Salzburg och Kroatien
Vi hade det riktigt riktigt bra i Salzburg, klarbla himmel och sol. Vi hyrde cyklar och sag allt som Amanda ville se pa sin Sound of Music lista. Sedan cyklade vi genom ett bergspass 2 mil uppfar men det var det vart. En av Salzburgs finaste lakes omgiven av en massa berg. Det var det vackraste jag nđgonsin sett!
Efter det tđg till Kroatien som vi hade en riktig bra dag i igšr, sol, bad, snorkling, paddling helt underbart! Efterssom det inte verkar sžkert alls med grekland har vi bestžmt oss fčr att dra dit nagon annan gang.
Idag har jag njutit av livets massage dock fick jag ta pđ mig ett par stringtrosor och det var ju inte allt fćr kul..
Men men tiden gđr riktigt fort men imorgon lamnar vi nog kroatien fčr Italien. Istallet fčr Grekland kan vi fokusera mer pđ Spanien.
Innan vi đker imorgon ska jag try to Dive. Riktigt jobbigt att det saknas bokstaver men hoppas ni fčrstđr pđ ett ungefar anda.
Hćrs!
Jonathan
5 dagar, vilket äventyr!
Vi har nu varit ute i 5 dagar av varan 30 dagars resa, herregud vad vi upplevt mycket och träffat mycket folk!
Resan började i Berlin där vi hade en underbar dag! vi hittade ett billigt hostel och vi tog en guidad cykeltur genom Berlin i 6 timmar, vi träffade massa roligt folk och hade det jättebra! Vi delade rum med ett par fran New York och jag har verkligen fatt träna min engelska vilket är väldigt kul!
Jag skriver väldigt kortfattat nu för har inte speciellt mycket tid men fran Berlin tog vi oss till Dresden och fran Dresden till Natur reservatet som vi ville vandra i, Vi hittade en billig camping där och började ivrigt leta efter Bastei som var den kända bron vi letade efter. Vi gick omedvetet rakt förbi den och efter 2 timmar slog vädret om och det började storma, sa med foppa tofflor fick vi springa genom bergen, blixtrar slog ner överallt kändes det som, jag var faktiskt väldigt rädd att den skulle träffa Amanda. men som tur var gick det bra. Dagen efter tog vi reda pa mer information och Bron lag bara 3 km frün varan camping. Om ni googlar pü
"Bastei" kan ni tänka er själva hur sjukt mäktigt det var att vandra runt uppe bland de bergen. Bland det gäftigaste jag gjort!
Vi vandrade ocksa nere i dalen och det var helt underbart!
Efter det tog vi oss dagen efter till Prag och hittade en camping även där. Prag var ocksü en otroligt romantisk stad som jag verkligen rekommenderar!
I Salzburg mötte vi upp Amandas Föräldrar som campade här en natt pü deras bilresa mot Kroatien. Denna natt hade vi ändü väldig tur! 5 personer blev bestulna pü alla värdesaker av personer som med hjälp av en kniv skurit upp deras tält och tagit allt frün dem. Denna natt tar vi helt klart in pü vandrarhem.
Det bästa med att tügluffa är att vi kan se och uppleva nügot under 2 dagar sen packar vi bara väskorna och drar till nästa ställe. Det är en riktig frihet men ocksü jobbigt ibland när vi kommer till ställen där ingen pratar engelska och man inte har nügon anning om vart man ska spendera kvällen.
Än sü länge har vi tältat 4 nätter och en natt pü hostel i Berlin. Imorgon ska vi nog cykla runt i Salzburg och njuta. Sedan stannar vi i slovenien och efter det Kroatien!
UNDERBART!
/ Jonathan och Amanda
Resan började i Berlin där vi hade en underbar dag! vi hittade ett billigt hostel och vi tog en guidad cykeltur genom Berlin i 6 timmar, vi träffade massa roligt folk och hade det jättebra! Vi delade rum med ett par fran New York och jag har verkligen fatt träna min engelska vilket är väldigt kul!
Jag skriver väldigt kortfattat nu för har inte speciellt mycket tid men fran Berlin tog vi oss till Dresden och fran Dresden till Natur reservatet som vi ville vandra i, Vi hittade en billig camping där och började ivrigt leta efter Bastei som var den kända bron vi letade efter. Vi gick omedvetet rakt förbi den och efter 2 timmar slog vädret om och det började storma, sa med foppa tofflor fick vi springa genom bergen, blixtrar slog ner överallt kändes det som, jag var faktiskt väldigt rädd att den skulle träffa Amanda. men som tur var gick det bra. Dagen efter tog vi reda pa mer information och Bron lag bara 3 km frün varan camping. Om ni googlar pü
"Bastei" kan ni tänka er själva hur sjukt mäktigt det var att vandra runt uppe bland de bergen. Bland det gäftigaste jag gjort!
