Riktigt glad
Nu en vecka efter att jag gett ut min bok, så är jag väldigt lättad. Nu förstår jag faktiskt varför det finns författare som dör tidigt, eller super ihjäl sig själva.
Den mentala pressen var verkligen stor. Jag kunde knappt sova om nätterna, för jag var rädd att folk skulle hata min bok. Framför allt pågrund av att den inte är skriven helt korrekt. Jag kanske inte har byggt upp min bok som man enligt reglerna ska göra, det kanske finns något stavfel här och där.
Men det som jag är så glad över nu, är att folk verkar inte riktigt bry sig om det. Budskapet i boken verkar vara starkare än att den inte är skriven helt rätt.
Det ringde en äldre dam från Värmland för några dagar sedan och ville diskutera djupet i boken, jag får mejl om att boken har inspirerat, eller sms om att den är bra. Att folk börjar våga saker de inte gjort innan.
Det gör mig verkligen lycklig, men framför allt stolt över att jag stod på mig och faktiskt vågade.
Jag har gått ut med och sagt att denna första bok troligen kommer skrivas om helt och hållet, för att jag mest ville se om folk tyckte om mitt sätt att skriva på eller inte.
Men frågan är om den ska skrivas om, om jag kan klättra everest någon dag i framtiden kanske man skulle kunna skriva en intressant bok om det. Men jag tror att folk som läser min bok nu som den är, verkligen känner att det är jag som skrivit den. Budskapet i min bok nu, kommer kanske vara starkare än någon av mina kommande böcker. Budskapet är det jag vill dela med alla, att man ska våga, att man ska tro på sig själv, och man ska följa sina drömmar.
Tack ska ni ha!
/ Jonathan
Den mentala pressen var verkligen stor. Jag kunde knappt sova om nätterna, för jag var rädd att folk skulle hata min bok. Framför allt pågrund av att den inte är skriven helt korrekt. Jag kanske inte har byggt upp min bok som man enligt reglerna ska göra, det kanske finns något stavfel här och där.
Men det som jag är så glad över nu, är att folk verkar inte riktigt bry sig om det. Budskapet i boken verkar vara starkare än att den inte är skriven helt rätt.
Det ringde en äldre dam från Värmland för några dagar sedan och ville diskutera djupet i boken, jag får mejl om att boken har inspirerat, eller sms om att den är bra. Att folk börjar våga saker de inte gjort innan.
Det gör mig verkligen lycklig, men framför allt stolt över att jag stod på mig och faktiskt vågade.
Jag har gått ut med och sagt att denna första bok troligen kommer skrivas om helt och hållet, för att jag mest ville se om folk tyckte om mitt sätt att skriva på eller inte.
Men frågan är om den ska skrivas om, om jag kan klättra everest någon dag i framtiden kanske man skulle kunna skriva en intressant bok om det. Men jag tror att folk som läser min bok nu som den är, verkligen känner att det är jag som skrivit den. Budskapet i min bok nu, kommer kanske vara starkare än någon av mina kommande böcker. Budskapet är det jag vill dela med alla, att man ska våga, att man ska tro på sig själv, och man ska följa sina drömmar.
Tack ska ni ha!
/ Jonathan
Innebandy när den är som bäst!
Igår kom jag till idrottshuset och tanken var då att vi skulle träna, det kom cirka 5 stycken och vi körde lite småmål. Vi funderade starkt på om vi skulle lämna wo tills morgondagen då vi skulle möta Sanda i sm.
Vi beslöt oss för att kolla hur många det skulle kunna tänkas komma till sm och chansade på det bästa.
Jag var där först imorse, klockan 07.45 matchen skulle börja kl 8.00 men vi trodde att mathen skulle börja en halvtimme senare. Christian och jag pratade lite om att det kanske inte skulle bli någon match men att vi skulle vänta och se lite.
En kvart senare började folket dyka upp och vi bestämde oss för att spela när vi ändå var där. Vi skulle kunna gå på 3 backar och 2 kedjor fram. Sanda Elit hade med 3 fulla femmor och såg verkligen seriösa ut. Vi körde snabbt hörnen och gjorde några snabba ruscher innan matchen.
Vår taktik var att ha en riktigt bra första femma som skulle kunna anfalla lite, andrafemman skulle ej gå över halvplan i försvarspelet.
Men det jag satsade mest på var att försöka få bort respekten för våra motståndare. Om vi bara skulle kunna gå in och spela 100 procent skulle det säkerligen kunna slå deras klass.
Ju längre matchen gick desto sjukare blev det, vi skapade riktigt härliga lägen och kom upp i hela 4-2. Jag kände mig fullständigt galen där på bänken och började tappa rösten efter halva matchen.
Men det var fruktansvärt kul att bara fokusera på en grej under en otrolig timme. Behövde inte tänka på boken eller allt annat som gjort att jag sovit ganska dåligt på senaste.
Jag tror att alla innebandyspelare då och då spelar över sin förmåga vissa matcher. Idag fick jag uppleva 10 stycken som alla spelade över sin förmåga. De gick in och visade att de var inte ett skit rädda även om vi mötte eliten som tränar med varandra 4 gånger i veckan+ med deras klubblag.
Och det var så fruktansvärt häftigt att få vara med om det, att slå ur underläge är det absolut bästa som finns!
Men men nu väntar sm slutspel för bäckadal, om jag kan vara med då vet jag inte tyvärr för det kanske krockar med Afrika..
/ Coach päron :)
Vi beslöt oss för att kolla hur många det skulle kunna tänkas komma till sm och chansade på det bästa.
