Till att börja med vill jag tacka Sophie Janeman för ett riktigt bra jobb med layouten. Jag har faktiskt fått endel klagamål på att min blogg har varit för tråkig när de gäller design och sånt. Så hoppas ni tycker om de, det ja ska skriva om nu tänker jag också dela in i olika inlägg för de skulle bli alldeles för långt annars. För 2 år sen drabbades jag av hjärtfel pga överträning, här kommer den historien. Trevlig läsning :)

Jag har aldrig någonsin varit i så bra form som jag var för ungefär 2 år sedan. En ljumskeskada gjorde så jag inte kunde spela innebandy, men jag hade inga problem när jag bara sprang å undvek snabba vändningar. Så jag började helt enkelt löpa,cykla, simma väldigt väldigt mycket. Ibörjan gick det segt men min kropp kom in i det snabbt jag kunde springa mil efter mil. När jag inte tränade eller tog en vilodag skrek min kropp efter träning.

Jag insåg det inte då men nu i efterhand förstår man hur sinnessjukt mycket jag tränade under de månaderna inför göteborgsvarvet. Mitt mål va att springa de under 1.20.

En grej jag gjorde under den perioden var att efter en skoldag satte jag på mig löparskorna och sprang hem från stan. Det sjuka var att under tiden som jag sprang planerade jag i huvudet hur jag skulle träna nästa vecka. Efter att jag hade sprungit de 25 km mådde jag hur bra som helst. En eftermidda i veckan ägnade jag till simning, oftast 3 km långa pass. Vansbrosimmet i en svensk klassiker är 3 km. Efter simningen, löpning och så höll det på. Det blev ju kanske inte mindre träning när jag fick upp ögonen för Jonas Colting en världmästare i Triathlon. För er som inte vet vad Triathlon är så är det en tävling där man simmar,cyklar och sedan löper. En Ironman är den tuffaste idrottstävlingen en person kan utföra. Klart som tusan ja började träna ännu mer. Jag ville ju självklart utföra en ironman i framtiden.

Jag ställde upp i ganska många andra löpartävlingar som gick väldigt bra. Midnattsloppet sprang jag milen under 40 minuter på precis efter jag hade debuterat i a laget. Jag sprang med chipp och det visade sig att av 7000 löpare var jag på topp 150, Jag hade sprungit om 3000 personer under den tävlingen.

När jag kvalade om startplatser till göteborgs varvet tävlade jag med en i min egen ålder. Han var ruskigt bra i löpsteget och jag förlorade mot honom precis, det visade sig att han kommit 3a på sm 3000meter. Han frågade vilken förening jag tillhörde jag svarade, jag spelar i Fagerhult. När han förstod att jag spelade innebandy skrattade han, och skakade på huvudet å lunka iväg. Jag roppade efter honom att när gbg varvet startar blir de du som jagar mig!

Månaden innan körde jag ännu hårdare man kände att de började närma sig. Hör någonstans började nog min kropp säga ifrån att " Jonathan jag klarar inte mer, måste vila"
Jag sket i det och körde på, det var en helt vanlig morgon i ok-gränsen jag höll ett riktigt dåligt tempo, orkade ingenting. Sen gick allt så fruktansvärt snabbt det flimrade till i ögonen, knäna vek sig och allt blev svart. Där låg jag i skogen jag vet inte hur länge tills jag känner att någon ruskar om mig. Ja återfick medvetandet och kom snabbt på fötter.
Hur mår du unge man frågade hon.
Bra jag råka bara somna mumlade jag sen gick jag hem. Livrädd, fattade inte vad som hade hänt. Tänkte bara inte ett ord om detta till mina föräldrar då kmr de ringa läkarna och vem vet vad dom hittar. Jag hade ingen anning om då att jag hade hjärtinflammation och skulle få ta ett träningsbreak på 8 månader. 

Nu har jag skrivit mycket men som sagt finns väldigt mycket mer, nu är de dags att dra te jobbet ha de fint!/

Jonathan