Vi vandrade ocksa nere i dalen och det var helt underbart!
Efter det tog vi oss dagen efter till Prag och hittade en camping även där. Prag var ocksü en otroligt romantisk stad som jag verkligen rekommenderar!
I Salzburg mötte vi upp Amandas Föräldrar som campade här en natt pü deras bilresa mot Kroatien. Denna natt hade vi ändü väldig tur! 5 personer blev bestulna pü alla värdesaker av personer som med hjälp av en kniv skurit upp deras tält och tagit allt frün dem. Denna natt tar vi helt klart in pü vandrarhem.
Det bästa med att tügluffa är att vi kan se och uppleva nügot under 2 dagar sen packar vi bara väskorna och drar till nästa ställe. Det är en riktig frihet men ocksü jobbigt ibland när vi kommer till ställen där ingen pratar engelska och man inte har nügon anning om vart man ska spendera kvällen.
Än sü länge har vi tältat 4 nätter och en natt pü hostel i Berlin. Imorgon ska vi nog cykla runt i Salzburg och njuta. Sedan stannar vi i slovenien och efter det Kroatien!
UNDERBART!
/ Jonathan och Amanda
Idag åker vi:) Hejdå Sverige!
Detta ska med + lite till grejer, 31 dagar ska vi vara borta, det känns helt sjukt om jag ska vara ärlig. Man är både nervös, förväntansfull och glad på samma gång. Berlin blir vårat första stopp, ska försöka blogga lite då och då under resans gång.
Hoppas alla får ett toppenlov!
/ Jonathan
Mycket förberedelse på senaste :)
För er som tror att det bara är att sätta sig på ett tåg och åka iväg tror fel, det är ruskigt mycket att tänka på. Men nu är det mesta fixat. Igår var vi i Nässjö och hämtade ut Interrailkorten + fixade biljetter från Habo-Malmö + Berlin night express.
Sedan har vi grejat med kamera en väldig massa + inhandlat diverse grejer. Det är mycket man vill ha när man går in i en affär men ekonomin sätter stopp för den allra bästa utrustningen.
Vi har funderat mycket på vilket som är det bästa sätt att förvara värdesaker på. Ett midjebälte kan de lätt skära upp och sno på någon sekund, så det bästa är att ha innerficka. Sen imorgon ska jag kopiera pass+ interrailkort. Och försöka fixa ett extra bankkort.
Idag ska jag köpa skor, växla euro och lite grejer. Har också lastat ryggsäcken max och promenerar med den för att nacke, rygg och axlar ska vara van vid att bli belastad av vikten.
Men man har ändå lärt sig hur viktigt det är att förbereda sig in i minsta detalj.
Samtidigt som allt detta hade jag och Arvid Haag möte igår om våran vandring i Dalarna. Vi kom fram till att korsa bergen med en hyr cykel ändå till Norges högsta berg kanske är lite väl stort projekt att börja med. Men vi kom fram till att vi vandrar lite bland bergen i Dalarna/Norge. Sen cyklar vi hem från Branäs. Kan ju se det som en träningsvecka inför något större projekt.
Ha de gott/
Jonathan
Pollen..
I söndags skulle jag lukta på en allergivänlig katt det slutade med att jag var tvungen att nysa ca 500 gånger, det + att alla klippte gräset gjorde ju inte saken bättre.
Dagen efter när jag är påväg till Skåne känner jag att näsan eller ögonen bara inte vill sluta rinna, jag ringer och kollar hur läget är, och säger att jag kanske inte kommer kunna göra jättebra tester. Tänkte främst på syntestet!
Hon sa genast att GMU går 4 gånger om året och att om jag valde att mönstra idag och skulle få dåliga tester skulle jag nog inte komma in. Hon sa till mig att jag skulle få ha kvar min mönstringsplats och det skulle gå bra att komma någon annan gång.
perfekt tänkte jag, det öppnar ju bara upp massa andra dörrar om jag kunde skjuta lite på lumpen. Nu kommer jag efter tågluffningen kunna hinna med en hel del.
- Cykla runt vättern med musse och några!
- Vandra i Norge med Arvid, och om möjligheten finns bestiga Norges högsta berg!
- Bestiga Kebnekaise om min ekonomi tillåter.
- Gå en till dykkurs till (Advance Diver)
- Hänga med till Tyskland och ro marathon detta år med, ( Hade varit gött att cykla dit)
- Lugn och ro kunna skriva klart boken
- Marknadsföra boken
- Jobba ihop pengar till Afrika
- Skaffa en systemkamera
Hörs/
Jonathan
Dagen efter när jag är påväg till Skåne känner jag att näsan eller ögonen bara inte vill sluta rinna, jag ringer och kollar hur läget är, och säger att jag kanske inte kommer kunna göra jättebra tester. Tänkte främst på syntestet!
