Hur kan du paddla själv? fy vad tråkigt har många sagt till mig. Men jag tycker verkligen inte det ska bli tråkigt, jag känner mig rastlös nu och vill bara komma iväg!

Tiden bara rinner iväg känns det som och en vecka kan ibland kännas som en dag och när man praktiserar eller går i skolan går tiden ruskigt fort och man vet exakt vad man har framför sig när man vaknar på morgonen . De 5 dagarna jag och jakob var ute och cyklade var det verkligen som om tiden stod still ibland. Man levde här och nu man fokuserade och la märkte till grejer man kanske inte skulle gjort annars.

Det ser jag fram emot dessa dagar! jag kommer vara ute och rent ut sagt bara vara. Att bli ett med kajaken, Tidan, forsarna, naturen. Fåglarna får bli min musik och naturen och omgivningen får bli min tv. Tältet får bli mitt hem och viloplats.

Min bok håller jag på med för fullt också och har kommit en ganska bra bit, här kommer ett litet utdrag för den som är intresserad.




Jag gick av cykeln för sista gången, vi var hemma! vi hade tusan klarat att cykla till Skåne och tillbaka, känslan var helt enorm. Vi hade givit oss iväg som 2 stora amatörer som knappt cyklat med packning innan och som aldrig cyklat 2 dagar irad. Vi kom hem som någonting annat, jag säger absolut inte proffs men vilken erfarenhet rikare vi båda hade blivit. När vi startade cyklade vi med en flaska vatten var och ganska sent på förmiddagen för vi prioriterade sömn mer. Sista dagarna gick vi upp kl 6 på morgonen för vi visste att det skulle vara mycket varmare och jobbigare att starta vid 11, som vi gjorde första dagen. Varenda gång vi såg en affär såg vi till att dricka upp allt vatten sedan fylla på alla flaskor för vi visste att nästa affär kanske skulle ligga väldigt långt bort. Sådana grejer gjorde oss till ett så mycket bättre lag. Och våra kroppar är helt otroliga, de anpassar sig efter allt du gör. Första dagen var jobbigast, andra var faktiskt lite bättre. Sista dagen cyklade vi 20 mil och jag hade helt klart kunnat cykla ännu längre.

Men känslan att vi faktiskt hade lyckats är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord utan den känslan hoppas jag fler än jag och min bror får uppleva någon gång i livet. Jag har känslan att så många blir för bekväma med sina liv att de inte utsätter sig för några risker alls. De går till jobbet, åker hem kanske spelar lite golf, kollar en film och äter god mat. Det låter ju faktiskt väldigt gött att ha de så. Men frågan man kanske måste ställa sig själv är vill du se tillbaka på ditt liv när du är 60 och känna att du önskade att du gjort en grej som aldrig blev av för du inte hade tid. Jag tror inte man vill bli gammal med de känslorna allt handlar nog om att ta de där första stegen. De där första stegen att göra något annorlunda som du alltid drömt om men folk har sagt att det är för farligt eller onödiga pengar. Jag tycker att vad det nu är man vill göra i sitt liv så ska man satsa hela sitt hjärta på de, inte halva utan hela! För när du väl får den där kicken att jösses vad stolt jag är över mig själv, då finns det absolut ingenting som kan stoppa dig från att verkligen leva livet!


Släng gärna in en kommentar om vad du tycker, jag blir tillbaka på bloggen om någon vecka och då får vi se hur paddlingen gått. 16 mil är långt men inte omöjligt!

/ Jonathan