Jag var där först imorse, klockan 07.45 matchen skulle börja kl 8.00 men vi trodde att mathen skulle börja en halvtimme senare. Christian och jag pratade lite om att det kanske inte skulle bli någon match men att vi skulle vänta och se lite.
En kvart senare började folket dyka upp och vi bestämde oss för att spela när vi ändå var där. Vi skulle kunna gå på 3 backar och 2 kedjor fram. Sanda Elit hade med 3 fulla femmor och såg verkligen seriösa ut. Vi körde snabbt hörnen och gjorde några snabba ruscher innan matchen.
Vår taktik var att ha en riktigt bra första femma som skulle kunna anfalla lite, andrafemman skulle ej gå över halvplan i försvarspelet.
Men det jag satsade mest på var att försöka få bort respekten för våra motståndare. Om vi bara skulle kunna gå in och spela 100 procent skulle det säkerligen kunna slå deras klass.
Ju längre matchen gick desto sjukare blev det, vi skapade riktigt härliga lägen och kom upp i hela 4-2. Jag kände mig fullständigt galen där på bänken och började tappa rösten efter halva matchen.
Men det var fruktansvärt kul att bara fokusera på en grej under en otrolig timme. Behövde inte tänka på boken eller allt annat som gjort att jag sovit ganska dåligt på senaste.
Jag tror att alla innebandyspelare då och då spelar över sin förmåga vissa matcher. Idag fick jag uppleva 10 stycken som alla spelade över sin förmåga. De gick in och visade att de var inte ett skit rädda även om vi mötte eliten som tränar med varandra 4 gånger i veckan+ med deras klubblag.
Och det var så fruktansvärt häftigt att få vara med om det, att slå ur underläge är det absolut bästa som finns!
Men men nu väntar sm slutspel för bäckadal, om jag kan vara med då vet jag inte tyvärr för det kanske krockar med Afrika..
/ Coach päron :)
Nu är det bara några dagar kvar!
Att jag om mindre än en vecka kan ge ut min egen bok känns både bra och dåligt.
Det som är positivt är att jag är riktigt stolt över mig själv som efter över ett
års arbete kan säga att jag klarade det.
Även om allt skulle skita sig tänker jag satsa enormt mycket på
kommande bok ändå. Och den vet jag inte om jag kommer skriva själv.
Det beror helt på om folk tycker om mitt sätt att skriva, om 200 stycken kommer
fram till mig och säger att min bok var totalt värdelös då får jag väll helt
enkelt anlita någon riktig författare som får skriva kommande bok.
En stor del i att jag faktiskt bestämde mig att trycka den var ändå att jag lät en
äldre man läsa den. En lärare, han tyckte den var väldigt bra och att han verkligen
förstod bokens budskap.
En kompis till mamma har också läst den och även hon gillade den.
Framför allt tyckte hon att det var mycket humor i boken och det har jag satsat
mycket på.
Sen har jag också fått negativ kritik, jag vet att jag inte är grammatisk korrekt
när jag skriver.
Men som Pär sa igår att han är väldigt nyfiken på hur en tonåring ser på
livet och siktar mot stora drömmar. Så jag hoppas inte bara ungdommar köper
boken utan även äldre också.
Jag kommer höra av mig privat till alla er som visat intresse på facebook.
Antingen kommer ni få beställa boken genom nätet.
Eller via mig, eller så kommer boken troligen dyka upp i några små butiker.
Beställer ni via mig så kan jag skriva en hälsning i boken till just dig, men det blir också
lite längre väntetid då.
Mycket boken handlar om har jag ju faktiskt bloggat om, men de flesta äventyr
har jag ju bara skrivit de första dagarna och medvetet hållt på de sista.
Jag har också med endel bakgrund och lite innebandy finns med ibörjan.
Men som sagt även om boken bygger mycket på mina erfarenheter så blandar jag det mycket
med tankar och funderingar men som sagt även mycket humor.
Hör gärna av er till mig efter att ni läst den
Mvh Jonathan
Det som är positivt är att jag är riktigt stolt över mig själv som efter över ett
års arbete kan säga att jag klarade det.
Även om allt skulle skita sig tänker jag satsa enormt mycket på
kommande bok ändå. Och den vet jag inte om jag kommer skriva själv.
Det beror helt på om folk tycker om mitt sätt att skriva, om 200 stycken kommer
fram till mig och säger att min bok var totalt värdelös då får jag väll helt
enkelt anlita någon riktig författare som får skriva kommande bok.
En stor del i att jag faktiskt bestämde mig att trycka den var ändå att jag lät en
äldre man läsa den. En lärare, han tyckte den var väldigt bra och att han verkligen
förstod bokens budskap.
En kompis till mamma har också läst den och även hon gillade den.
Framför allt tyckte hon att det var mycket humor i boken och det har jag satsat
mycket på.
Sen har jag också fått negativ kritik, jag vet att jag inte är grammatisk korrekt
när jag skriver.
Men som Pär sa igår att han är väldigt nyfiken på hur en tonåring ser på
livet och siktar mot stora drömmar. Så jag hoppas inte bara ungdommar köper
boken utan även äldre också.
Jag kommer höra av mig privat till alla er som visat intresse på facebook.
Antingen kommer ni få beställa boken genom nätet.
Eller via mig, eller så kommer boken troligen dyka upp i några små butiker.
Beställer ni via mig så kan jag skriva en hälsning i boken till just dig, men det blir också
lite längre väntetid då.
Mycket boken handlar om har jag ju faktiskt bloggat om, men de flesta äventyr
har jag ju bara skrivit de första dagarna och medvetet hållt på de sista.
Jag har också med endel bakgrund och lite innebandy finns med ibörjan.
Men som sagt även om boken bygger mycket på mina erfarenheter så blandar jag det mycket
med tankar och funderingar men som sagt även mycket humor.