Hon sa genast att GMU går 4 gånger om året och att om jag valde att mönstra idag och skulle få dåliga tester skulle jag nog inte komma in. Hon sa till mig att jag skulle få ha kvar min mönstringsplats och det skulle gå bra att komma någon annan gång.
perfekt tänkte jag, det öppnar ju bara upp massa andra dörrar om jag kunde skjuta lite på lumpen. Nu kommer jag efter tågluffningen kunna hinna med en hel del.
- Cykla runt vättern med musse och några!
- Vandra i Norge med Arvid, och om möjligheten finns bestiga Norges högsta berg!
- Bestiga Kebnekaise om min ekonomi tillåter.
- Gå en till dykkurs till (Advance Diver)
- Hänga med till Tyskland och ro marathon detta år med, ( Hade varit gött att cykla dit)
- Lugn och ro kunna skriva klart boken
- Marknadsföra boken
- Jobba ihop pengar till Afrika
- Skaffa en systemkamera
Hörs/
Jonathan
STUDENTEN!
En av de absolut bästa dagarna i mitt liv, vilken stämning det var hela dagen lång. Och vilka vänner man har här i Jönköping.
En av de bästa grejerna nu i efterhand till att jag valde bygg framför Sanda som jag egentligen skulle gått, är helt klart alla underbara kompisar man skaffat. Jag kände inte en kotte i början på 1an. Nu känns det som man känner alla som går bygg, en enda stor familj!
hade jag gått Sanda hade jag redan känt de flesta innan så det känns verkligen underbart med alla nya kompisar som jag hoppas och vet jag kommer ha mycket roligt med i framtiden.
Hela dagen var magiskt ändå från början till slutet, utspringet, flaket, hemma med släkt och vänner, men framför allt efterfesten.
Vet inte hur många jag kramade igår men det kändes så bra, många kanske jag aldrig mer kommer se det vet man aldrig så jag passade verkligen på.
Är också väldigt stolt över hur många som kom fram till mig igår och önskade mig lycka till med alla äventyr och många kom också fram som hade läst bloggen som jag inte kände vilket var väldigt kul!
Tack speciellt igår till Fredrik Karlson som förgyllde min kväll! vilken superstar:)
Tack min kära klass!
Tack Alla som kom hem till mig igår och gratulerade mig!
Tack Rickard, Emma, Sandra och alla i de gänget för några underbara timmars dansande!
Tack Amanda min älskade tjej för att du är så bäst!:)
Tack För alla presenter!
Skulle kunna skriva hur många tack som hellst :)
I våran sista samling med klassen sa Hult våran lärare "nu börjar verkliga livet, för er flesta börjar arbetslivet nu på Måndag så har ni 40 års slit framför er".
Jag log bara för mig själv och tänkte, nej du Hult för mig väntar nu ett helt sinnessjukt år har planerat otroligt mycket och jag är riktigt förväntansfull på vad som komma skall.
Om allt går enligt planerna ska jag till Berlin, Dresden och vandra i bergen där, Salzburg och besöka en massa sevärdheter, prag och festa, Kroatien för att dyka, bada sola, förhoppningsvis bestiga berg i Grekland, åka båt över till Italien att stanna förbi i Rom. Bada i franska Rivieran, stå på toppen av eifelltornet, försöka klättra världens högsta klättervägg i Holland,
Jobba några månader sedan åka till Afrika i 4 månader.
Framtiden känns ganska saftig måste jag säga :)
Vi lever bara en gång gäller att ta vara på tiden!
/ Jonathan
En av de bästa grejerna nu i efterhand till att jag valde bygg framför Sanda som jag egentligen skulle gått, är helt klart alla underbara kompisar man skaffat. Jag kände inte en kotte i början på 1an. Nu känns det som man känner alla som går bygg, en enda stor familj!
hade jag gått Sanda hade jag redan känt de flesta innan så det känns verkligen underbart med alla nya kompisar som jag hoppas och vet jag kommer ha mycket roligt med i framtiden.
Hela dagen var magiskt ändå från början till slutet, utspringet, flaket, hemma med släkt och vänner, men framför allt efterfesten.
Vet inte hur många jag kramade igår men det kändes så bra, många kanske jag aldrig mer kommer se det vet man aldrig så jag passade verkligen på.
Är också väldigt stolt över hur många som kom fram till mig igår och önskade mig lycka till med alla äventyr och många kom också fram som hade läst bloggen som jag inte kände vilket var väldigt kul!
Tack speciellt igår till Fredrik Karlson som förgyllde min kväll! vilken superstar:)
Tack min kära klass!
Tack Alla som kom hem till mig igår och gratulerade mig!
Tack Rickard, Emma, Sandra och alla i de gänget för några underbara timmars dansande!
Tack Amanda min älskade tjej för att du är så bäst!:)
Tack För alla presenter!
