Mitt största föredöme
Vi alla har vi våra föredömen, personer som vi vill vara exakt som. Många vill tillexempel bli den "nye" zlatan eller den nye idol. Jag har alltid haft många personer som jag ser upp till. Många idrottsmänn, Tränare, lärare finns väldigt många. Men det finns en person som jag har haft som min största idol genom hela livet.
Det är min bästa vänn Rickard Abrhamsson.
Första gången jag träffade honom var på dagis när jag helt oskyldigt satt och lekte i sandlådan med min kompis måns. Vi skulle precis gå in och äta, när vi blir överfallna av 2 killar med halsduk för ansiktet. De brottade ner oss hur enkelt som helst sen bara gick därifrån. Det var som sagt första gången vi träffades. Jag höll mig ifrån han och hans gäng resten av dagis perioden. När jag skulle börja skolan hade jag till min största fasa hamnat i samma klass som Rickard. Hur ska detta gå tänkte jag.
Jag var nog ganska blyg i klassrummet men varje rast spelade vi bandy på gården. Där fick jag min respekt, Rickard ville vara i mitt lag och jag tror där någonstans började vi bli riktigt bra vänner. Vi blev oövervinliga tillsamans. Dock hände det att vi fick spela mot varandra, det slutade oftast med att någon av oss började gråta och vi inte kunde spela klart. Åren gick och vi började spela innebandy på riktigt, vi började inprincip tävla i allt även det som inte handlade om idrott. Jag glömmer aldrig ett utvecklingsamtal jag hade. Efterssom jag och Rickard tävlade även i skolarbetet hoppade jag över vissa sidor för att hänga med i takten. Rickard jobbade otroligt snabbt och jag var tvungen att ta till osjysta medel. Men så säger läraren.
- Varför har du hoppat över massa sidor i matteboken? Rickard har gjort exakt likadant. Då kunde jag bara inte hålla mig för skratt.
En annan gång när vi tänkte vi skulle ta en trevlig schak kväll. När Rickard går hem kommer mamma upp och frågar om vi hade slagits. haha jag kan dra tusen exempel känns det som.
Ne men lite om varför jag har honom som min största idol är, för att varenda dag har han inspirerat mig på alla möjliga sätt. När inga andra orkar göra ett skit i skolan sitter han där och bara maller på. Varenda gång i löpspåret har han alltid varit några meter framför mig. I innebandyn har han alltid varit steget före hela tiden. Han är den som taggar igång oss inför match och den som alltid går runt med ett leende på läpparna. När jag fick ta ansvar för skollaget försökte jag bara vara exakt som Rickard när jag höll i uppvärmningen och allt. Vi har också varit ledare för barngympa, teater och andra grejer. Jag har växt väldigt mycket som person och jag tror att om det inte varit för Rickard hade jag nog inte alls vågat ta för mig på samma sätt.
Vi har fortfarande stora planer tillsamans vi vill båda åka till Afrika och voluntärjobba, vi vill ut i Europa och jobba som gatumusikanter och mycke mer. Han är nog lite som mig vill verkligen ut i världen.
Jag tror att om 5 år eller något är Rickard helt klart en superstjärna inom innebandyn. Jobbar och inspirerar människor på något sätt. Jag tror gud bär Rickard fram genom livet. Finns ingen jag skulle komma på som förtjänar guds kärlek mer än Rickard gör.
Nu ska jag dra och jobba ha de fint gott folk! :)
Det är min bästa vänn Rickard Abrhamsson.
Första gången jag träffade honom var på dagis när jag helt oskyldigt satt och lekte i sandlådan med min kompis måns. Vi skulle precis gå in och äta, när vi blir överfallna av 2 killar med halsduk för ansiktet. De brottade ner oss hur enkelt som helst sen bara gick därifrån. Det var som sagt första gången vi träffades. Jag höll mig ifrån han och hans gäng resten av dagis perioden. När jag skulle börja skolan hade jag till min största fasa hamnat i samma klass som Rickard. Hur ska detta gå tänkte jag.
Jag var nog ganska blyg i klassrummet men varje rast spelade vi bandy på gården. Där fick jag min respekt, Rickard ville vara i mitt lag och jag tror där någonstans började vi bli riktigt bra vänner. Vi blev oövervinliga tillsamans. Dock hände det att vi fick spela mot varandra, det slutade oftast med att någon av oss började gråta och vi inte kunde spela klart. Åren gick och vi började spela innebandy på riktigt, vi började inprincip tävla i allt även det som inte handlade om idrott. Jag glömmer aldrig ett utvecklingsamtal jag hade. Efterssom jag och Rickard tävlade även i skolarbetet hoppade jag över vissa sidor för att hänga med i takten. Rickard jobbade otroligt snabbt och jag var tvungen att ta till osjysta medel. Men så säger läraren.
- Varför har du hoppat över massa sidor i matteboken? Rickard har gjort exakt likadant. Då kunde jag bara inte hålla mig för skratt.
En annan gång när vi tänkte vi skulle ta en trevlig schak kväll. När Rickard går hem kommer mamma upp och frågar om vi hade slagits. haha jag kan dra tusen exempel känns det som.
Ne men lite om varför jag har honom som min största idol är, för att varenda dag har han inspirerat mig på alla möjliga sätt. När inga andra orkar göra ett skit i skolan sitter han där och bara maller på. Varenda gång i löpspåret har han alltid varit några meter framför mig. I innebandyn har han alltid varit steget före hela tiden. Han är den som taggar igång oss inför match och den som alltid går runt med ett leende på läpparna. När jag fick ta ansvar för skollaget försökte jag bara vara exakt som Rickard när jag höll i uppvärmningen och allt. Vi har också varit ledare för barngympa, teater och andra grejer. Jag har växt väldigt mycket som person och jag tror att om det inte varit för Rickard hade jag nog inte alls vågat ta för mig på samma sätt.
Vi har fortfarande stora planer tillsamans vi vill båda åka till Afrika och voluntärjobba, vi vill ut i Europa och jobba som gatumusikanter och mycke mer. Han är nog lite som mig vill verkligen ut i världen.
Jag tror att om 5 år eller något är Rickard helt klart en superstjärna inom innebandyn. Jobbar och inspirerar människor på något sätt. Jag tror gud bär Rickard fram genom livet. Finns ingen jag skulle komma på som förtjänar guds kärlek mer än Rickard gör.
Nu ska jag dra och jobba ha de fint gott folk! :)
Kommentarer
Postat av: Elvira
Tog fram din logg på Facebook för att skicka ett meddelande om teatern... upptäckte länk till denna fina blogg.
Du är verkligen en fin kille Jonathan! Och du skriver om Rickard, din syn på livet och allt så att det berör!
Blogg är verkligen inte fjolligt och när man skriver som du gör är det bara en sak - modigt!
Tänker fortsätta följa den här, för du skriver så bra! :)
Postat av: Arvid
Haha du o Rickard när ni va små låter exakt som Jag o Pojje, fanns inget viktigare än att vinna mot honom i allt ;)
Postat av: malin
Jag gillar det!
Trackback