över mig själv! ja har hoppat fallskärm.
/ Jonathan
Rodd!
Inför roddträningen i tisdags kollade jag om musse var sugen på att testa på hur det är, han var väldigt sugen och hängde på.
De flesta nybörjare får starta de första träningarna i gymmet men jag fick tillåtelse att ta med musse ut i en dubbel.
Det är bland det absolut svåraste och Carter var helt säkert på att vi skulle få simma och det kändes inte så bra..
Det var väldigt kul när musse presenterade sig då han sa att alla kunde kalla honom för Micky.
Haha det är ju nästan som om jag skulle säga hej jag heter Jonathan men kolla mig Jonny eller något. Efter mycket skrattande åt det så var det dags att börja ro. Jag hade ju tusan inte kört sen Tyskland tävlingen så nu skulle jag vara coach åt musse när jag egentligen skulle behöva en coach själv..
Det var helt otroligt ostabilt till en början då jag var helt säker på att vi skulle välta men Musse imponerade. Vilken sjuk känsla det var att glida runt i Munksjön igen, jag kände att ja verkligen saknat rodden.
det tog mig säkert 5 träningar att behärska tekningen okej i en dubbel men Musse lärde sig väldigt fort och efter ett tag kom vi upp i bra fart. Dock var det lite mycket hybbe i slutet och efter att återigen nästan fått plaska i vattnet var det dags att ro tillbaka.
Lite bilder från tävlingen i Tyskland!
Väldigt vackert!
Trött efter 42km!
Henrik, Sebastian, Jag och Mathias!
My love!
Den här bilden la jag upp bara för Rickard ska få något att skratta åt igen :)
Hörs!
De flesta nybörjare får starta de första träningarna i gymmet men jag fick tillåtelse att ta med musse ut i en dubbel.
Det är bland det absolut svåraste och Carter var helt säkert på att vi skulle få simma och det kändes inte så bra..
Det var väldigt kul när musse presenterade sig då han sa att alla kunde kalla honom för Micky.
Haha det är ju nästan som om jag skulle säga hej jag heter Jonathan men kolla mig Jonny eller något. Efter mycket skrattande åt det så var det dags att börja ro. Jag hade ju tusan inte kört sen Tyskland tävlingen så nu skulle jag vara coach åt musse när jag egentligen skulle behöva en coach själv..
Det var helt otroligt ostabilt till en början då jag var helt säker på att vi skulle välta men Musse imponerade. Vilken sjuk känsla det var att glida runt i Munksjön igen, jag kände att ja verkligen saknat rodden.
det tog mig säkert 5 träningar att behärska tekningen okej i en dubbel men Musse lärde sig väldigt fort och efter ett tag kom vi upp i bra fart. Dock var det lite mycket hybbe i slutet och efter att återigen nästan fått plaska i vattnet var det dags att ro tillbaka.
Lite bilder från tävlingen i Tyskland!
Väldigt vackert!
Trött efter 42km!
Henrik, Sebastian, Jag och Mathias!
My love!
Den här bilden la jag upp bara för Rickard ska få något att skratta åt igen :)
Hörs!
Nästa helg hoppar jag fallskärm
Vad har jag anmält mig till egentligen.. jag vågar ju knappt hoppa från 10an i rosenlund. Nästa helg ska jag falla fritt i 200 km timmen i en hel minut. Det kommer blir helt sjukt!
Denna morgonen har varit njutning på på högsta nivå. Jag vaknade upp med Amanda i hennes sommarstuga. Vädret var helt perfekt så det var bara på med löparskorna och ut på en runda. Körde slut på mig totalt och hade tanken på att jag skulle slänga mig i vattnet. Jag kände med stortån först sen bestämde jag mig för att inte bada. Det var för kallt och jag är en badkruka.
Amanda satt och hårdpluggade i stugan och ja ville inte störa. Jag fixade en kopp te och en macka och satt ute på bryggan och käkade. Det går riktigt bra med boken nu också, det flyter verkligen på. Att sitta där och skriva vid bryggan med fötterna i vattnet är så avslappnande på något sätt. Jag älskar det!
/ Jonathan
Love you!
Denna morgonen har varit njutning på på högsta nivå. Jag vaknade upp med Amanda i hennes sommarstuga. Vädret var helt perfekt så det var bara på med löparskorna och ut på en runda. Körde slut på mig totalt och hade tanken på att jag skulle slänga mig i vattnet. Jag kände med stortån först sen bestämde jag mig för att inte bada. Det var för kallt och jag är en badkruka.
Amanda satt och hårdpluggade i stugan och ja ville inte störa. Jag fixade en kopp te och en macka och satt ute på bryggan och käkade. Det går riktigt bra med boken nu också, det flyter verkligen på. Att sitta där och skriva vid bryggan med fötterna i vattnet är så avslappnande på något sätt. Jag älskar det!