Skulle kunna skriva hur många tack som hellst :)
I våran sista samling med klassen sa Hult våran lärare "nu börjar verkliga livet, för er flesta börjar arbetslivet nu på Måndag så har ni 40 års slit framför er".
Jag log bara för mig själv och tänkte, nej du Hult för mig väntar nu ett helt sinnessjukt år har planerat otroligt mycket och jag är riktigt förväntansfull på vad som komma skall.
Om allt går enligt planerna ska jag till Berlin, Dresden och vandra i bergen där, Salzburg och besöka en massa sevärdheter, prag och festa, Kroatien för att dyka, bada sola, förhoppningsvis bestiga berg i Grekland, åka båt över till Italien att stanna förbi i Rom. Bada i franska Rivieran, stå på toppen av eifelltornet, försöka klättra världens högsta klättervägg i Holland,
Jobba några månader sedan åka till Afrika i 4 månader.
Framtiden känns ganska saftig måste jag säga :)
Vi lever bara en gång gäller att ta vara på tiden!
/ Jonathan
Bara bryta ihop och komma igen!
Precis som Elvira skrev som kommentar på senaste inlägget, jag får se det som en ny erfarenhet. De va kloka ord!
Direkt efter paddlingen spenderade jag en hel dag med Amanda, syrran, Alexandra hennes kompis och hade jätteroligt i deras sommarstuga, riktigt gött väder, en bok och bad var inte fel.
Det var ganska kul nu i efterhand ändå, ja gick in i en kiosk i Mullsjö då sa hon som stod i kassan
- Ey är det inte äventyraren? Är du redan hemma?
Jag bara skrattade och sa att det inte gick som jag tänkt mig men att jag ska försöka igen någon annan dag.
Lycka till med allt sa hon. Och det kändes väldigt bra att få höra att hon var väldigt intresserad av vad jag skulle göra nu istället och sånt.
Efter den dagen packade jag om kajaken och allt igen och bar mig av på nytt, nu paddlade jag åt andra hållet istället. Helt fantastiskt! Ibland paddlade jag hårt och ibland la jag mig vid någon mysig liten strand och läste bok, skrev lite satt och filosoferade.
Det är något speciellt med att vara själv ändå, visst jag föredrar att ha med någon helt klart. Men det är faktiskt inte så dumt att vara själv heller.
Jag slog upp tältet och lagade mat, sedan kom Amanda på kvällen och vi hade det jättemysigt. Dock var hon tvungen att åka hem ganska tidigt. Så där låg jag igen i tältet själv, och somnade som en stock. Vaknade upp tidigt fixade te och satt och njöt ett tag.
Precis det glömde jag av när jag paddlade mot Mariestad, jag glömde bort att njuta och ha roligt.
Solen strålade, det var vindstilla när jag gled fram över Stråken, jag mådde bra. Snart tar jag studenten och snart ska jag och Amanda ut på våran stora resa i Europa.
En sak är säker iaf, jag kommer aldrig glömma hur jag spenderade min 19 årsdag, haha
/ Jonathan
Direkt efter paddlingen spenderade jag en hel dag med Amanda, syrran, Alexandra hennes kompis och hade jätteroligt i deras sommarstuga, riktigt gött väder, en bok och bad var inte fel.
Det var ganska kul nu i efterhand ändå, ja gick in i en kiosk i Mullsjö då sa hon som stod i kassan
- Ey är det inte äventyraren? Är du redan hemma?
Jag bara skrattade och sa att det inte gick som jag tänkt mig men att jag ska försöka igen någon annan dag.
Lycka till med allt sa hon. Och det kändes väldigt bra att få höra att hon var väldigt intresserad av vad jag skulle göra nu istället och sånt.
Efter den dagen packade jag om kajaken och allt igen och bar mig av på nytt, nu paddlade jag åt andra hållet istället. Helt fantastiskt! Ibland paddlade jag hårt och ibland la jag mig vid någon mysig liten strand och läste bok, skrev lite satt och filosoferade.
Det är något speciellt med att vara själv ändå, visst jag föredrar att ha med någon helt klart. Men det är faktiskt inte så dumt att vara själv heller.
Jag slog upp tältet och lagade mat, sedan kom Amanda på kvällen och vi hade det jättemysigt. Dock var hon tvungen att åka hem ganska tidigt. Så där låg jag igen i tältet själv, och somnade som en stock. Vaknade upp tidigt fixade te och satt och njöt ett tag.
Precis det glömde jag av när jag paddlade mot Mariestad, jag glömde bort att njuta och ha roligt.
Solen strålade, det var vindstilla när jag gled fram över Stråken, jag mådde bra. Snart tar jag studenten och snart ska jag och Amanda ut på våran stora resa i Europa.
