När vi precis lastat i allt i kajakerna så säger han som vi skulle hyra av,
- Får ja rekommendera att du paddlar åt andra hållet och inte mot Mariestad för vi har nämligen bara ploggat ca 7 km och vi vet inte hur det ser ut efter det. Ploggat menar han att de inte hade tagit bort alla träd som fallit över Tidan under vintern.

Jag blev riktigt arg, om de hade sagt det till mig när jag ringde för några dagar sen så hade jag valt och planerat upp en annan runda. Men envis som jag är så fick jag med en såg med tanke på att ja skulle kunna såga mig fram.

Kajaken var maximalt packat och jag har ingen aning om hur mycket den vägde men herregud jag hade svårt att förstå hur jag skulle kunna lyfta upp den själv på kajakkärran. Den vägde bly och jag hade väldiga problem med att få i den i vattnet från bryggan för den var så tung.

2 km hade jag till första lyftet jag kände mig stressad, tiden rullade iväg och jag låg verkligen efter i tidsschemat, med tanke på att jp gjort en artikel som det stod mycket om just paddlingen var jag rädd för vad folk skulle säga om jag inte klarade det. Första kraftverket fick jag hjälp med lyftet vilket var tur, men även att vi var 2 så var det väldigt besvärligt att få ner kajaken i en smal stig. Sedan flöt de på ganska bra i ytterligare 2 km men jag märkte hur mycket de hade sågat och fixat för att man skulle kunna komma fram. Det kändes hopplöst och jag såg framför mig hur jag säkert skulle få såga de kommande dagarna.

Andra lyftet blev ruskigt besvärligt. Först fick jag dra upp kajaken för en kulle vilket tog enormt med energi. Sedan var problemet att lyfta kajaken så den kom rätt i kärran. Det innebar ett absolut maxlyft för både ben,armar och rygg. Jag tror jag försökte 10 gånger innan kajaken kom rätt i kärran och det gick att dra den. Men även med kärran så var det fruktansvärt jobbigt att dra kajaken. ca 50 meter slit sedan la jag mig ner totalt död. Hade man varit 2 så hade det inte varit några problem men jag fick inte kajaken rätt på kärran därför blev det så mycke jobbigare än normalt.

Sedan kom nästa problem, nu skulle jag dra den i högt gräs med skylt "varning för ormar" eftersom jag glömde stövlar hemma kändes det väldigt osäkert att gå med foppa tofflor och gång på gång åkte kajaken av kärran. Det var riktigt riktigt tufft mentalt att behöva lyfta på den om och om igen.

När jag nu paddlade låg det träd i vägen och det blev väldigt besvärligt att hoppa av kajaken och försöka lyfta kajaken över träden.. Det kändes hopplöst redan här insåg jag att jag säkert skulle kunna ta mig till Mariestad, men det skulle säkert ta 15 dagar i denna takt jag hade 5. Sedan skulle jag säkert paja ryggen med alla dessa lyft.

Jag kollade kartan och såg att jag närmade mig åter ett lyft och det var på 800 meter. Det här var ju tusan ingen paddling alls kändes det som. De 800 meterna tog säkert ca 2 timmar för mig nu hade nämligen något hänt med kajakvagnen också. Jag var helt förstörd och hade knappt kommit någonstans alls.

Paddlade över en sjö sen nästa lyft, 300 meter de är också ganska långt och det var uppför. Jag koncentrerade mig stenhårt på att få kajaken uppför backen att jag glömde bort att kolla kartan. Men när jag dragit den upp för den långa backen kom jag till en stor väg, de kunde ju inte stämma? Jag stoppade första bästa bil och kollade läget.

- Du måste gå ner för backen igen sa han bara sen vänster precis vid bron. Jag hade alltså dragit den uppför en gigantisk backe bara för att behöva dra den ner igen.

Väl i vattnet var de ganska strömt, bra tänkte jag nu slipper jag mer lyft dock närmade sig ett lyft på 1300 meter men de orkade jag inte tänka på. Precis när strömmen tog mig kollar jag bakåt och ser kajakvagnen ligga retfullt kvar vid slänten.

Det kunde ju inte vara sant, med all kraft fick jag vända och paddla motström tillbaka sätta på kajakvagnen och sedan börja om igen. Alla dessa grejer var så mentalt jobbiga. Ingenting kändes som min väg.

Nu var det också en riktig forspaddling, något som jag ibörjan var osäker på. Ibörjan tvekade jag och då hamnade jag fel. Tänk er själva komma full fart mot ett träd som ligger över floden med vassa grenar som spretade åt alla håll. Jag dundrade in i trädet 1 meter ifrån den grenen som hade kunnat spetsa mig.
Jag blev tusan rädd det här var farligt..

Mer forsar, visst var de ändå väldigt spännande och kul, man lärde sig snabbt att bestämma sig fort hur man skulle möta en sten eller vilken sida man skulle paddla på. Men hela tiden väldigt orolig för att åka in i mer träd. en Jättebjörk blockerade vägen helt och jag fick hoppa av kajaken, vatten upp till bröstet och lyfta över kajaken, balansera och sedan klättra över trädet. Kändes ganska coolt att klara det hindret ändå.

Så fort man fastanade mellan träd eller stenar kom myggen och var inte allt för snälla.


Fortsättning imorgon

/ Jonathan