Hör gärna av er till mig efter att ni läst den
Mvh Jonathan
Gött att flyga!
Senaste helgen fick jag hänga med Patric och flyga lite, planet var mycket mindre än det som jag hoppade fallskärm ur så det var ändå ganska spännande.
Men måste säga att det kändes tryggt att veta att man inte skulle hoppa ur planet utan man kunde lungt sitta där och filma lite och ta kort.
För övrigt så hoppas jag min gode kompis Rickard skickar videon när vi flög.. och några fina bilder fick jag allt.
Nu är jag dock lite nervös igen, boken är korrekturläst och klar nu. Stora frågan är nu vilken bild eller vad man ska ha på framsidan..
Kollade lite innebandy i helgen och åter måste jag säga hur skönt det är för mig att kunna kolla utan att sakna det någonting. När jag jobbade som lärare för 2 veckor sedan då frågade ett barn mig hur det gick med innebandyn. Jag sa att jag hade slutat och nu ägnade mig åt andra saker. Det är så roligt för här i trakten bland små barnen verkar alla tycka att om man kommer med i fagerhults a lag kan man knappt komma längre i livet.
Jag hade en liten föreläsning för en klass mer exakt vad jag hade haft för mig på senaste och att jag i framtiden är sugen på att klättra Everest. På rasten hörde jag sedan grabbarna snacka om att de med ville äventyra, då fick jag lite smått panik då jag bara kunde föreställa mig om hur arga deras föräldrar säkert skulle bli på mig om deras barn kommer hem och pratar om att klättra berg, och att en vikarie vid namn päron berättat om det. Så jag sa till dem att det var extremt farligt och klättra och de borde satsa på innebandyn istället för det är mycket häftigare. Okej sa de bara och började spela igen.
Fina är de kidsen, på något sätt vill jag försöka få in att jobba med barn i framtiden. Johan Ernst Nilson tog med sig 10 stycken cancersjuka barn upp på Kebnekaise, vilken grej!
/ Jonathan
Men måste säga att det kändes tryggt att veta att man inte skulle hoppa ur planet utan man kunde lungt sitta där och filma lite och ta kort.
För övrigt så hoppas jag min gode kompis Rickard skickar videon när vi flög.. och några fina bilder fick jag allt.
Nu är jag dock lite nervös igen, boken är korrekturläst och klar nu. Stora frågan är nu vilken bild eller vad man ska ha på framsidan..
Kollade lite innebandy i helgen och åter måste jag säga hur skönt det är för mig att kunna kolla utan att sakna det någonting. När jag jobbade som lärare för 2 veckor sedan då frågade ett barn mig hur det gick med innebandyn. Jag sa att jag hade slutat och nu ägnade mig åt andra saker. Det är så roligt för här i trakten bland små barnen verkar alla tycka att om man kommer med i fagerhults a lag kan man knappt komma längre i livet.
Jag hade en liten föreläsning för en klass mer exakt vad jag hade haft för mig på senaste och att jag i framtiden är sugen på att klättra Everest. På rasten hörde jag sedan grabbarna snacka om att de med ville äventyra, då fick jag lite smått panik då jag bara kunde föreställa mig om hur arga deras föräldrar säkert skulle bli på mig om deras barn kommer hem och pratar om att klättra berg, och att en vikarie vid namn päron berättat om det. Så jag sa till dem att det var extremt farligt och klättra och de borde satsa på innebandyn istället för det är mycket häftigare. Okej sa de bara och började spela igen.
Fina är de kidsen, på något sätt vill jag försöka få in att jobba med barn i framtiden. Johan Ernst Nilson tog med sig 10 stycken cancersjuka barn upp på Kebnekaise, vilken grej!
/ Jonathan
Jag får ursäkta..
var ett tag sedan jag bloggade, cirka 2 veckor. På de två veckorna har jag hunnit med att bli sjuk sedan bli frisk och sedan bli sjuk och sedan frisk igen.
Har försökt jobba så mycket jag klarat av ändå så inte missat allt för mycket. Att jobba som vikarie är riktigt gött måste jag säga. Man börjar komma in i det där nu.
Även om dagarna är goa så känner sig ändå äventyraren i mig lite fast, jag skulle faktiskt vilja åka till Afrika imorgon om jag kunde. Åka bort från detta mörker och få uppleva 4 fantastiska månader i Afrika för att sedan komma hem till den svenska våren som är riktigt härlig ändå!
Jag har också gjort min hemläxa om Kilimanjaro som enligt några personer sägs vara lätt och av andra personer svårt.
Höjdsjuka slår till när man befinner sig på höjder över 2500 meter och den vet man aldrig hur hårt den drabbar en person. Med tanke på att vi ska nästan 6000 meter upp är det inte konstigt att 50 procent av alla som försöker får bryta. Det sjuka är att en överviktig soffpotatis kan klara Kilimanjaro enbart för han tål höjden när en supertränad elitidrottsman måste bryta för han inte tål den.
Jag hoppas jag tål den och jag tror jag gör det, i somras testade jag ju på att göra en liten löptur uppe på ett 3000 meters berg med en 19 kilo ryggsäck och det gick bra.
Också skulle jag vilja passa på att gratulera Mattias som tagit dykcert+en advance kurs som ger honom behörighet att dyka 30 meter ner.
Om det är någonting jag ser fram emot med Zanzibar så är det att dyka, världens bästa dykning finns i Zanzibar sägs det.
/ Jonathan
Har försökt jobba så mycket jag klarat av ändå så inte missat allt för mycket. Att jobba som vikarie är riktigt gött måste jag säga. Man börjar komma in i det där nu.