En sak är säker iaf, jag kommer aldrig glömma hur jag spenderade min 19 årsdag, haha
/ Jonathan
Del 3
Så klockan är 05.00 och någon står utanför mitt tält, men eftersom jag slått läger vid en övernattningsplats inser jag ganska snabbt att han är där för att hämta soppor, jag kan sedan inte sova för att en svan eller anka eller har ingen aning om vad det var vrålade för fulla muggar i ca 2 timmar.
Jag kan inte beskriva vilken värk jag hade i armar och ben men de va den väldigaste träningsvärken jag varit med om. Och vad låg framför mig? Jo ett lyft på 1500 meter. Det kändes riktigt hopplöst!
Jag stekte bacon i stormköket+kokade bönor och efter de packade ihop alla grejer vilket tog en evighet kändes det som. Kajaken kändes ännu tyngre idag och jag släpade ut den på grusvägen utan kärran. Sedan fram med kärran men något var fel, kärran gav vika och ville inte stå upp rakt. Så när jag försökte lyfta upp kajaken ändrade den läge hela tiden och kajaken ville inte på.
Så där stod jag mitt ute i skogen och lyfte kajaken för allt jag hade gång på gång på kärran som gav vika gång på gång. jag fattade att kärran hade gått sönder och den inte skulle vara till någon speciell användning så helt rasande knuffade jag ner kajaken i diket och började dra den där istället. Meter för meter jag fokuserade bara på att komma till nästa träd sen nästa, fruktansvärt jobbigt och jag fick kramp i armarna gång på gång.
Bilar åkte ibland förbi och kollade konstigt på mig, om någon bil hade stannat för att hjälpa hade vi nog kunnat lyfta upp den på kärran ganska lätt även om den var sönder. Men ingen bil stannade. Och jag tänkte inte på att be om hjälp, jag tänkte bara på att komma framåt.
Det var blött och geggigt i gräset och ibland trillade jag, hade inge tanke på att det säkert fanns ormar, festingar osv. Jag tog i för kung och fosterland. 1000 meter hade jag nu dragit kajaken men nu kände jag en kraftig smärta i ryggen det skulle inte gå mer. Jag försökte åter med kajakkärran med det gick inte heller. Jag satte mig ner och vilade i några minuter sen började jag dra den igen. Efter 500 meter till var jag nästan svimfärdig jag var slut. Jag kollade kartan och insåg att om jag satte i kajaken och paddlade skulle jag snart komma till åter ett lyft. Och jag hade inga krafter kvar.
Det var slut jag skulle inte klara mer. Jag nästan grät när jag ringde om att bli hämtad för jag var så besviken på mig själv. Jag var besviken på allt för ingenting hade gått som planerat, jag skulle återvända som en besvikelse i kanske mångas ögon men det var ändå en röst som sa till mig när jag väl kom hem.
Du gav allt ändå, du kunde inte gjort mer!
Och det stämmer jag gav exakt allt, kajaken var helt enkelt för tung för mig att dra själv.
/ Jonathan
Jag kan inte beskriva vilken värk jag hade i armar och ben men de va den väldigaste träningsvärken jag varit med om. Och vad låg framför mig? Jo ett lyft på 1500 meter. Det kändes riktigt hopplöst!
Jag stekte bacon i stormköket+kokade bönor och efter de packade ihop alla grejer vilket tog en evighet kändes det som. Kajaken kändes ännu tyngre idag och jag släpade ut den på grusvägen utan kärran. Sedan fram med kärran men något var fel, kärran gav vika och ville inte stå upp rakt. Så när jag försökte lyfta upp kajaken ändrade den läge hela tiden och kajaken ville inte på.
Så där stod jag mitt ute i skogen och lyfte kajaken för allt jag hade gång på gång på kärran som gav vika gång på gång. jag fattade att kärran hade gått sönder och den inte skulle vara till någon speciell användning så helt rasande knuffade jag ner kajaken i diket och började dra den där istället. Meter för meter jag fokuserade bara på att komma till nästa träd sen nästa, fruktansvärt jobbigt och jag fick kramp i armarna gång på gång.
Bilar åkte ibland förbi och kollade konstigt på mig, om någon bil hade stannat för att hjälpa hade vi nog kunnat lyfta upp den på kärran ganska lätt även om den var sönder. Men ingen bil stannade. Och jag tänkte inte på att be om hjälp, jag tänkte bara på att komma framåt.
Det var blött och geggigt i gräset och ibland trillade jag, hade inge tanke på att det säkert fanns ormar, festingar osv. Jag tog i för kung och fosterland. 1000 meter hade jag nu dragit kajaken men nu kände jag en kraftig smärta i ryggen det skulle inte gå mer. Jag försökte åter med kajakkärran med det gick inte heller. Jag satte mig ner och vilade i några minuter sen började jag dra den igen. Efter 500 meter till var jag nästan svimfärdig jag var slut. Jag kollade kartan och insåg att om jag satte i kajaken och paddlade skulle jag snart komma till åter ett lyft. Och jag hade inga krafter kvar.
