I mitt senaste inlägg berättade jag om hur jag övertränade mig själv och till slut svimmade i skogen. Varför gjorde jag det egentligen? sprang jag bara för en supertid i göteborgsvarvet? nej jag sprang och tränade för jag mådde så sjukt bra av det. Min kropp visste att nästan varje dag skulle den få en riktigt genomkörare. På samma sätt som folk blir beroende av godis, mat, alkohol blev jag beroende av att träna. Ju mer jag tränade desto enklare klarade jag av vardagen och skolan. Om ni är beroende av tex kaffe testa att ta ett break några dagar. Ni kommer då bli väldigt tjuriga och få ont i huvudet. Samma sak hände med mig när jag inte tränade. När mina kompisar pratade jag i skolan om hur jobbigt det skulle bli att träna på kvällen längtade jag efter att få ta på mig löparskorna och pressa mig till det yppersta. här kommer nästa del

Jag råkade av misstag säga till min syster att jag hade svimmat och då dröjde det inte länge vill jag lova tills mamma visste om de. Mamma ringde läkaren och jag fick genast tid. De tog ekg test och bad mig sedan sitta och vänta. Jag tog det hela med ro, jag var okej inget att vara rädd för. Satt och planerade kvällens träning. Sedan hör jag han där ska med en ambulans nu. Jag ser att läkaren pekar på mig, jag kollar om de sitter någon bakom mig för det kunde ju inte vara möjligt. Varför skulle jag åka ambulans? Efter 5 minuter kommer de in 2 ambulansförare med en rullstoll som jag får sätta mig i. De tar mig snabbt till ambulansbilen och kör snabbt till ryhov. De pratar med mig som om jag i vilket fall ska slockna och dö kändes det som. Jag frågar gång på gång,
Kan jag springa göteborgsvarvet? kan jag springa göteborgsvarvet? då skrattade en av dem och sa vila dig nu.

När vi kom till ryhov gjordes det mer tester sedan fick jag sitta ner och vänta igen. Nu satt jag verkligen inte och planerade kvällens träning. Nu satt jag och bad om att det inte skulle vara något alvarligt fel på mig. I göteborgsvarvet finns det 20 startgrupper, i den första springer alla afrikaner och de som ska vinna jag hade kvalat och skulle starta i den näst bästa. Jag hade tränat i månader det är väldigt svårt att förklara vilken stor grej det var för mig. Så när läkaren säger du har totalt träningsförbud i en månad te att börja med sen får vi svaren. Ekg testet hade tydligen inte varit bra. När jag sedan satte mig i bilen kände jag en enorm tomhet. Vem var jag nu? jag hade kallats habos forrest gump. Vad skulle jag göra i en månad? det brast totalt för mig och tårarna ville aldrig sluta rinna.  

2 dagar senare när göteborgsvarvet drog igång satt jag hemma och gjorde absolut ingenting. Jag var arg på mig själv, det var mitt eget fel vad som hänt. Jag hade tränat för hårt för länge helt enkelt. Jag var ändå på något sätt tacksam för att jag levde. Folk dör av att träna med hjärtinflammation. Så vad gjorde jag den sommaren?

Jo det blev den absolut bästa sommaren i mitt liv. Jag var i Rom, istället för att träna satt jag ute i solen med min gitarr och lärde mig nya saker varje dag. Jag var väldigt mycket med Emil Fridh och det gjorde mig väldigt gott, vet inte hur många goa dagar vi hade tillsamans den sommaren med vattenskidor i stråken, kanot och allt möjligt. Jag lärde också känna Snarberg och han blev en mycket god vänn. Konfirmationslägret var fruktansvärt kul. Eson var också en stor hjälp. Det fanns så otroligt många som fanns där för mig. I slutet av den sommaren träffade jag Amanda och jag var fruktansvärt lycklig. Månaderna bara flög iväg men en dag ringde det. Det var min läkare som sa Jonathan ditt hjärta är helt bra, du kan börja spela innebandy och träna igen.

Om jag inte fått hjärtfel och fått de 8 månaderna till att ägna mig åt helt andra saker hade jag nog troligen spelat innebandy än idag och inte alls haft samma drömmar. Det kändes som jag bevisade för mig själv att man avgör själv hur man vill leva. Om någonting inte går som planerat kan du alltid ta andra vägar för att vara lycklig. Det är en trygghet för mig att känna på det sättet.

Nu har ja skrivit väldigt mycket hoppas inte jag tråkat ut er, Ha det toppen! / Jonathan