Har fått uppleva ett mirakel! Det finns en gud!
Jag tänkte den fredagen, tänk att det måste till ett mirakel för att man ska börja tro på riktigt.
Visst jag har ofta gått i kyrkan men aldrig känt den där riktiga glöden som jag ser många andra ha.
Sen i mitt gymnasium känns det som man inte ska prata om gud alls. Jag råkade nämna att jag skulle till kyrkan en kväll då var det en kille som klottrade ner Jesus namn över hela mitt arbetsrum.
Jag blev riktigt arg och sa aldrig mer något om kyrkan, För feg helt enkelt.
Igårnatt fick jag dock ett helt annat perspektiv om min tro.
Det började med att jag och Rickard var ute och gick med Amandas hund som jag passat hela dagen. Coda blev väldigt skrämd och slet sig loss, med en väldig fart rusar hunden iväg med mig efter sig. Jag börjar redan där få riktigt panik. Coda försvinner helt ur min syn och jag springer runt som en galning och skriker hans namn.
Jag, Rickard och Viktor delar upp oss och söker igenom hela Habo känns det som. Ingen svarar i sin telefon. Ingen av Amandas familj. Jag skämdes något fruktansvärt, de litade på mig och vad händer? Det kändes som om jag svikit dem totalt. Jag började tänka medan jag sprang att det finns inte en chans jag skulle kunna leva med mig själv om Amandas hund blir påkörd eller något. Det kändes hopplöst att springa runt och leta och skrika efter hunden.
Det kändes som om jag i vilken sekund som helst skulle tuppa av. Var helt borta och visste inte vad vi skulle ta oss till. Så samtidigt som jag sprang började jag be om guds hjälp, jag nästan skrek till honom om hjälp.
Amandas familj och min familj, Simon å Anna hjälpte nu också till men ingen Hund.
Jag började nu bli ruskigt rädd och trodde det var kört. Amandas mamma kallade in oss och sa de inte var någon ide att leta mer. Vi fick helt enkelt hoppas han skulle komma tbx av sig själv.
När jag låg själv i Amandas säng knäppte jag händerna igen och bad. Jag bad om ett mirakel bad om att få vakna upp med att hunden slickade mig i ansiktet eller vad som helst. Jag bad om ett mirakel, om han skulle hjälpa mig med detta skulle jag vara honom evigt tacksam!
Halv 7 på morgonen vaknade jag upp av att dörren öppnades och Coda störtade in i rummet och slickade mig och Amanda i ansiktet.
Det var stort! riktigt stort!
Idag har jag känt mig väldigt konstig men lättad. Men är ändå sjukt glad över att ha en kompis som Rickard som fullständigt offrade sig igårnatt. Och finns där när man behöver honom varenda gång!
/ Jonathan
Det var inte gud, bara en smart hund ;)
Du är inte ensam med att få en mirakulös vändning i tron Päron...
Efter att vi delade upp oss:
Bad och bad, förlorade hopp när jag kom hem, kännde riktigt dåligt inombords, lyckades att sova efter att ha bett till Gud..
Kändes riktigt bra, en lättnad imorse när jag fick ditt sms..
Kännde verkligen att Gud var med oss till slut..
Tre galningar skrikande runt midnatt?? känner igen mig...x)
Tack för stödet!: )
//Viktor Sandhu
Du är inte den enda som fick en mirakulös vändning i tron igår/idag Päron..
efter att vi hade delat upp oss:
Jag Bad och bad, sprang och skrek som en galning, frös, började förlora hopp.. Sen märkte jag att i princip många fler började hjälpa till, fick en liten höjning i hopp.. Men efter en stund kände jag att han inte skulle visa sig..
Letade runt tillsammans med Mia(tror jag att det var) och Amelia i bilen, sen blev lämnad hemma..
med ånger, ett berg av skuld,hjärta med dåligt samvete, förlorade nästan all hopp, tillslut bad jag en sista gång till Gud innan jag lyckades sova kort därefter...
06.20:
Får jag ett sms av dej, i tron på att ni har hittat Coda..
jag öppnar sms:et och ser det..
"Vi har hittat hunden"
Dom orden, fick jag ett stort leende, och därefter kunde jag tillslut sova gott, fortfarande med ånger, men med lättnad över att fruktan lämnade mitt hjärta som en stark vind rusande in genom en öppning, men den här vinden flög ut..:)
Kändes riktigt bra när jag läste Sms:et..
Sen märkte jag att Gud var med oss hela kvällen, och komm på att tänka på Liam med hans prövning, "när prövningen kommer ska jag vara med er" och det var han tillslut, märkte bara inte direkt.. Märkte det i morse, hur gudskraft värkade genom SMS:et, genom er två som gav mig stöd, tro och hopp hela tiden!
Tack för stödet Päron och Rickard!<3
/Viktor Sandhu
Amen!
GILLA GUD
Riktigt häftigt :)
Amen is right!
Jag tror att allting händer av en anledning. Att allt vi gör blir till något större, även om vi inte vet det just då. Det finns en mening med att Coda sprang iväg, än kanske du inte vet det men snart kommer du få reda på det. Kanske var det Gud som "sa" till Coda att springa hem, det kommer vi aldrig få veta.
Jag själv kan tro på mirakel, det kan vara mycket möjligt att sådant händer men då görs detta av en anledning, som att dina guider så kallade skyddsänglar pushar och visar dig vägen genom livet, att visualisera sig till ett mål. När du till exempel önskade så oerhört mycket att Coda skulle slicka dig i ansiktet skickar du de bilderna till honom vilket kan kan snappa upp och på så sätt återgå hem.
Kanske luddigt.. men här är en låt som beskriver min tro väldigt bra, lyssna på texten :)
http://www.youtube.com/watch?v=SzKqiO5xEf4
Jag skulle gärna gästblogga om min tro, mirakel, andlighet mm.
Gött skrivet Emma! vad kul att du vill gästblogga ser jag fram emot :) vi får höras!