Det var slut jag skulle inte klara mer. Jag nästan grät när jag ringde om att bli hämtad för jag var så besviken på mig själv. Jag var besviken på allt för ingenting hade gått som planerat, jag skulle återvända som en besvikelse i kanske mångas ögon men det var ändå en röst som sa till mig när jag väl kom hem.
Du gav allt ändå, du kunde inte gjort mer!
Och det stämmer jag gav exakt allt, kajaken var helt enkelt för tung för mig att dra själv.
/ Jonathan
Del 2
Till slut ser jag att man blir tvungen att dra upp kajaken igen, det började bli sent och jag kände det var dags att bryta för dagen. Jag satte upp tältet, fixade en eld sedan lagade mat i mitt stormkök. Efter en god middag kollade jag kartan och insåg hur sakta det hade gått idag. Alla lyft höll ju på att paja min rygg och natten skulle nog inte göra det bättre då mitt liggunderlag inte skulle hjälpa mycket. Hade knappt någon känsel i underarmarna och jag ville mest bara gå och lägga mig.
Ska jag vara ärlig så hade detta varit den sämsta födelsedagen i mitt liv, vad tänkte jag på egentligen varför hade jag inte valt att paddla någon annan sträcka som var lika lång utan alla dessa lyft. Jag hade visste också inombords att jag stod inför en omöjlig uppgift. Som sagt hade jag haft 10-15 dagar så visst. Men den tiden hade jag ju inte riktigt.
Detta skulle ju egentligen blivit en vecka för mig som jag skulle njuta på, det hade istället blivit som en tävling för mig. När jag väl paddlade så körde jag på så fort som möjligt och sket i omgivningen.
När hon som skrev artikeln i jp om mig intervjuade mig frågade hon om jag någon gång hade misslyckats.
Jag tänkte efter och sa nej det har jag inte, än så länge har jag klarat alla mina mål som jag satt upp. Denna kväll fick jag ändå känna på känslan av att misslyckas. Jag skulle köra på imorgon men om de skulle skita sig så skulle jag ge upp. Det var inte värt de, någon gång ska jag klara det men jag hade för lite erfarenhet av en sådan här sträcka.
Grattis på födelsedagen mumlade jag för mig själv innan jag somnade.
Tänk er själva om ni sovit i ett tält i ett ganska öde område så vaknar ni av att kl 5 på morgonen går någon utanför tältet. Det hände mig och var ganska läskigt vill jag lova.
/ Jonathan
Ska jag vara ärlig så hade detta varit den sämsta födelsedagen i mitt liv, vad tänkte jag på egentligen varför hade jag inte valt att paddla någon annan sträcka som var lika lång utan alla dessa lyft. Jag hade visste också inombords att jag stod inför en omöjlig uppgift. Som sagt hade jag haft 10-15 dagar så visst. Men den tiden hade jag ju inte riktigt.
Detta skulle ju egentligen blivit en vecka för mig som jag skulle njuta på, det hade istället blivit som en tävling för mig. När jag väl paddlade så körde jag på så fort som möjligt och sket i omgivningen.
När hon som skrev artikeln i jp om mig intervjuade mig frågade hon om jag någon gång hade misslyckats.
Jag tänkte efter och sa nej det har jag inte, än så länge har jag klarat alla mina mål som jag satt upp. Denna kväll fick jag ändå känna på känslan av att misslyckas. Jag skulle köra på imorgon men om de skulle skita sig så skulle jag ge upp. Det var inte värt de, någon gång ska jag klara det men jag hade för lite erfarenhet av en sådan här sträcka.
Grattis på födelsedagen mumlade jag för mig själv innan jag somnade.
Tänk er själva om ni sovit i ett tält i ett ganska öde område så vaknar ni av att kl 5 på morgonen går någon utanför tältet. Det hände mig och var ganska läskigt vill jag lova.
/ Jonathan
Paddlingsresan del 1
När vi precis lastat i allt i kajakerna så säger han som vi skulle hyra av,
- Får ja rekommendera att du paddlar åt andra hållet och inte mot Mariestad för vi har nämligen bara ploggat ca 7 km och vi vet inte hur det ser ut efter det. Ploggat menar han att de inte hade tagit bort alla träd som fallit över Tidan under vintern.
Jag blev riktigt arg, om de hade sagt det till mig när jag ringde för några dagar sen så hade jag valt och planerat upp en annan runda. Men envis som jag är så fick jag med en såg med tanke på att ja skulle kunna såga mig fram.
Kajaken var maximalt packat och jag har ingen aning om hur mycket den vägde men herregud jag hade svårt att förstå hur jag skulle kunna lyfta upp den själv på kajakkärran. Den vägde bly och jag hade väldiga problem med att få i den i vattnet från bryggan för den var så tung.
