Nu en vecka efter att jag gett ut min bok, så är jag väldigt lättad. Nu förstår jag faktiskt varför det finns författare som dör tidigt, eller super ihjäl sig själva.

Den mentala pressen var verkligen stor. Jag kunde knappt sova om nätterna, för jag var rädd att folk skulle hata min bok. Framför allt pågrund av att den inte är skriven helt korrekt. Jag kanske inte har byggt upp min bok som man enligt reglerna ska göra, det kanske finns något stavfel här och där.

Men det som jag är så glad över nu, är att folk verkar inte riktigt bry sig om det. Budskapet i boken verkar vara starkare än att den inte är skriven helt rätt.

Det ringde en äldre dam från Värmland för några dagar sedan och ville diskutera djupet i boken, jag får mejl om att boken har inspirerat, eller sms om att den är bra. Att folk börjar våga saker de inte gjort innan.
 
Det gör mig verkligen lycklig, men framför allt stolt över att jag stod på mig och faktiskt vågade.

Jag har gått ut med och sagt att denna första bok troligen kommer skrivas om helt och hållet, för att jag mest ville se om folk tyckte om mitt sätt att skriva på eller inte.

Men frågan är om den ska skrivas om, om jag kan klättra everest någon dag i framtiden kanske man skulle kunna skriva en intressant bok om det. Men jag tror att folk som läser min bok nu som den är, verkligen känner att det är jag som skrivit den. Budskapet i min bok nu, kommer kanske vara starkare än någon av mina kommande böcker. Budskapet är det jag vill dela med alla, att man ska våga, att man ska tro på sig själv, och man ska följa sina drömmar.  


Tack ska ni ha!

/ Jonathan