ända sedan 1 Juni har jag varit ledig och hunnit med en hel del grejer, men nu får man börja om på nytt och börja jobba ihop pengar till Afrika resan. Jag siktar på att få ihop cirka 50 000 kronor nu de närmaste 6 månaderna. En bestigning av Kilimanjaro ligger runt 6-7 tusen kronor och sedan om vi ska semestra lite på Zanzibar kommer lite pengar säkert gå åt där med.

Men anledningen också till att jag vill jobba mycket nu är så att jag har råd att köpa överblivna exemplar av boken. Om jag inte säljer en enda bok åker jag på en skuld på 20 000 kronor. Det är verkligen en risk man tar men men, får se till att marknadsföra rejält sen.

I Oktober bär det av till Tyskland för att ro igen och det ser jag verkligen fram emot, annars ska jag se till att träna hårt dessa kommande månaderna. Om min ekonomi tillåter ska jag också uppgradera mig inom dykningen och gå en kurs som är ett steg närmare divemaster. Om man går Advance så får man tillåtelse att dyka 30 meter ner istället för 18, det hade varit riktigt häftigt!

Jag har också planer på att börja med inomhusklättring! Nu är det snart dags att bege sig mot industrin!

Hörs

/ Jonathan

Har nu skrivit 35 A4 av 100, måste säga att de går helt okej :)


Utdrag från Kapitel 1 Drömmen om att bli innebandyproffs

Jag minns första gången vi vann en cup tillsammans.

Det var helt otroligt, den finalen! Det var fullsatt i hela hallen. Folk skrek och vi kämpade något fruktansvärt. Det blev förlängning men det var så jämnt. Finalen skulle avgöras på straffar. Det började med att Ricke satte sin straff, sen var det min tur hela hallen började eka Päron! Päron! Päron!

Jag var väldigt nervös och gick fram drog målvakten och sen hängde jag inte med själv. Det gick så fort med bollen men jag såg att den var påväg in i mål och målvakten inte skulle ha en chans att ta den. Då vände jag mig mot publiken och vrålade ut min lycka. Det var stort! Riktigt stort!

Året efter det var det dags för min första riktiga uttagning. En uttagning till Smålandslaget, vi satt cirka 50-60 unga grabbar väldigt nervösa och lyssnade på coachen som påpekade att om vi skulle bli uttagna detta år måste ni vara otroligt bra, för ni är bara med för att se och lära. Vi var födda 1992 och Smålandslaget skulle mest bestå av spelare som var 1 år äldre än oss. Ungefär 4 st av alla födda 1992 från småland som sökt skulle man ta ut till det sista lägret innan Smålandslaget. Breddlägret i Grimslöv!

Jag var i ruskigt bra form inför uttagningen och hade en bra känsla i kroppen. Visst om de bara tar ut 4 stycken är ju chansen väldigt liten men varför inte försöka?

Jag hade i hela mitt liv varit forward, men jag visste att som center skulle jag helt klart kunna styra mer och få mer boll. Så jag sa till Coachen att jag ville vara center.

Jag kände direkt när vi började spela att jag skulle prestera på topp. Allt vårt spel gick genom mig, och jag blandade fina uppspel med dribblingar och mål. Jag kände mig ostoppbar helt enkelt. Några dagar senare när telefonen ringde och jag fick besked om att jag var en av de yngre som skulle få chansen i breddlägret fick jag verkligen det beskedet jag ville ha. Jag var en av de bästa i min åldersgrupp i hela Småland. Nu fanns det ingenting som kunde stoppa mig. Tyvärr räckte det inte hela vägen men Rickard kom med. Jag blev väldigt avundsjuk och ledsen jag hade faktiskt väldigt svårt att glädja mig över att Rickard kom med. Än så länge hade vi varit väldigt jämna men nu kändes det som Rickard gick om mig.








/ Jonathan

Jag är absolut ingen morgonmänniska, men klockan 5 kunde jag inte sova mer. Jag tog med mig stormköket, tidningen och pappaer å penna.

Djäknesundet är verkligen vackert med alla klippor, men framför allt det nästan gröna vattnet. Musse säger att efterssom vattnet är grönt betyder det att de är näringsfattigt.