Även om dagarna är goa så känner sig ändå äventyraren i mig lite fast, jag skulle faktiskt vilja åka till Afrika imorgon om jag kunde. Åka bort från detta mörker och få uppleva 4 fantastiska månader i Afrika för att sedan komma hem till den svenska våren som är riktigt härlig ändå!
Jag har också gjort min hemläxa om Kilimanjaro som enligt några personer sägs vara lätt och av andra personer svårt.
Höjdsjuka slår till när man befinner sig på höjder över 2500 meter och den vet man aldrig hur hårt den drabbar en person. Med tanke på att vi ska nästan 6000 meter upp är det inte konstigt att 50 procent av alla som försöker får bryta. Det sjuka är att en överviktig soffpotatis kan klara Kilimanjaro enbart för han tål höjden när en supertränad elitidrottsman måste bryta för han inte tål den.
Jag hoppas jag tål den och jag tror jag gör det, i somras testade jag ju på att göra en liten löptur uppe på ett 3000 meters berg med en 19 kilo ryggsäck och det gick bra.
Också skulle jag vilja passa på att gratulera Mattias som tagit dykcert+en advance kurs som ger honom behörighet att dyka 30 meter ner.
Om det är någonting jag ser fram emot med Zanzibar så är det att dyka, världens bästa dykning finns i Zanzibar sägs det.
/ Jonathan
Ännu en lyckad resa!
Att ro ett maraton är nog bland det jobbigaste man kan göra, men det är också en av de bästa grejerna man kan göra. Man fullständigt pumpar ut allt som finns och lite till, och känslan efteråt att man klarat det är helt enorm.
Iår hade jag ingen Mathias framför mig som tillhör eliten så istället för 2.5 timme tog de 3.5!
En av anledningarna var att våran cox (han som styr) Vägde helt klart över 100 kg. Att ha honom framför sig när det blåser motvind var väldigt jobbigt!
Efter cirka halva loppet så blir jag så pinknödig att jag håller på att explodera, jag får då ta Magnus vattenflaska med högra handen och med vänstra försöka hålla i årorna. Hur jag fick fram den och kunde uträtta mitt behov vet jag inte hur jag lyckades med. Men det krävdes 2 försök.
Sista milen gick ändå utav bara farten och då lyckades vi faktiskt hålla riktigt bra takt.
De tre andra kvällarna var de god mat, fest, musik och dans som var huvudämnet.
Jag hade en riktig downperiod innan Tysklandsresan men jag tror att vara ute och resa och ha kul är helt klart den bästa medecinen. Jag tror jag kommer trycka min bok ändå, men kanske inte i så många exemplar som jag hade planerat. Och det är mycket möjligt att jag skriver om den om något år för jag vet att den inte är helt korrekt skriven.
Igår tränade jag Parkour, vi hoppade runt på alla fyra ner och upp för trappor. Jag trodde jag skulle spy men det var riktigt bra träning. Snart kommer jag och Pontus också ta klättringscertifikat och ska få privatlektioner.
Man måste ju börja någonstans, inomhusklättring är helt klart det första steget man kan ta i den långe promenaden till Mount Everest!
På måndag ska jag få en omgång i orientering som jag tydligen sent skulle glömma, blir nog bra!
/ Jonathan
Iår hade jag ingen Mathias framför mig som tillhör eliten så istället för 2.5 timme tog de 3.5!
En av anledningarna var att våran cox (han som styr) Vägde helt klart över 100 kg. Att ha honom framför sig när det blåser motvind var väldigt jobbigt!
Efter cirka halva loppet så blir jag så pinknödig att jag håller på att explodera, jag får då ta Magnus vattenflaska med högra handen och med vänstra försöka hålla i årorna. Hur jag fick fram den och kunde uträtta mitt behov vet jag inte hur jag lyckades med. Men det krävdes 2 försök.
Sista milen gick ändå utav bara farten och då lyckades vi faktiskt hålla riktigt bra takt.
De tre andra kvällarna var de god mat, fest, musik och dans som var huvudämnet.
Jag hade en riktig downperiod innan Tysklandsresan men jag tror att vara ute och resa och ha kul är helt klart den bästa medecinen. Jag tror jag kommer trycka min bok ändå, men kanske inte i så många exemplar som jag hade planerat. Och det är mycket möjligt att jag skriver om den om något år för jag vet att den inte är helt korrekt skriven.
Igår tränade jag Parkour, vi hoppade runt på alla fyra ner och upp för trappor. Jag trodde jag skulle spy men det var riktigt bra träning. Snart kommer jag och Pontus också ta klättringscertifikat och ska få privatlektioner.
Man måste ju börja någonstans, inomhusklättring är helt klart det första steget man kan ta i den långe promenaden till Mount Everest!
På måndag ska jag få en omgång i orientering som jag tydligen sent skulle glömma, blir nog bra!
/ Jonathan
En lyckad kväll!
Igår bestod mitt jobb av att lyssna på missionärer som hade bott i djungeln med infödningar i 20 år. Det var verkligen häftigt, men jag känner ändå det att det skulle jag ändå inte vilja göra. Det är för lång tid, men jag skulle defnitivit kunna tänka mig ett år i Papa Nya guineas djungel.
Landet känns ju helt otroligt med floderna och naturen.
Jag och Rickard kunde också prata med en som varit i Tanzania i några år. Rickard fick ett glädjebesked då vi fick veta att det faktiskt bara kostar 3 kronor i minuten att ringa hem till Sverige.
Han berättade om sitt försök att klättra Kilimanjaro och han hade fått vända 100 meter från toppen pågrund av höjdsjukan som hade gjort att han spytt upp allt han hade i magen.
