Små äventyr finns överallt
Jag träffade Adam på tåget för någon dag sen. Han frågade vad ska du göra Päron? Jag ska dyka sa jag, han skrattade och sa din jävla äventyrare.
För några månader var jag innebandyspelaren päron, nu känner jag helt klart att jag är någonting annat. Har jag blivit en "jävla äventyrare" kanske de..
Min syster messade mig, jag vill också ut och äventyra har du något tipps.
Jag började genast fundera på andra grejer jag hade tänkt hitta på som kanske syrran ville göra. Men jag kom inte riktigt på något passande, jag tror inte syrran skulle vilja cykla svinlångt eller göra något dyrt.
Men små äventyr finns ju överallt, något som bryter vardagen totalt är för mig ett äventyr. Och vi är ju olika alla kanske inte direkt ser utmaningen i att cykla 80 mil eller det känns inte direkt så realistiskt att klara en sådan grej.
Men att testa något som du aldrig gjort innan men tycker att det ser roligt ut, det är ett äventyr. Finns det någon kampsportskurs i närheten anmäl er och testa på det, någon dans/sångkurs. Kan ju vara vad som helst, träffa nya människor, göra något som du kanske inser att det är jättekul. Det är ett äventyr!
Jag kommer ihåg när jag testade på bugg, det var jag och några stycken jämngamla resten säkert 40+
Varenda gång var jag lika rädd att någon från innebandylaget skulle komma och se mig, men varenda gång vi dansade hade vi så sjukt kul! det blev ett litet äventyr för mig att varenda söndag smyga ner till sporthallen och dansa utan att någon polare skulle se mig.
Samma sak när jag skulle testa på Parkour, en sport då man klättrar, hoppar och har sig. Jag kom till träningen och de sa att vi skulle vara vid sporthallen och träna. Jag fick genast kalla fötter och kom med någon dålig ursäkt att vi inte kunde träna där för vi hade egentligen innebandyträning.
Vi tränade en bit bort från sporthallen, när vi hoppade runt som apor i en rink ser jag Rickard och gänget komma. Jag får panik och gömmer mig bakom ett plank. Varför har jag ingen aning om, jag kände att jag bara inte passade in i det gänget även om jag ville vara med dem och träna.
Min mening är att man borde inte skämmas om man vill göra något som ens kompisar aldrig testat på innan och som anses vara töntigt.
Tack och hej
Jonathan
För några månader var jag innebandyspelaren päron, nu känner jag helt klart att jag är någonting annat. Har jag blivit en "jävla äventyrare" kanske de..
Min syster messade mig, jag vill också ut och äventyra har du något tipps.
Jag började genast fundera på andra grejer jag hade tänkt hitta på som kanske syrran ville göra. Men jag kom inte riktigt på något passande, jag tror inte syrran skulle vilja cykla svinlångt eller göra något dyrt.
Men små äventyr finns ju överallt, något som bryter vardagen totalt är för mig ett äventyr. Och vi är ju olika alla kanske inte direkt ser utmaningen i att cykla 80 mil eller det känns inte direkt så realistiskt att klara en sådan grej.
Men att testa något som du aldrig gjort innan men tycker att det ser roligt ut, det är ett äventyr. Finns det någon kampsportskurs i närheten anmäl er och testa på det, någon dans/sångkurs. Kan ju vara vad som helst, träffa nya människor, göra något som du kanske inser att det är jättekul. Det är ett äventyr!
Jag kommer ihåg när jag testade på bugg, det var jag och några stycken jämngamla resten säkert 40+
Varenda gång var jag lika rädd att någon från innebandylaget skulle komma och se mig, men varenda gång vi dansade hade vi så sjukt kul! det blev ett litet äventyr för mig att varenda söndag smyga ner till sporthallen och dansa utan att någon polare skulle se mig.
Samma sak när jag skulle testa på Parkour, en sport då man klättrar, hoppar och har sig. Jag kom till träningen och de sa att vi skulle vara vid sporthallen och träna. Jag fick genast kalla fötter och kom med någon dålig ursäkt att vi inte kunde träna där för vi hade egentligen innebandyträning.
Vi tränade en bit bort från sporthallen, när vi hoppade runt som apor i en rink ser jag Rickard och gänget komma. Jag får panik och gömmer mig bakom ett plank. Varför har jag ingen aning om, jag kände att jag bara inte passade in i det gänget även om jag ville vara med dem och träna.
Min mening är att man borde inte skämmas om man vill göra något som ens kompisar aldrig testat på innan och som anses vara töntigt.
Tack och hej
Jonathan
Kommentarer
Postat av: Amanda
Du sa till mig igår att det är inte så lätt för dig att förstå, inte du en svensk sportfåne. Men det är ínte sant, för som sagt du är ingen svensk sportfåne längre, du är min underbara 'jävla äventyrare' <3
Trackback