Jag hade försökt vara hård och hade inte ens tagit med en sovsäck så jag var ganska kall. Men de var riktigt härligt att sitta lite vid stranden med en varm kopp soppa och läsa tidningen. De kom förbi en gammal man som kollade lite konstigt på mig, han var säkert van att alltid vara den enda gästen såhär tidigt så han vandrade in i skogen och blängde lite på mig. Jag gick ut och satte mig vid klipporna, då slog en tanke mig direkt att jag vill lära mig meditera. Jag satte mig i skräddarposition och blundade. Andades in och ut, in och ut.

Satt så ett tag och försökte att inte tänka på någonting. Sedan öppnade jag ögonen och ser att någon står vid stranden och kollar mot mig. Ypperst pinsamt!

Jag gick tillbaka till tältet där Musse hade lagt sig på andra hållet och snarkade febrilt.

Vi planerade att ge oss iväg vid 12, det blev vid 15 tiden. Vi hade badat och hoppat från klippor lite allt för länge, men spela roll. Vi gjorde detta mest för att ha kul. Om vi bara kommer till Motala kan vi cykla resten nästa dag.



De gick riktigt tungt, motvind och uppför var de ändå till Askersund! Även när vättern vände var de jobbigt för de gick upp och ner hela tiden. Det sög i benen måste jag säga!

Men vi närmade oss Motala, vi kom 5 minuter försent till Ica, men när vi trodde våran frukost var förstörd fick vi höra att det fanns en ica maxi några km bort. Jag å musse cyklade dit medans de andra cyklade till donken.

Det första ja ser när vi kom fram till donken är att Macken sitter med några tjejer och ser väldigt glad ut. Jag själv  hälsade på dem och det var nära att jag frågade om vi fick sova hos dem. Men nej! Så blev inte fallet. Det började mörkna på ganska rejält. Här började Musse bli riktigt trött och inte konstigt då han haft den dåliga cykeln hela dagen. Ja blev orolig när han sa att vi skulle tälta vid en byggarbets som var full av lera.

Nej vi körde på, vi hittade en parkering vid ett "vandrarhem" eller vad de var, precis vid vägen. Såg ytterst lurigt ut. Och Mackan sa att om han kört förbi ett tält i natten med några polare hade han ju självklart stannat och skrämt skiten ur dem. Det måste ju finnas mer som Mackan så vi la tältet som ett liggunderlag, med det andra som täcke.
Faktiskt första natten någonsin jag sov under bar himmel.
Musse försökte förklara för ludde någonting om nordpolen, kommer inte riktigt ihåg var för trött för att hänga med i svängarna.
De började spöregna alla utan Musse tog skydd han ville tvätta sig. HAHA


/ Jonathan

Med fullastade cyklar bar det av, klockan närmade sig 13.00 och vi var redan försenade, men men 10 mil skulle vi ju klara lätt tänkte jag. Djäkneviken skulle bli vårat mål för dagen, de är livets badställe med massa klippor man kan hoppa från.

Min tanke var när det bar av att fy tusan vad kul detta skulle bli, vårat gäng var en riktigt rolig mix.

Min ex granne Markus som man aldrig har tråkigt med, ludde, koffe och musse. Brosan gjorde oss också sällskap första dagen. Jag hade cyklat till Hjo på 1 timme innan, men man kan inte jämföra att cykla dit själv på en racer utan packning. Som en grupp med några dåliga cyklar tog de riktigt lång tid och vi var faktiskt ganska trötta. Middagen bestod av en god pizza och väldigt mycket skratt. Sedan bar det av mot Karlsborg, vi fick göra ett cykelbyte och jag fick låna ut min älskade racer och cykla på våran gamla och de var en väldig skillnad. Stackars ludde som nästan cyklat 1 mil, när vi åkte in i Karlsborg åkte Jakob på punka, typiskt efterssom pappa snart skulle komma och hämta honom. Jag pallade verkligen inte slösa en helt ny innerslang så vi försökte laga det med klister och lapp, de gick inte så bra.


Som tur var hade vi ändå tänkt hälsa på Amandas släkningar Karl-Axel och Karin i Karlsborg så när ja ringde och sa att vi skulle bli lite sena erbjöd sig Karl-Axel att hämta upp cykeln och mig. Jag tycker Karl-Axel och Karin är jätte goa människor, även om jag inte träffat dem så mycket. De har rest runt i hela världen känns de som och har har upplevt mer än vad de flesta hinner med. Jag tycker det är jätte roligt att de faktiskt läser denna blogg och gillar den.