Det låter så konstigt att man kan vända 100 meter från toppen, men det är nog tuffare än vad man kan tro.
Det var helt klart en givande kväll!
Idag blir de korrekturläsning, kanske dra till kyrkan och snacka mer med missionärerna och sedan ta lite bilder ikväll som man kan ha som alternativ till framsidan.
Längtar sjukt mycket till Afrika ändå, det är verkligen det man tänker på under dagarna. Det kommer bli så sjukt grymt!
/ Jonathan
Dags att skjuta lite snart!
Landet känns ju helt otroligt med floderna och naturen.
Jag och Rickard kunde också prata med en som varit i Tanzania i några år. Rickard fick ett glädjebesked då vi fick veta att det faktiskt bara kostar 3 kronor i minuten att ringa hem till Sverige.
Han berättade om sitt försök att klättra Kilimanjaro och han hade fått vända 100 meter från toppen pågrund av höjdsjukan som hade gjort att han spytt upp allt han hade i magen.
Det låter så konstigt att man kan vända 100 meter från toppen, men det är nog tuffare än vad man kan tro.
Det var helt klart en givande kväll!
Idag blir de korrekturläsning, kanske dra till kyrkan och snacka mer med missionärerna och sedan ta lite bilder ikväll som man kan ha som alternativ till framsidan.
Längtar sjukt mycket till Afrika ändå, det är verkligen det man tänker på under dagarna. Det kommer bli så sjukt grymt!
/ Jonathan
Dags att skjuta lite snart!
Det rullar på
Åter en helt vanlig dag har passerat, jobb från 9-17 på slättens förskola. Sedan en hård löprunda, styrka och lite boxning. Känner mig i grym form så de är gött. Man känner verkligen av när man är de, då orkar man löpa hem från jobbet. Känner sig pigg och bara lite mer allmänt glad antar jag att man kan skriva.
Nu sitter jag åter en kväll och korrekturläser, det har nu blivit en liten kamp mot tiden. Jag bestämde mig för att gå igenom boken själv innan jag lämnade över den till Robban då jag upptäckte alla 100-tals stavfel.
Och det har verkligen tagit tid vill jag skriva upp. Men om det nu blir så att jag kan göra klart de sista, eller halva boken som jag har kvar att gå igenom. Och själva boken trycks redan i November då får jag två bonusmånader på mig att sälja de exemplar som trycks. Och 2 månader är verkligen en lång tid.
Men men, helgen i stockholm var riktigt härlig. I lördas så kollade jag och Amanda teater. Alexander spelade en råtta och jag rent ut sagt grät av skratt. Kvällen blev också riktigt bra då vi var på 50 års fest. Där träffade vi Ben som kom från England. Jag fick verkligen öva min engelska och Ben hade lite utav samma humor som mig vilket var kul!
Nästa vecka bär det av till Tyskland, känns sjukt att det redan gått ett helt år sedan sist jag var där. Hur som helst ska det bli gött att komma bort några dagar igen. Det är ju Oktoberfest också så de blir grymt.
Godnatt säger killen i tältet!:)
Nu sitter jag åter en kväll och korrekturläser, det har nu blivit en liten kamp mot tiden. Jag bestämde mig för att gå igenom boken själv innan jag lämnade över den till Robban då jag upptäckte alla 100-tals stavfel.
Och det har verkligen tagit tid vill jag skriva upp. Men om det nu blir så att jag kan göra klart de sista, eller halva boken som jag har kvar att gå igenom. Och själva boken trycks redan i November då får jag två bonusmånader på mig att sälja de exemplar som trycks. Och 2 månader är verkligen en lång tid.
Men men, helgen i stockholm var riktigt härlig. I lördas så kollade jag och Amanda teater. Alexander spelade en råtta och jag rent ut sagt grät av skratt. Kvällen blev också riktigt bra då vi var på 50 års fest. Där träffade vi Ben som kom från England. Jag fick verkligen öva min engelska och Ben hade lite utav samma humor som mig vilket var kul!
Nästa vecka bär det av till Tyskland, känns sjukt att det redan gått ett helt år sedan sist jag var där. Hur som helst ska det bli gött att komma bort några dagar igen. Det är ju Oktoberfest också så de blir grymt.
Godnatt säger killen i tältet!:)
Tack Renata Chlumska!
Ikväll har jag lyssnat på en av mina absolut största föredömen, jag visste redan allt hon hade gjort innan denna kväll men det var helt fantastiskt att lyssna på en människa som redan har gjort mycket av de grejerna som jag själv ligger och drömmer om under nätterna.
Renata började klättra när hon var 21 år gammal, 4 år senare stod hon på toppen av världens högsta berg. Det är ju en helt sjuk bragd att på så kort tid förbereda sig inför en sådan bestigning.
Jag är en person som oftast kommer i sista minuten inför föreläsningar och liknande men idag var jag 45 minuter innan start. Och där inne stod en livs levande Renata, vi pratade lite med henne om hennes rymdprojekt och jag kände mig lite som en liten skolpojke som äntligen fick träffa en av sina största idoler.
För mig är hon en superstjärna, att hon med hjälp av äventyr kan jämföra sitt liv med alla andras. Att man har olika mål och man får ibland ta omvägar för att lyckas, men ger man sig bara tusan på att man ska klara det så klarar man de.
Jag blev ändå förvånad över hur mycket planeringstid hon har inför varje projekt. När hon paddlade och cyklade runt hela USA trodde jag att planeringen bara tog några månader. Men hon anpassade sina 436 dagar efter årstiderna. Så hon kunde undvika paddling under vintern, eller krokodilsäsongen som hon sa. Massa sådana grejer som jag inte riktigt hade haft i åtanke. Hennes planering tog 5 år!
