Att våga bryta en negativ trend.
Jag svarar vad kan jag inte göra nu!
I Över 1 år gick jag upp varje morgon gick till skolan, kom hem från skolan väntade någon timme sedan pallrade mig iväg till innebandyträningen. Jag gjorde det för just såhär har mitt liv nästan alltid sett ut. Jag har inprincip blivit inpräntad i huvudet att en dag ska jag bli proffs. Kosta vad det kosta vill. Jag ifrågsatte inte det livet för ja fick framgång också och rörde mig sakta men säkert framåt. Kom med i smålandslag, Debuterade i div 1 lag i 16 års ålder och gjorde mål. De ögonblicken var verkligen bra stunder. Men tyckte jag innebandy var roligt? Inte specielt roligt. Såg ja fram emot att träna nästan varje kväll? Nej det gjorde jag verkligen inte. Jag va killen som älskade att göra mål och när inte ens jag kände glädje för det tänkte jag, vad vill jag med mitt liv egentligen?
Ja låg och funderade natt efter natt på vad jag ville men kom bara inte på det. Tills jag läste en bok. Den handlade om Göran kropps resa när han cyklade och klättrade upp för Mount Everest.
Jag läste mer böcker om stora äventyrare, Fredrik Sträng, Johan Ernst Nilson och massa andra. Och det alla de hade gemensamt var att de hade den där riktiga livsglöden. De har alla sett världen de har gjort omöjliga saker. De har besegrat naturens krafter. De lever på att Skriva böcker och hålla föredrag om sina äventyr. Och jag kände en ruskig glöd i kroppen. Så valet stod alltså mellan att spela innebandy och göra samma sak nästan varje dag, år ut efter år in eller att satsa på att bli en äventyrare som kan försörja sig på att verkligen leva livet.
En repporter frågade Göran kropp varför han jagade döden i bergen, Han svarade
" Jag jagar inte döden jag jagar livet"
Han sa också att om man ska kunna öppna ett företag inom äventyr måste man göra något riktigt extremt, så man sätter sig i folks respekt. Man måste nog helt enkelt vara lite galen annars klarar man det aldrig.
Då är den stora frågan vad skulle det vara för projekt? Jag får helt enkelt börja med mindre projekt för att se om de livet ens passar mig. Kanske gör det de inte alls, okej då går jag tillbaka till innebandyn. Men jag ska ge det ett försök iaf.
Mina första projekt nu under våren/ sommaren kmr bli
Cykla till Dalarna och tbx.
Padla till Mariestad.
Hoppa fallskärm.
Bestiga kebenikaise.
Tågluffa 1 månad i europa.
Jag känner att jag vill skriva ner allt, så blogg blir perfekt!
/ Jonathan
Shit... Blir ju nästan rörd här! Men jag förstår dig! Spelade innebandy till 5:an för att alla i min familj gjorde det, och jag gjorde min pappa stolt. Slutade sen för att jag inte tyckte det var roligt och för att det fanns roligare saker i livet än att springa efter en boll.
Lycka till i år! :D Sjutton vad kul du kommer att få! Kramar Rakel ^^
Du är fantastiskt jonathan. Kör på.. för den kille jag känner skulle klara vad som helst om han verkligen satsade:)
Shit... Blir ju nästan rörd här! Men jag förstår dig! Spelade innebandy till 5:an för att alla i min familj gjorde det, och jag gjorde min pappa stolt. Slutade sen för att jag inte tyckte det var roligt och för att det fanns roligare saker i livet än att springa efter en boll.
Lycka till i år! :D Sjutton vad kul du kommer att få! Kramar Rakel ^^
Härliga funderingar! Ibland stannar man verkligen upp o tänker, vad gör jag med mitt liv, o vad vill jag göra? Det här tror jag blir perfa för dig, gör det inte nödvändigtvis till en enda stor tävling bara :) Njut, det är du fantastiskt bra på!
Välkommen till Mariestad orkar ni paddla till Mariestad så lovar jag stå för mat o husrum!
/sofia (Rickards "bonus mamma"!)