Det hade ändå varit en ganska lång dag så det var sjönt att sitta ner och vila lite, och även om jag inte dricker öl alls ofta kunde man ju inte tacka nej när man blev bjuden. Resten av gruppen kom ganska snabbt dit också och även pappa som skulle hämta Jakob. Ja å pappa fixade punkan sedan började de bli mörkt snabbt och vi hade ändå 1 mil kvar. 

Karl-Axel och Karin packade in alla våra väskor i deras bil och körde det till Djäknesundet, jag skämdes nästan lite och ville ge dem bensinpengar för att visa hur mycket jag uppskattade det. Vi bestämde att jag och Amanda snart skulle komma dit igen och visa dem bilder från tågluffningen. 

Väl vid Djäknesundet hittade vi den perfekta tältplatsen precis vid en grillplats, vi slog upp tälten snabbt sedan började jag mästerkocken steka korv i stormköket, de andra fixade elden och vi hade det riktigt trevligt. Efter de tog vi oss ett riktigt gött nakendopp, musse ville visa vilken man han var så han simmade ut så vi knappt såg han längre. Ludde såg vetskrämd ut och trodde musse hade drunknat. 

En komisk grej som jag tänkte på när vi skulle sova var att alla utan Mackan hade ingenting att sova på, inte ens ett liggunderlag. Han hade en gigantisk luftmadrass som säkert vägde lika mycket som min ryggsäck sammanlagt. Men men man får väl vara glad att någon sov bra iaf. 


Nu har jag skrivit lite för mycket men jag somnade efter en natt med väldigt mycket skratt, livet var verkligen inte fel! 5 grabbar 2 tält vid världens goaste ställe! 

Första gången jag höll i en bandyklubba gick jag på dagis, min lärare passade bollen till mig och jag passade tillbaka. Jag undrar om jag hade haft en helt annan hobby om hon aldrig givit mig den gamla bandyklubban. För efter den dagen stod jag varenda rast och dribblade för mig själv. Och för varje dag blev jag bättre och bättre. Jag lärde mig att springa med bollen och göra olika slags finter. Tiden gick väldigt fort och det dröjde inte länge innan jag var tvungen att lämna dagiset som var en trygghet för mig och börja skolan. Jag minns min första skoldag väldigt väl. Rickard som retat mig väldigt mycket under dagisperioden gick i samma klass som mig. Det gillade jag inte alls, hur kunde jag då veta att Rickard skulle bli min vapendragare, min radarpartner och min bästa vän? Första rasten ser jag att några äldre killar spelar bandy utanför matsalen. Väldigt nervös frågade jag om det var okej att jag var med, det var lugnt och vi började spela. Så fort jag fick bollen kände jag en otrolig självsäkerhet, jag visste exakt vad jag skulle göra jag såg en stor kille komma springande mot mig. Jag fintade lite la bollen mellan benen på honom sedan sprang mot målet och pangade upp bollen i krysset. Alla i mitt lag kramade om mig. Jag var överlycklig, känslan av att göra mål var helt enorm tyckte jag då. Ganska snabbt gick jag från att inte ha några kompisar alls till att bli väldigt populär.

Alla ville vara i mitt lag och jag identifierade ganska snabbt att Rickard var väldigt bra också. Jag valde alltid att ha honom i mitt lag och vi radade upp segrar. Vi började hitta varandra utan att ens lyfta på blicken. De andra barnen tröttnade snabbt på att bli utspelade och de började betala mig för att få vara i mitt lag och vara med och vinna. Jag utnyttjade situationen

och började också ta emot hockeybilder, som alla samlande på för att folk skulle få vara med i

Mitt lag. Ibland hände det ändå att jag och Rickard ställdes mot varandra. Då kunde det gå riktigt hett till och vi gick alltid av planen som ovänner. Daniel Andersson blev en mycket god kompis som jag spenderade mycket tid med även utanför skolan.

Jag är absolut inte stolt över den killen jag var på den tiden men det vore en lögn att säga att jag inte njöt av uppmärksamheten. Jag började också ljuga väldigt mycket för mina kompisar, jag sa till dem att jag var en stjärna i cross, att jag var i slagsmål med olika gäng. Allt möjligt jag älskade bara känslan av att folk verkligen lyssnade på mig.

Många kom fram och frågade vad har du gjort i helgen, Jag som egentligen varit i skogen och byggt hydda sa att jag varit iväg att deltagit i en stor motorcross tävling eller något liknande.