Att lyssna på henne var också extremt roligt, och jag kände verkligen det att om 15 år vill jag också stå på scen och berätta om äventyr, sedan sälja dokumentärer och filmer och att folk utanför ska prata om att de kanske också skulle testa på något annorlunda. Det roliga var att Amanda efter föreläsningen sa till mig att även hon kanske skulle kunna klara av någon strapats. Att våran roadtrip i USA nästa vinter kanske inte behöver bli med bil utan med cykel. Jag fick bara känslan av att fy tusan vad roligt det skulle vara att göra ett riktigt stort projekt med Amanda. Planeringsarbete, genomförande och efter arbete. Vi får se vad som händer, jag vet vad jag vill göra med mitt liv det är en sak som är säker ändå.
Att vandra i Renatas fotspår och också bli en äventyrare!
Nu blir det att kolla hennes dokumentärfilm :)
/Jonathan
Jag är klar!
Eller klar, nu är jag halvvägs kan man säga. Jag kommer verkligen sakna skrivandet då det är just det som har varit det man sett fram emot under veckorna. Men jag ser också fram emot nu att jobba med Robert och läsa igenom den gång på gång. Det blir också otroligt spännande att få höra honoms åsikt om den. Än så länge har ju bara Rickard läst den och det är ju klart han tycker om den efterssom han känner igen sig så pass mycket.
Det ska bli kul att få ett omdöme av en person som knappt vet vem jag är.
Men jag kan säga att det var sjukt igår när jag skrev ut 107 a4 sidor. Det kändes mycket tjockare än vad jag räknat med.
Kan inte förstå att jag faktiskt slutförde det, jag har nästan bara väntat på att gå in i väggen och komma till en punkt där jag inte kunde komma på vad jag skulle skriva längre. Men den kom aldrig och nu är de klart.
/ Jonathan
Det ska bli kul att få ett omdöme av en person som knappt vet vem jag är.
Men jag kan säga att det var sjukt igår när jag skrev ut 107 a4 sidor. Det kändes mycket tjockare än vad jag räknat med.
Kan inte förstå att jag faktiskt slutförde det, jag har nästan bara väntat på att gå in i väggen och komma till en punkt där jag inte kunde komma på vad jag skulle skriva längre. Men den kom aldrig och nu är de klart.
/ Jonathan
Sjukt glad!
Idag har varit en helt och hållet perfekt dag än så länge. Vaknade upp klockan 7 och tog moppen till Alleskolan, där hade vi först lektion. Sedan kom min arbetskamrat Rickard och vi spenderade kommande timme med att knyta ihop ballonger. Efter de satte vi upp alla ballonger och satte upp en tipspromenadrunda. Vädret var toppen och idag var invigningen av skolan så det var ganska mycket ståhej.
Kommande timmar spenderades med att leka med barnen i det sjukt goa vädret, snacka med Eson. Käka hamburgare med andra i personalen och garva åt en komiker som kom och hälsade på.
Vikariedagarna är verkligen inte fel! Med det som är det bästa att igår hade jag ingen korrekturläsare. Nu har jag två och det kan verkligen inte bli bättre. Nu ligger jag helt plötsligt riktigt bra till tidsmässigt. I december vill jag ha den färdigtryckt. Nu ska ja kontakta Sophie så hon får fota lite alternativa bilder till framsidan om hon vill.
Tack Michaela Karlen som föreslog Robert Blomqvist, efter att han sagt ja och han tyckte det skulle bli kul blev jag så glad att jag var tvungen att ge hans mamma som jag jobbade med en kram. Robert är en pappaledig svenskalärare som säkert kommer göra ett toppenjobb!
Nu ska jag snart till mitt andra jobb, ungdommsledare i kyrkan. Jag och Rickard ska handla och laga tacos till 30 pers. Kommer säkerligen bli en go kväll!
Allt är dock inte positivt, jag har haft problem med min axel i en vecka nu och var å kollade upp det idag. På onsdag får jag reda på om de är en kraftig överansträngning. Då kan det bli vila upp till 5 veckor och då skulle ja inte kunna ro något marathon eller jobba inom industrin, och det jobbet vill ja verkligen inte förlora!... Men men bara hoppas på de bästa! :)
/ Jonathan
Små äventyr!
Får ursäkta att bloggen varit lite död på senaste, men jag jobbar på och har inte speciellt mycket spännande att skriva om. Jag börjar få lite smått panik över att än så länge har jag inte hittat någon som kan korrekturläsa boken, men om ni känner någon gammal svenska lärare som inte har allt för mycke för sig får ni gärna kolla med honom/henne.
Visst har livet ändå varit fint ändå på senaste men nu börjar det verkligen klia i fingrarna och fötterna igen.
Det känns som om jag blivit lite för bekväm, jag jobbar, tränar lite umgås med kompisar och Amanda.
Men det är ju så, man får helt enkelt ta att köra hårt i några månader med jobb. 3 dagar i veckan snittar jag 12 timmar per dag så efter de orkar man inte riktigt få något bra träningspass.
Ska man till Afrika i 4 månader så får man helt enkelt bita ihop lite, men jag saknar ändå tiden i våras när verkligen allt hände. Jag hade inprincip inte en sekund att slappna av på. Antingen satt jag och planerade cykel/Paddelresan ringde vandrarhem, höll koll på vädret jämt å ständigt. Och man gick ständigt runt med den där kittlande känslan i magen av nervositet pågrund av ett fallskärmshopp väntade eller något gött dyk. Tågluffningen hade man framför sig och det tänkte man också konstant på.