/ Jonathan
Love you!
Lite bilder :)
Jag på cykel och fixar en punka, brorsan messar som vanligt.. :)
De 2 bröderna steker!
Underbar syn!
Tidig morgon!
Stökigt!
Brosan tog ca 100 bilder med sin mobil med så lite fler kommer snart!
Ha de fint
Jonathan
En riktigt go helg har de varit!
Det sägs att ett skratt förlänger livet, denna helg har jag skrattat väldigt mycket. Fredag kväll spenderades hos Andreas och på Bongo Bar med mycket gott folk.
Ibland är det bra att vara seriös med saker och ting men ibland är det kul att vara lite oseriös. Detta han vi med och göra under 3 timmar i stan
1.Rickard spelade staty vid ett skyltfönster
2.Jag och Rickard hade krig i Ica Maxi ( Tobias skämdes)
3. Jag och Rickard spelade bögar och höll varandra i handen ( Fick en och annan blick)
4.Tobias skulle köpa en mobil, han fick inte detta pga att hans pappa var tvungen att närvara. Haha!
5. Vi åt på jensens jag satte hjärtat i halsgroppen när jag insåg att det skulle kosta 130 kronor.
När vi kom hem från stan skulle vi hjälpa pappa lyfta ett 300 kg tungt vapenskåp. Det gick bra tills någon av oss 4 tog i lite för mycket och släppte en fis så vi alla andra mådde illa.
Jag misstänker Harald eller farsan.
Valborg kväll spenderades i Mullsjö med väldigt gott folk, det jag tyckte var roligast var 3 saker.
1. När vi alla grabbar grillade och sjöng på midgårdslåtar.
2.Att se Linus och Stenberg dansa bugg
3.Jag tror det var Stenberg eller så var de Tony. Någon av de 2 blev skrämd av en fisk!
Pinsammast vet nog alla som var där så de behöver ja inte skriva. Men de va en rolig kväll!
Vad har jag gjort idag? Jo sprungit till stan med antiloppen Rille. Det gick ganska bra de första 5 km men sen blev det väldigt tungt. Dock fick jag väldig hybbe ett tag ner för trånghalla då låten hammerfall spelades. Då sträckte vi händerna upp i luften och sjöng med. Sedan ökade vi farten i 2 km sedan tog jag och joggade pinsamt sakta den sista biten. Jag var så trött så jag trodde jag hade cyklat till Skåne och tillbaka på 1 dag..
Så hör man Rickard som inte är något trött, han var sugen på att löpa hem också.
Jag tänkte be honom kolla upp sig eller något men men visa är mer vältränade en andra..
Ha de gott
Jonathan
Ibland är det bra att vara seriös med saker och ting men ibland är det kul att vara lite oseriös. Detta han vi med och göra under 3 timmar i stan
1.Rickard spelade staty vid ett skyltfönster
2.Jag och Rickard hade krig i Ica Maxi ( Tobias skämdes)
3. Jag och Rickard spelade bögar och höll varandra i handen ( Fick en och annan blick)
4.Tobias skulle köpa en mobil, han fick inte detta pga att hans pappa var tvungen att närvara. Haha!
5. Vi åt på jensens jag satte hjärtat i halsgroppen när jag insåg att det skulle kosta 130 kronor.
När vi kom hem från stan skulle vi hjälpa pappa lyfta ett 300 kg tungt vapenskåp. Det gick bra tills någon av oss 4 tog i lite för mycket och släppte en fis så vi alla andra mådde illa.
Jag misstänker Harald eller farsan.
Valborg kväll spenderades i Mullsjö med väldigt gott folk, det jag tyckte var roligast var 3 saker.
1. När vi alla grabbar grillade och sjöng på midgårdslåtar.
2.Att se Linus och Stenberg dansa bugg
3.Jag tror det var Stenberg eller så var de Tony. Någon av de 2 blev skrämd av en fisk!
Pinsammast vet nog alla som var där så de behöver ja inte skriva. Men de va en rolig kväll!
Vad har jag gjort idag? Jo sprungit till stan med antiloppen Rille. Det gick ganska bra de första 5 km men sen blev det väldigt tungt. Dock fick jag väldig hybbe ett tag ner för trånghalla då låten hammerfall spelades. Då sträckte vi händerna upp i luften och sjöng med. Sedan ökade vi farten i 2 km sedan tog jag och joggade pinsamt sakta den sista biten. Jag var så trött så jag trodde jag hade cyklat till Skåne och tillbaka på 1 dag..
Så hör man Rickard som inte är något trött, han var sugen på att löpa hem också.
Jag tänkte be honom kolla upp sig eller något men men visa är mer vältränade en andra..
Ha de gott
Jonathan