2 km hade jag till första lyftet jag kände mig stressad, tiden rullade iväg och jag låg verkligen efter i tidsschemat, med tanke på att jp gjort en artikel som det stod mycket om just paddlingen var jag rädd för vad folk skulle säga om jag inte klarade det. Första kraftverket fick jag hjälp med lyftet vilket var tur, men även att vi var 2 så var det väldigt besvärligt att få ner kajaken i en smal stig. Sedan flöt de på ganska bra i ytterligare 2 km men jag märkte hur mycket de hade sågat och fixat för att man skulle kunna komma fram. Det kändes hopplöst och jag såg framför mig hur jag säkert skulle få såga de kommande dagarna.
Andra lyftet blev ruskigt besvärligt. Först fick jag dra upp kajaken för en kulle vilket tog enormt med energi. Sedan var problemet att lyfta kajaken så den kom rätt i kärran. Det innebar ett absolut maxlyft för både ben,armar och rygg. Jag tror jag försökte 10 gånger innan kajaken kom rätt i kärran och det gick att dra den. Men även med kärran så var det fruktansvärt jobbigt att dra kajaken. ca 50 meter slit sedan la jag mig ner totalt död. Hade man varit 2 så hade det inte varit några problem men jag fick inte kajaken rätt på kärran därför blev det så mycke jobbigare än normalt.
Sedan kom nästa problem, nu skulle jag dra den i högt gräs med skylt "varning för ormar" eftersom jag glömde stövlar hemma kändes det väldigt osäkert att gå med foppa tofflor och gång på gång åkte kajaken av kärran. Det var riktigt riktigt tufft mentalt att behöva lyfta på den om och om igen.
När jag nu paddlade låg det träd i vägen och det blev väldigt besvärligt att hoppa av kajaken och försöka lyfta kajaken över träden.. Det kändes hopplöst redan här insåg jag att jag säkert skulle kunna ta mig till Mariestad, men det skulle säkert ta 15 dagar i denna takt jag hade 5. Sedan skulle jag säkert paja ryggen med alla dessa lyft.
Jag kollade kartan och såg att jag närmade mig åter ett lyft och det var på 800 meter. Det här var ju tusan ingen paddling alls kändes det som. De 800 meterna tog säkert ca 2 timmar för mig nu hade nämligen något hänt med kajakvagnen också. Jag var helt förstörd och hade knappt kommit någonstans alls.
Paddlade över en sjö sen nästa lyft, 300 meter de är också ganska långt och det var uppför. Jag koncentrerade mig stenhårt på att få kajaken uppför backen att jag glömde bort att kolla kartan. Men när jag dragit den upp för den långa backen kom jag till en stor väg, de kunde ju inte stämma? Jag stoppade första bästa bil och kollade läget.
- Du måste gå ner för backen igen sa han bara sen vänster precis vid bron. Jag hade alltså dragit den uppför en gigantisk backe bara för att behöva dra den ner igen.
Väl i vattnet var de ganska strömt, bra tänkte jag nu slipper jag mer lyft dock närmade sig ett lyft på 1300 meter men de orkade jag inte tänka på. Precis när strömmen tog mig kollar jag bakåt och ser kajakvagnen ligga retfullt kvar vid slänten.
Det kunde ju inte vara sant, med all kraft fick jag vända och paddla motström tillbaka sätta på kajakvagnen och sedan börja om igen. Alla dessa grejer var så mentalt jobbiga. Ingenting kändes som min väg.
Nu var det också en riktig forspaddling, något som jag ibörjan var osäker på. Ibörjan tvekade jag och då hamnade jag fel. Tänk er själva komma full fart mot ett träd som ligger över floden med vassa grenar som spretade åt alla håll. Jag dundrade in i trädet 1 meter ifrån den grenen som hade kunnat spetsa mig.
Jag blev tusan rädd det här var farligt..
Mer forsar, visst var de ändå väldigt spännande och kul, man lärde sig snabbt att bestämma sig fort hur man skulle möta en sten eller vilken sida man skulle paddla på. Men hela tiden väldigt orolig för att åka in i mer träd. en Jättebjörk blockerade vägen helt och jag fick hoppa av kajaken, vatten upp till bröstet och lyfta över kajaken, balansera och sedan klättra över trädet. Kändes ganska coolt att klara det hindret ändå.
Så fort man fastanade mellan träd eller stenar kom myggen och var inte allt för snälla.
Fortsättning imorgon
/ Jonathan
- Får ja rekommendera att du paddlar åt andra hållet och inte mot Mariestad för vi har nämligen bara ploggat ca 7 km och vi vet inte hur det ser ut efter det. Ploggat menar han att de inte hade tagit bort alla träd som fallit över Tidan under vintern.
Jag blev riktigt arg, om de hade sagt det till mig när jag ringde för några dagar sen så hade jag valt och planerat upp en annan runda. Men envis som jag är så fick jag med en såg med tanke på att ja skulle kunna såga mig fram.