Nu i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde vara en så pass stor egoist. Nuförtiden ljuger jag knappt aldrig och gläds åt andras framgång. Det kunde jag verkligen inte göra när jag var liten.

Efter mycket velande hit och dit har jag,Arvid och Musse beslutat oss för att ta Värmland och vandra i höst istället. Jag känner att min bok behöver en sista stor grej, att åka till Värmland och vandra 2 dagar sedan cykla hem är inte tillräckligt.

Vi har bestämt oss för att ta med tält och stormkök lasta på cyklarna sen dra iväg, Cykla 20 mil sedan ta färjan till Gotland cykla runt sedan hem. Blir ett riktigt stort projekt ändå men de sköna är att vi alla har gott om tid. Vi behöver inte stressa alls, om vi vill göra något helt annat någon dag kan vi göra de istället. Sägs finnas bra surfing på Gotland, de vill jag testa!

De står att man får slå upp tält nästan var man vill, blir ju jättehäftigt att tälta vid stränder, skogar och allt möjligt!

Folk tycker kanske jag är galen som gör något som detta nästan direkt efter tågluffningen, men jag är redan riktigt sugen på mer äventyr efter att ha varit hemma några dagar.

Får vi bara bra väder tror ja de kommer bli hur roligt som hellst!


Nu på Onsdag är vi ett gäng på 6 stycken som ska cykla runt vättern. De tror ja också kommer bli riktigt galet då de är första gången för några av dem att cykla långt. Men vi tar de lungt där med. Första stoppet blir djäknesundet som är min favorit plats i hela världen typ:)

Livet är toppen! Hörs :)

/ Jonathan

Mannen i parken tog av sig sina solglasögon, hans vänstra öga var svart säkert efter ett tidigare slagsmål, han hade kniv ärr längs halsen och hans knogar såg man att de var väldigt använda.

Okej nu smäller det tänkte jag, han ville ha våra pengar men grejern är att jag hade bara 2 ynka cent att ge honom. Vi försökte förklara att vi bara betalde med kort då säger han att han ska följa oss till en bankomat.
Vi kunde inte bli av med honom och han var väldigt nära mig hela tiden. Om han skulle gjort någonting mot Amanda skulle jag slått tillbaka men jag visste mycket väl att jag inte skulle ha mycket att säga till om om han hade börjat slås. Jag ville faktiskt bara ge honom lite pengar så han skulle ge sig. Vi fortsatte gå med honom efter oss som en blodigel. Äntligen en stor väg och det var som om mannen gick in i en vägg. Han stannade plötsligt upp och försvann.

Denna incidenten var den enda under 30 dagar som gjorde mig ändå väldigt rädd. Visst klart man var svinrädd under forspaddlingen, som personer dött i några år tidigare. Man var rädd under klättringen och när vi var tvugna att löpa 1 mil genom en stor storm när vi var mitt ute i skogen.

Men det var också den enda gången som vi båda kände att vi faktiskt hade kunnat förlora våra plånböcker och allt annat. Dessa 30 dagar har varit helt enorma och jag känner att jag har helt sjukt mycket att skriva om nu de kommande dagarna. Men nu ska jag ta ett varmt bad och sedan gå och lägga mig i min egen säng. 
Godnatt

/ Jonathan  

Vi hade det riktigt riktigt bra i Salzburg, klarbla himmel och sol. Vi hyrde cyklar och sag allt som Amanda ville se pa sin Sound of Music lista. Sedan cyklade vi genom ett bergspass 2 mil uppfar men det var det vart. En av Salzburgs finaste lakes omgiven av en massa berg. Det var det vackraste jag nđgonsin sett!

Efter det tđg till Kroatien som vi hade en riktig bra dag i igšr, sol, bad, snorkling, paddling helt underbart! Efterssom det inte verkar sžkert alls med grekland har vi bestžmt oss fčr att dra dit nagon annan gang.

Idag har jag njutit av livets massage dock fick jag ta pđ mig ett par stringtrosor och det var ju inte allt fćr kul..

Men men tiden gđr riktigt fort men imorgon lamnar vi nog kroatien fčr Italien. Istallet fčr Grekland kan vi fokusera mer pđ Spanien.

Innan vi đker imorgon ska jag try to Dive. Riktigt jobbigt att det saknas bokstaver men hoppas ni fčrstđr pđ ett ungefar anda.

Hćrs!
Jonathan