Vägen mot körkort har varit det absolut tråkigaste och segaste jag någonsin varit med om. Jag gjorde halkbanan och allt i somras och då tänkte jag gött då tar jag snart körkort. Ett halvår senare och ca 20 körlektioner är det äntligen fixat. Jag är van vid att klara av allt som jag ger mig in på i första taget, men detta har varit något nytt. Jag misslyckades både med teorin och uppkörningen första gången vilket kändes otroligt tungt.

Idag kändes dock allt riktigt bra och jag var lugn hela tiden mot skillnad från första gången. Men det som är det bästa med att ha tagit körkort känner jag är att nu kan jag blicka framåt mer. Börja träna regelbundet nu 5 pass i veckan och bara tänka på det, istället för att varenda gång man tränar ha ångest över att man borde plugga körkortsteori eller något. Fokus cykling nu!, Kan också sitta ner med pappa och planera resan till Sveriges högsta berg Kebenikaise.

Jag och syrran kan börja öva några låtar för att sen åka och spela på ryhov som jag lovat dem vi ska göra. Blir riktigt kul!

Nästa lediga helg ska ja nog ta bilen och köra ner till Skåne, är sjukt sugen på att se havet igen. Kanske hälsa på gamla vänner till familjen och bara njuta!

/ Ett lyckligt Päron!