Kajaken var maximalt packat och jag har ingen aning om hur mycket den vägde men herregud jag hade svårt att förstå hur jag skulle kunna lyfta upp den själv på kajakkärran. Den vägde bly och jag hade väldiga problem med att få i den i vattnet från bryggan för den var så tung.
2 km hade jag till första lyftet jag kände mig stressad, tiden rullade iväg och jag låg verkligen efter i tidsschemat, med tanke på att jp gjort en artikel som det stod mycket om just paddlingen var jag rädd för vad folk skulle säga om jag inte klarade det. Första kraftverket fick jag hjälp med lyftet vilket var tur, men även att vi var 2 så var det väldigt besvärligt att få ner kajaken i en smal stig. Sedan flöt de på ganska bra i ytterligare 2 km men jag märkte hur mycket de hade sågat och fixat för att man skulle kunna komma fram. Det kändes hopplöst och jag såg framför mig hur jag säkert skulle få såga de kommande dagarna.
Andra lyftet blev ruskigt besvärligt. Först fick jag dra upp kajaken för en kulle vilket tog enormt med energi. Sedan var problemet att lyfta kajaken så den kom rätt i kärran. Det innebar ett absolut maxlyft för både ben,armar och rygg. Jag tror jag försökte 10 gånger innan kajaken kom rätt i kärran och det gick att dra den. Men även med kärran så var det fruktansvärt jobbigt att dra kajaken. ca 50 meter slit sedan la jag mig ner totalt död. Hade man varit 2 så hade det inte varit några problem men jag fick inte kajaken rätt på kärran därför blev det så mycke jobbigare än normalt.
Sedan kom nästa problem, nu skulle jag dra den i högt gräs med skylt "varning för ormar" eftersom jag glömde stövlar hemma kändes det väldigt osäkert att gå med foppa tofflor och gång på gång åkte kajaken av kärran. Det var riktigt riktigt tufft mentalt att behöva lyfta på den om och om igen.
När jag nu paddlade låg det träd i vägen och det blev väldigt besvärligt att hoppa av kajaken och försöka lyfta kajaken över träden.. Det kändes hopplöst redan här insåg jag att jag säkert skulle kunna ta mig till Mariestad, men det skulle säkert ta 15 dagar i denna takt jag hade 5. Sedan skulle jag säkert paja ryggen med alla dessa lyft.
Jag kollade kartan och såg att jag närmade mig åter ett lyft och det var på 800 meter. Det här var ju tusan ingen paddling alls kändes det som. De 800 meterna tog säkert ca 2 timmar för mig nu hade nämligen något hänt med kajakvagnen också. Jag var helt förstörd och hade knappt kommit någonstans alls.
Paddlade över en sjö sen nästa lyft, 300 meter de är också ganska långt och det var uppför. Jag koncentrerade mig stenhårt på att få kajaken uppför backen att jag glömde bort att kolla kartan. Men när jag dragit den upp för den långa backen kom jag till en stor väg, de kunde ju inte stämma? Jag stoppade första bästa bil och kollade läget.
- Du måste gå ner för backen igen sa han bara sen vänster precis vid bron. Jag hade alltså dragit den uppför en gigantisk backe bara för att behöva dra den ner igen.
Väl i vattnet var de ganska strömt, bra tänkte jag nu slipper jag mer lyft dock närmade sig ett lyft på 1300 meter men de orkade jag inte tänka på. Precis när strömmen tog mig kollar jag bakåt och ser kajakvagnen ligga retfullt kvar vid slänten.
Det kunde ju inte vara sant, med all kraft fick jag vända och paddla motström tillbaka sätta på kajakvagnen och sedan börja om igen. Alla dessa grejer var så mentalt jobbiga. Ingenting kändes som min väg.
Nu var det också en riktig forspaddling, något som jag ibörjan var osäker på. Ibörjan tvekade jag och då hamnade jag fel. Tänk er själva komma full fart mot ett träd som ligger över floden med vassa grenar som spretade åt alla håll. Jag dundrade in i trädet 1 meter ifrån den grenen som hade kunnat spetsa mig.
Jag blev tusan rädd det här var farligt..
Mer forsar, visst var de ändå väldigt spännande och kul, man lärde sig snabbt att bestämma sig fort hur man skulle möta en sten eller vilken sida man skulle paddla på. Men hela tiden väldigt orolig för att åka in i mer träd. en Jättebjörk blockerade vägen helt och jag fick hoppa av kajaken, vatten upp till bröstet och lyfta över kajaken, balansera och sedan klättra över trädet. Kändes ganska coolt att klara det hindret ändå.
Så fort man fastanade mellan träd eller stenar kom myggen och var inte allt för snälla.
Fortsättning imorgon
/ Jonathan
