- Okej det är dags hörde jag! Om ni sett filmen The Guardian, tänk er den scenen när 2 personer går mot helikoptern och ska hoppa ut i havet exakt samma känsla hade jag när jag i fallskärmsdräkt gick mot flygplanet tillsammans med instruktören. En kamerakille filmade mig och och det kändes lite som om man gick mot någonting som man egentligen inte borde hoppa in i.



När jag sedan satt där med fötterna dinglande ut från ett litet plan tänkte jag bara okej nu dör jag nog tusan. Sen kände jag att han som jag var fastkopplad i puttade ut oss. Och vilken känsla det var! jag tyckte det inte var så läskigt att falla fritt utan de var bara en enorm glädje.

Dock föll vi rakt igenom ett moln då fick man ju lite svårt att andas och regnet piskade ansiktet ganska bra. När fallskärmen sedan fälldes ut var det bara ren njutning. Jag fick testa på att styra och jag ville inte ner, vilken grej! har aldrig haft ett sådant adrenalinpump i kroppen som jag hade när jag landade.
Det kändes som absolut ingenting är omöjligt man kan göra vad tusan som helst här i livet!
Mina tankar försvann genast till andra projekt jag vill uppleva mer och mer och mer! det ska aldrig sluta jag tänker fortsätta utmana livet som ja gjort på senaste men de kommer bli större och större utmaningar!

Nu har jag ändå tagit Dykarlicens, cyklat till Skåne och tillbaka, hoppat fallskärm, börjat skjuta hagelgevär osv och jag måste säga att varenda gång jag sitter hemma och inte gör något vill bara ge mig av på nästa äventyr eller nästa upplevelse.



Jag är också en romantiker "försöker iaf" så jag frågade om jag fick hoppa med en lapp där jag skrivit

Jag älskar dig Amanda, det fick jag inte men det kändes bra att visa lappen mot kameran precis innan jag hoppade iaf. Filmen får ni se lite senare ikväll!

Ha de toppen

Jonathan