Har nu skrivit 35 A4 av 100, måste säga att de går helt okej :)


Utdrag från Kapitel 1 Drömmen om att bli innebandyproffs

Jag minns första gången vi vann en cup tillsammans.

Det var helt otroligt, den finalen! Det var fullsatt i hela hallen. Folk skrek och vi kämpade något fruktansvärt. Det blev förlängning men det var så jämnt. Finalen skulle avgöras på straffar. Det började med att Ricke satte sin straff, sen var det min tur hela hallen började eka Päron! Päron! Päron!

Jag var väldigt nervös och gick fram drog målvakten och sen hängde jag inte med själv. Det gick så fort med bollen men jag såg att den var påväg in i mål och målvakten inte skulle ha en chans att ta den. Då vände jag mig mot publiken och vrålade ut min lycka. Det var stort! Riktigt stort!

Året efter det var det dags för min första riktiga uttagning. En uttagning till Smålandslaget, vi satt cirka 50-60 unga grabbar väldigt nervösa och lyssnade på coachen som påpekade att om vi skulle bli uttagna detta år måste ni vara otroligt bra, för ni är bara med för att se och lära. Vi var födda 1992 och Smålandslaget skulle mest bestå av spelare som var 1 år äldre än oss. Ungefär 4 st av alla födda 1992 från småland som sökt skulle man ta ut till det sista lägret innan Smålandslaget. Breddlägret i Grimslöv!

Jag var i ruskigt bra form inför uttagningen och hade en bra känsla i kroppen. Visst om de bara tar ut 4 stycken är ju chansen väldigt liten men varför inte försöka?

Jag hade i hela mitt liv varit forward, men jag visste att som center skulle jag helt klart kunna styra mer och få mer boll. Så jag sa till Coachen att jag ville vara center.

Jag kände direkt när vi började spela att jag skulle prestera på topp. Allt vårt spel gick genom mig, och jag blandade fina uppspel med dribblingar och mål. Jag kände mig ostoppbar helt enkelt. Några dagar senare när telefonen ringde och jag fick besked om att jag var en av de yngre som skulle få chansen i breddlägret fick jag verkligen det beskedet jag ville ha. Jag var en av de bästa i min åldersgrupp i hela Småland. Nu fanns det ingenting som kunde stoppa mig. Tyvärr räckte det inte hela vägen men Rickard kom med. Jag blev väldigt avundsjuk och ledsen jag hade faktiskt väldigt svårt att glädja mig över att Rickard kom med. Än så länge hade vi varit väldigt jämna men nu kändes det som Rickard gick om mig.








/ Jonathan