Visst om en månad ska jag till Tyskland och ro ett marathon igen och det ser jag verkligen fram emot men jag är inte van vid att ha det såhär lungt ändå. Så det jag kommer fokusera nu på de kommande halvåret är att ta mig an de små äventyren. På så sätt tror jag att jag kan utvecklas väldigt mycket. Att marknadsföra boken kommer jag lägga enormt mycket tid på också, vi får se hur det går med det:)
Jag ska försöka utnyttja stråken både inom paddling och vandring, stället är ju sjukt vackert. Jag är säker på att ju mer nätter jag får i tält och ju mer bekväm jag blir med att vara i rörelse med kajak, cykel, löpning, vandring desto bättre.
Jag funderar starkt på att när det blir kyligare ute tälta i trädgården bara för att vänja kroppen vid kyla.
Sen så fort ja får ihop pengarna till Afrikaresan då kan ja ju lägga de andra pengarna på lite större grejer.
Men men just nu är de viktigaste att hitta någon som är sugen på att korrekturläsa!
/ Jonathan
Österrike!
Världens vackraste tjej!
Visst har livet ändå varit fint ändå på senaste men nu börjar det verkligen klia i fingrarna och fötterna igen.
Det känns som om jag blivit lite för bekväm, jag jobbar, tränar lite umgås med kompisar och Amanda.
Men det är ju så, man får helt enkelt ta att köra hårt i några månader med jobb. 3 dagar i veckan snittar jag 12 timmar per dag så efter de orkar man inte riktigt få något bra träningspass.
Ska man till Afrika i 4 månader så får man helt enkelt bita ihop lite, men jag saknar ändå tiden i våras när verkligen allt hände. Jag hade inprincip inte en sekund att slappna av på. Antingen satt jag och planerade cykel/Paddelresan ringde vandrarhem, höll koll på vädret jämt å ständigt. Och man gick ständigt runt med den där kittlande känslan i magen av nervositet pågrund av ett fallskärmshopp väntade eller något gött dyk. Tågluffningen hade man framför sig och det tänkte man också konstant på.
Visst om en månad ska jag till Tyskland och ro ett marathon igen och det ser jag verkligen fram emot men jag är inte van vid att ha det såhär lungt ändå. Så det jag kommer fokusera nu på de kommande halvåret är att ta mig an de små äventyren. På så sätt tror jag att jag kan utvecklas väldigt mycket. Att marknadsföra boken kommer jag lägga enormt mycket tid på också, vi får se hur det går med det:)
Jag ska försöka utnyttja stråken både inom paddling och vandring, stället är ju sjukt vackert. Jag är säker på att ju mer nätter jag får i tält och ju mer bekväm jag blir med att vara i rörelse med kajak, cykel, löpning, vandring desto bättre.
Jag funderar starkt på att när det blir kyligare ute tälta i trädgården bara för att vänja kroppen vid kyla.
Sen så fort ja får ihop pengarna till Afrikaresan då kan ja ju lägga de andra pengarna på lite större grejer.
Men men just nu är de viktigaste att hitta någon som är sugen på att korrekturläsa!
/ Jonathan
Österrike!
Världens vackraste tjej!
Man har hunnit med mycket på ett år!
2 dagar väntar i Amandas sommarstuga i helgen och de kommer bli livet. Vi ska vandra lite vid stråken, spela lite gitarr och sitta ute vid sjön och läsa böcker. Ser verkligen fram emot det men först väntar ett industripass ikväll och vikarie imorgon. Men de kommer nog gå vädigt fort!
Om cirka en månad är det dags för årets första roddtävling som går av i Göta Älv, helgen efter de åker vi till Tyskland igen och ror ett marathon, kommer bly grymt! Även om livet verkligen leker för tillfället så kommer de bli underbart att åka bort 5 dagar för nya upplevelser ändå:)
Känns som om att man hunnit med helt sjukt mycket på ett år nu, och om man gör en liten sammanfattning på det ser det ut såhär.
2010 Oktober - Roddmarathon i Tyskalnd
Februari-Påbörjade dykkursen
Mars- Tog Dykcertifikat och körkort
April- Cykling till Skåne och tillbaka
Maj- Fallskärmshopp
Juni- Försök på paddling till Mariestad
Tågluffning som innehöll allt från dykning, besöka storstäder, vandring, klättring, forspaddling, världens högsta lift, snorkling och vanlig solsemester.
Juli- Cykling runt vättern
Jag hade som mål att bestiga Kebnekaise iår också, anledningen till att jag inte gjorde det var att dels var de för dyrt, och jag behöver mina pengar till Kilimanjaro istället. Sedan är det nästan för lågt. Runt 2000 meter, jag och Amanda vandrade ju ner för ett 3000 meters berg i somras med tung packning. Man hinner inte göra allt, men man hinner med mycket!
Det som väntar är nu då att skriva klart de sista sidorna och sedan hitta någon som vill korrekturläsa. Och sedan om allt går enligt planerna kanske en av mina absolut största drömmar slår in, att ge ut sin egna bok!
/ Jonathan
Om cirka en månad är det dags för årets första roddtävling som går av i Göta Älv, helgen efter de åker vi till Tyskland igen och ror ett marathon, kommer bly grymt! Även om livet verkligen leker för tillfället så kommer de bli underbart att åka bort 5 dagar för nya upplevelser ändå:)
Känns som om att man hunnit med helt sjukt mycket på ett år nu, och om man gör en liten sammanfattning på det ser det ut såhär.
2010 Oktober - Roddmarathon i Tyskalnd
Februari-Påbörjade dykkursen
Mars- Tog Dykcertifikat och körkort
April- Cykling till Skåne och tillbaka
Maj- Fallskärmshopp
Juni- Försök på paddling till Mariestad
Tågluffning som innehöll allt från dykning, besöka storstäder, vandring, klättring, forspaddling, världens högsta lift, snorkling och vanlig solsemester.
Juli- Cykling runt vättern
Jag hade som mål att bestiga Kebnekaise iår också, anledningen till att jag inte gjorde det var att dels var de för dyrt, och jag behöver mina pengar till Kilimanjaro istället. Sedan är det nästan för lågt. Runt 2000 meter, jag och Amanda vandrade ju ner för ett 3000 meters berg i somras med tung packning. Man hinner inte göra allt, men man hinner med mycket!
Det som väntar är nu då att skriva klart de sista sidorna och sedan hitta någon som vill korrekturläsa. Och sedan om allt går enligt planerna kanske en av mina absolut största drömmar slår in, att ge ut sin egna bok!
/ Jonathan
Kilimanjaro!
Kilimanjaro kommer troligen bli det första berget som jag ger mig på. Man har fått höra att det är ett ganska lätt berg men det är fel. Flera hundra tvingas varenda år att bryta pga höjdsjuka, och vandringen är extremt tuff på sina ställen.
Jag snackade med en klättrare i Chamonix i somras och han berättade att om man har med en extra acklimatiseringsdag så ökar chanserna att nå toppen enormt.
Höjdsjuka märker man inte av speciellt mycket innan 4500 meter, så de sista 1000 höjdmeterna kommer bli tuffa!
En ganska stor nackdel med att vi åker i Mars-Juni är att då är regnperioden och det gör en bestigning lite svårare än normalt.
Det ska vara helt okej att ta ledigt en hel vecka från volontärarbetet. Men nu väntar då stentuff träning, jag har tänkt att lägga upp träningen på cirka 4 pass i veckan. Jag vill gå upp runt 5 kg så ska köra ganska mycket styrka nu, och vandring med packning.
Tagga! :)
Jag snackade med en klättrare i Chamonix i somras och han berättade att om man har med en extra acklimatiseringsdag så ökar chanserna att nå toppen enormt.
Höjdsjuka märker man inte av speciellt mycket innan 4500 meter, så de sista 1000 höjdmeterna kommer bli tuffa!
En ganska stor nackdel med att vi åker i Mars-Juni är att då är regnperioden och det gör en bestigning lite svårare än normalt.
Det ska vara helt okej att ta ledigt en hel vecka från volontärarbetet. Men nu väntar då stentuff träning, jag har tänkt att lägga upp träningen på cirka 4 pass i veckan. Jag vill gå upp runt 5 kg så ska köra ganska mycket styrka nu, och vandring med packning.
Tagga! :)
Ullared blev lyckat!:)
Jag åkte till Ullared igår med förhoppning om att hitta en boxningssäck och spendera runt 500 kr. Istället kom jag hem med riktigt bra grejer som jag säkert kommer få mycket nytta av.
Ett regnställ som var ganska dyrt, alltid bra att ha när man är ute mycket.
En vinterjacka, bra märke On the peak, blir perfekt att ha när skidsäsongen drar igång!:)
Sedan en sjukt massa små grejer som blir perfekt, mini termos, mini yxa, multiverktyg.
En annan perfekt grej var vattensäkra påsar som jag var tvungen att låna av några när jag paddlade kajak. Känns bra att ha egna nu! Sedan packväska till cykeln.
En pannlampa som jag kan ha när jag cyklar eller i tältet. En liten lykta som med en sinnes starkt ljus lyser upp hela tältet och räcker många timmar. En tvål i metall som tar bort fisklukt, och en myggkeps.
Medel som man kan ha för att göra skor mer vattentäta, stor vintermössa och bra skidhandskar.
Så Ullared blev väldigt lyckat för min egen del måste jag säga:)
Känns som om jag börjar få det viktigaste nu. Men min livs affär är fortfarande när jag köpte en racer cykel och en annan skitbra cykel som kan ta mycket packning på bruket för 100 kronor.
Det som saknas för mig nu är ändå helt sjukt mycket grejer.
Jag vill i framtiden inhandla en egen kajak.
Egen dykutrustning
Riktigt bra kängor
Ett tält som tål vilken storm som helst
Klätterutrustning
Ett stormkök i titan
Sedan är jag nöjd! bara fortsätta jobba....
/ Jonathan
Ett regnställ som var ganska dyrt, alltid bra att ha när man är ute mycket.
En vinterjacka, bra märke On the peak, blir perfekt att ha när skidsäsongen drar igång!:)
Sedan en sjukt massa små grejer som blir perfekt, mini termos, mini yxa, multiverktyg.
En annan perfekt grej var vattensäkra påsar som jag var tvungen att låna av några när jag paddlade kajak. Känns bra att ha egna nu! Sedan packväska till cykeln.
En pannlampa som jag kan ha när jag cyklar eller i tältet. En liten lykta som med en sinnes starkt ljus lyser upp hela tältet och räcker många timmar. En tvål i metall som tar bort fisklukt, och en myggkeps.
Medel som man kan ha för att göra skor mer vattentäta, stor vintermössa och bra skidhandskar.
Så Ullared blev väldigt lyckat för min egen del måste jag säga:)
Känns som om jag börjar få det viktigaste nu. Men min livs affär är fortfarande när jag köpte en racer cykel och en annan skitbra cykel som kan ta mycket packning på bruket för 100 kronor.
Det som saknas för mig nu är ändå helt sjukt mycket grejer.
Jag vill i framtiden inhandla en egen kajak.
Egen dykutrustning
Riktigt bra kängor
Ett tält som tål vilken storm som helst
Klätterutrustning
Ett stormkök i titan
Sedan är jag nöjd! bara fortsätta jobba....
/ Jonathan
